Om filmen
Frånskild var Herbert Grevenius fjärde samarbete med Ingmar Bergman, och det tredje Bergmanmanuskriptet att regisseras av Gustaf Molander.
I litteraturen om Bergman får Frånskild en undanskymd plats; ofta behandlas den inte alls. Det anses förmodligen att Grevenius och Gustaf Molander i huvudsak präglat filmen. Själva temat - en människas väg till inre balans och frihet genom yttre olyckor och prövningar - är dock vid början av 50-talet mycket bergmanskt och återfinns i Till glädje och Sommarlek.
En film kring och med en "utsökt" Inga Tidblad, sober, snygg, kultiverad i Gustaf Molanders rutinerade regi, men utan den verkliga gnistan och psykologiskt bristfällig i karaktäristisken av huvudfigurerna, tyckte en majoritet av Stockholms kritiker.
Harriet Andersson skymtar hastigt förbi i Frånskild som platssökande telefonist. Två år senare skulle hon få sitt stora genombrott i Sommaren med Monika.
Foto: Louis Huch © AB Svensk Filmindustri
Lill i Svenska Dagbladet kommenterade Ingmar Bergmans medverkan. Vanligtvis var hos Bergman äldre människor "dåliga och depraverade, ständigt hotande de ungas lycka, parasiterande maskar i det fräscha kötte".
Denna gång hade emellertid författaren skrivit "vackert och medkännande om den fyrtioåriga kvinnan som manövrerats ut ur sin mans hjärta, sitt äktenskap och sitt hem och står där lika rådlös, lika förvirrad och hjälplös som någonsin en ungdom". Samtidigt menade recensenten att medförfattaren "Herbert Grevenius och regissören Gustaf Molander har nog ändå främst satt sin prägel på filmen, givit den en höstlig, sordinerad ton av resignerad klokhet, som är oändligt välgörande och kommer att tilltala en mycket stor del av den mogna publiken. Alla som tyckte om Noel Cowards Kort möte kommer också att tycka om Frånskild."
Källor
- Ingmar Bergmans Arkiv.
- Svensk filmdatabas.
Filmfakta
Distributionstitlar
Eronnut (Finland)
Fraskilt (Danmark)
Fraskilt (Norge)
Frånskild (Finland)
Produktionsuppgifter
Produktionsland: Sverige
Distributör i Sverige (35 mm): Svensk Filmindustri
Laboratorium: Svensk Filmindustris filmlaboratorium
Produktionsbolag: Svensk Filmindustri
Smink: Firma Carl M. Lundh AB
Bildformat: Normalbild (1,37:1)
Färgsystem: Svartvit
Ljudsystem: AGA-Baltic
Originallängd i minuter: 103
Censur: 079.392
Datum: 1951-09-25
Åldersgräns: Barntillåten
Längd: 2820 meter
Urpremiär: 1951-12-26, Röda Kvarn, Gävle, Sverige, 103 minuter
Cosmorama, Göteborg, Sverige
Kaparen, Göteborg, Sverige
Röda Kvarn, Helsingborg, Sverige
China, Jönköping, Sverige
Röda Kvarn, Linköping, Sverige
Skandia, Norrköping, Sverige
Röda Kvarn, Stockholm, Sverige
Röda Kvarn, Uppsala, Sverige
Röda Kvarn, Örebro, Sverige
Inspelningsplats
Sverige (1950-11-15-1950-12-31)
(1951-02-14-1951-02-21) (kompletteringar)
Råsunda Filmstad, Stockholm, (ateljé)
Tennishallen, Uppsala, (m.fl. exteriörer)
Musik
Titel: Cuban Beguine
Kompositör: Francis Chagrin
Kommentar: Instrumental.
Titel: Für Elise, pianobagatell, a-moll
Kompositör: Ludwig van Beethoven (1810)
Instrumentalist: Inga Tidblad
Titel: Domaredansen
Kommentar: Instrumental.
Titel: Hej, tomtegubbar...
Kommentar: Instrumental.
Titel: Klang, min vackra bjällra
Textförfattare: Zacharias Topelius
Titel: Räven raskar över isen
Kommentar: Instrumental.
