Om Malmsjö

Född den 29 maj 1932 i Malmö som son till frisersalongsägarna, dansparet och varitéartisterna "Fritzi" (egentligen Fritz och Annie). Enligt Malmsjö själv stod han på scenen innan han var född. Han började tidigt uppträda i olika teaterföreställningar med debut som nioåring i operetten Franzie. I mitten av 40-talet uppträdde han både i Folkets park och på nyöppnade Malmö stadsteater. Filmdebuterade gjorde han redan 1947 i Ebberöds Bank.

Malmsjö var tidigt fast besluten att bli skådespelare och sökte 1949 till Dramatens elevskola utan att komma in. Efter ett år vid Axel Witzanskys teaterskola kom han in vid andra försöket 1950. Han blev tidigt uppmärksammad under elevtiden och tilldelades Gustaf Fredriksons stipendium. 

Malmsjö gjorde sin scendebut på Dramaten i en mindre roll 1951i Fallna änglar och var efter examen engagerad vid teatern 1953–54. 1954 gästspelade Dramatens Fadren i Göteborg och Malmsjö lockades av Karin Kavli till Göteborgs stadsteater där han spelade 1954–55 samt 1956–58. I slutet av sin göteborgsvistelse sjöng han Lars Forssells Snurra min jord i revyn Två åsnor. Framträdandet blev en stor succé och inledde Malmsjös karriär som skivartist.

1959 medverkade han i den första tv-teatersensemblen och första halvan av 1960-talet innebar en hektisk period med en blandning av teater, film och tv. I det sistnämnda mediet blev han inte minst uppmärksammad genom bärande roller i flera av Åke Falcks tv-shower Utan gräns, Kaskad, Narr och Som en skänk från ovan och han räknar Falck som en regissör som betytt åtskilligt för honom.

Efter ett sabbatsår i USA, där han bland annat medverkade i Hitchocks En lucka i ridån, återkom han till Sverige där han under andra halvan av 1960-talet utvecklades till en av landets mest mångsidiga underhållare. 1971 blev han åter engagerad vid Dramaten vilket i denna omgång varade till 1984. På nationalscenen hade han en rad tunga roller bland annat som Hamlet 1974, vilket förvånade en och annan som i hög grad kommit att identifiera honom som underhållningsartist.

Än tydligare blev detta i hans kanske främsta filmroll som biskopen i Fanny och Alexander som blev en än mer skräckinjagande figur mot bakgrund av den vanligtvis glädjefulla image han haft som en i ordets egentliga betydelse "entertainer". En annan betydande Malmsjö-roll, vilket speglar ombytligheten i hans image, var i musikalen La cage aux folles som under säsongen 1985/86 satte publikrekord på Malmö stadsteater med 233 643 besökare på 152 föreställningar.

Den mångsysslande Malmsjö har under större delen av sin karriär alternerat mellan olika medier och genrer. Året 1988–89 är ett bra exempel: 1988 går han upp 20 kilo för att spela i Lars Noréns Stillheten på Dramaten, från den gick han till farsen Skaffa mig en tenor på Folkan, och från den till operetten Läderlappen med Kristianstads operettsällskap. Han lyckas även att samma år uppträda i folkparkerna och på skiva med Leif Kronlunds storband och slutligen dra ut på tältturné med dragshowgruppen After Dark.

Malmsjö återkom senare, om än tillfälligt, till Dramaten och medverkade där bland annat med sin son Jonas i Bergmans två sista föreställningar på teatern i början av 2000-talet.