Ett drömspel
Prestigefylld tv-teater och Bergmans första (av fyra) "Drömspel".
"Idag vet jag att man aldrig kan göra Ett drömspel på film eller tv."Ingmar Bergman i Laterna Magica
Om filmen
Denna TV-film blev Bergmans första uppsättning av Strindbergs Ett drömspel, som han skulle komma att återvända till ytterligare tre gånger. Gunnar Olléns Malmö-redaktion låg bakom denna för tiden prestigefyllda och påkostade tv-teaterproduktion. Över 40 skådespelare och inte mindre än 75 statister medverkade. Dramats huvudgestalt, den indiske guden Indras dotter, spelades av Ingrid Thulin.
Recensenterna tyckte sig ana en nydaning i Bergmans registil. Henrik Sjögren menade att "[n]ärbildstekniken visade vilken mästerfilmregissör Bergman var. Han förmådde suveränt 'utnyttja ansiktenas suggestion'". Retrospektivt - och som seden ofta tycks bjuda - har Bergman själv uttalat sig mer negativt: ”TV-versionen fastnade i tekniska kalamiteter (man kunde inte ens klippa i banden på den tiden)."
Fyrtio år senare ångrade Bergman mer eller mindre att han gjorde den. Ur Laterna Magica:
"Idag vet jag att man aldrig kan göra Ett drömspel på film eller tv. Strindberg visste vad han gjorde, stycket är genuin teater, skrivet för att spelas och upplevas som teater. Någon bra föreställning blev det inte, trots lysande enskildheter och vissa skådespelarinsatser, Ingrid Thulin som Indras dotter, Allan Edwall som advokaten."
Källor
- Ingmar Bergmans Arkiv.
- Ingmar Bergman, Laterna Magica.
- Bengt Forslund, Dramat i tv-soffan, (Malmö: Arena i sambarbete med Sveriges television, 2006).
- Svensk filmdatabas.
- Nationalencyklopedin.
Gunnar Falk i Svenska Dagbladet:
Kanske var förväntningarna inför TV-teaterns Ett drömspel alltför högt spända. Två månaders effektiva repetitioner hade föregått torsdagskvällens premiär (mot normala 8-10 dagar för en TV-uppsättning). [...] Var alltså föreställningen en besvikelse? Nej, det är för mycket sagt. Visst levde den och blommade och grönskade i vissa moment – men som helhet? Man satt märkligt kall och likgiltig inför vissa scener, framför allt i början. De vibrerade inte, de hade ingen ton, ingen atmosfär, ingen utstrålning; dessa scener av blodrött liv, scenerna kring operan t ex med Officeren väntande på sin Victoria. De var föga angelägna.
Ebbe Linde, Dagens Nyheter:
"Jag tror man har rätt att skilja mellan en gammal och en ny Ingmar Bergman: en gammal sensationell från början av hans bana och en sordinerad, kräsen, nu på krönet av hans bana. Att det nya arbetssättet innebär en fördjupning av hans konst syns mig klart, samtidigt som det nog kan inskränka hans verksamhetsområde geografiskt."
Produktionsuppgifter
Produktionsland: Sverige
Produktionsbolag: Sveriges Radio AB
Bildformat: Normalbild (1,37:1)
Färgsystem: Svartvit
Längd i minuter: 105
TV-visning: 1963-05-02
Kommentar: Inspelad på videotejp och delvis på film.
Ett drömspel, drama av August Strindberg, färdigställt 1902 och uruppfört 1907. Dramat utgörs av en serie korta tablåer vilka inte är sammanbundna av en intrig utan av ett genomgående tema – människans lidande. Huvudgestalt är den indiske guden Indras dotter, som stiger ned till jorden för att se hur människorna lever och som överallt möter smärta och spruckna drömmar. Dramat utmynnar så i en österländskt färgad mystik, där lidandet ses som gagnerikt och döden som en befriare. Tablåerna följer, som Strindberg själv skriver, drömmens osammanhängande men skenbart logiska form. Detta kräver ideliga scenförändringar inför öppen ridå, och dramat är, inte minst till sin form, ett pionjärverk i teaterns historia.
Ingmar Bergman gjorde fyra uppsättningar av Ett drömspel: 1963 för tv-teatern, 1970 på Dramaten under titeln Drömspelet, 1977 på Rezidenstheater i München under titeln Ein Traumspiel och 1986 återigen på Dramaten.
Medarbetare
- Ingmar Bergman, Regi
- Kåre Santesson, Producent
- Bosse Larsson, Foto
- Albert Rudling, Foto
- Åke Dahlqvist, Foto
- Per Olof Nordmark, Foto
- Olle Mossberg, Foto
- Jan Wictorinus, Foto
- Monica Barthelsson, Klippning
- Inger Blanck, Scripta
- Carl Cloffe, Scenograf
- Sune Wall, Kläder
- Maj-Lis Heinrich, Kläder
- Börje Lundh, Smink
- Sven-Erik Bäck, Musik
- Bertil Stoby, Ljudtekniker
- Yngve Mansvik, Elektriker
- Ingrid Thulin, Agnes, Indras dotter
- Uno Henning , Alfred, officeren
- Allan Edwall, Axel, advokaten
- Olof Widgren, diktaren
- John Elfström, glasmästaren
- Brita Öberg, modern
- Ragnar Falck, fadern
- Eivor Landström, Lina
- Elsa Ebbesen-Thornblad, portvakterskan
- Jan Erik Lindqvist, affischören
- John Norrman, dörrvaktmästaren på teatern
- Britta Pettersson, balettflickan
- Åke Lagergren, sufflören
- John Melin, polisen
- Märta Dorff, Kristin
- Curt Masreliez, karantänmästaren
- Carl Billquist, Han
- Helena Brodin, Hon
- Börje Mellvig, magistern
- Jörgen Lindström, en elev
- Georg Årlin, den blinde
- Olle Hilding, den pensionerade
- Margaretha Krook, fula Edith
- Ingrid Borthen, Ediths mor
- Signe Enwall, en badgäst, "spöket"
- Birger Malmsten, en nygift man
- Maude Adelson, en nygift fru
- Julie Bernby, en badgäst
- Alf Östlund, En badgäst
- Lars Lind, en kolbärare
- Tor Isedal, en kolbärare
- Willy Peters , lordkanslern
- Sven Nilsson, dekanus för den teologiska fakulteten
- Einar Axelsson , dekanus för den filosofiska fakulteten
- Manne Grünberger, dekanus för den medicinska fakulteten
- Ragnar Arvedson, dekanus för den juridiska fakulteten
- Yngve Sjöberg, Övrig medarbetare