Titel: Nu är det jul igen...
Kommentar: Instrumental.
Titel: Geschichten aus dem Wienerwald, op. 325
Kompositör: Johann Strauss, d.y. (1868)
Kommentar: Instrumental.
Källor
- Svensk filmdatabas.
Synopsis
Texten avslöjar filmens slut.
Makarna Gertrud och Tore Holmgren har levt tillsammans i över tjugo år. De har fått två barn, en pojke som dött vid späd ålder och dottern Elsie. Hon är gift med Hans i ett modernt studentäktenskap; de väntar barn och studerar bägge.
Tore har begärt skilsmässa. Han är ingenjör och har blivit kär i en arbetskamrat, doktorn och laboratorn Cecilia Lindeman. Cecilia kan i motsats till Gertrud dela hans yrkesintressen.
Skilsmässovillkoren regleras odramatiskt och i all vänlighet hos en kvinnlig advokat, men Gertrud känner sig djupt kränkt och olycklig. Hon söker upp Cecilia för att se vem det är som tagit hennes man ifrån henne. Mötet blir förödmjukande och avbryts då Tore uppretad kommer till lägenheten.
Berövad hem och familj hyr Gertrud rum hos en inackorderingstant, änkefru Nordelius. Förgäves söker hon värja sitt privatliv mot värdinnans temperamentsfullt beskäftiga, påträngande nyfikenhet.
Fru Nordelius har sin son, den unge läkaren Bertil, boende hemma. Han räddar Gertrud över den svåra stund då hon inte tror sig orka med ensamheten och ger henne nytt livsmod. På Bertils uppmaning skriver hon ned sina känslor och upplevelser i en dagbok, vars innehåll delges publiken.
Hon söker arbete som telefonist. Den vänlige annonsören, disponent P A Beckman, inser att hon passar bättre som expedit på ett stort varuhus och rekommenderar henne till en kollega. Hon blir anställd på damkonfektionsavdelningen.
Bertil är förlovad med den koketta, självsäkra och ganska ytliga Marianne Berg. Hon vill att han skall öppna praktik i Stockholm, så att de snarast möjligt kan börja leva ståndsmässigt. Bertil föredrar forskning och tar gärna tjänster i landsorten.
Julen kommer. Elsie och Hans hälsar på i förbifarten; det visar sig att de skall tillbringa julaftonskvällen hos Tore och Cecilia. Dottern hinner dock med att på ett för Gertrud uppskakande sätt deklarera sin generations syn på äktenskaplig trohet.
Gertrud blir omhändertagen av Nordelius. Varken värdinnan eller Marianne kan undgå att lägga märke till de varma känslor som Gertrud och Bertil hyser för varandra. Bertil råkar i gräl med sin fästmö. Senare på kvällen när Marianne gått förklarar han sin kärlek till Gertrud, men bränd av sin erfarenhet tvekar hon att ''gå emellan'' och föreslår att de bara skall vara vänner.
Förhållandet mellan Bertil och Marianne försämras under våren. Han tar tjänstgöring i landsorten. Sommaren kommer och Gertrud har accepterat att tillbringa midsommarhelgen hos familjens gamla vänner, men i det ögonblick Tore dyker upp med sin nya fru flyr hon till staden igen.
Till Nordelius' tomma sommarvåning kommer oväntat Bertil. Gertrud försöker avvisa honom till en början men ger efter för sin längtan efter hans kärlek och de tillbringar natten tillsammans. Två dagar lever de i ett lyckorus. Bertil vill gifta sig med henne och flytta till fjällen; Gertrud tror inte att de har någon framtid.
Bertil går till arbetet; Gertrud förbereder sig att lämna honom. Då kommer Marianne oväntat till lägenheten. Förtvivlad och svartsjuk anklagar hon Gertrud för att ha stulit Bertil ifrån henne. Gertrud förklarar att det är henne, Marianne, han älskar. Själv tänker hon inte komma tillbaka. Fästmön tror henne och tröstar sig.
Gertrud reser bort på sin första semester. På tåget träffar hon Beckman, ett tänkbart framtida sällskap. Huvudsaken är att hon ''börjat bli vän med sin ensamhet''.
