Fårödokument 1979

Mauritz Edström i Dagens Nyheter:

Det intressanta med Fåröfilmen låg just i att den var intressant inte bara därför att Bergman gjort den, utan för att han för första gången gick ut med dokumentärkameran i den samtida svenska verkligheten. [...] Det gäller i ännu högre grad den fortsättning Fårödokument 1979 som Bergman nu kommer tillbaka med. [...] Jag kan tänka mig att några kommer att efterlysa en mera övergripande samhällssyn som ram för denna glesbygdsbild. Sådant aktar sig förvisso Bergman för - det är inte hans språk. [...] Jag är övertygad om att de här filmerna kommer att stå kvar som dokument längre än även många av Bergmans övriga filmer.

Elisabeth Sörenson i Svenska Dagbladet:

Det är kanske inte obefogat att kalla det en kärleksfilm - fast alltigenom dokumentär. Det handlar om ett landskap och om människorna i detta landskap, deras villkor och möjligheter. [...] Den delvis förändrade livssyn som kommer till uttryck är naturligtvis inte speciellt utmärkande för Fåröborna och detsamma gäller problematiken kring näringarna - liksom glappen mellan de berörda människorna och besluten som fattas av byråkrater på annan ort. Det är det fina med Fårödokument 1979 att på samma gång som det handlar om Fårö med denna ös speciella förutsättningar och särpräglade landskapstyp så är det ett stycke Sverige 1979. Bergman har åstadkommit ett tidsdokument - landskapet tillhandahåller evighetsperspektivet. Se bara på bilden av ett storartat skummande Fårösund under en vårstorm! En dramatik som ingen dramatiker kan uppnå.

Jan Aghed i Sydsvenska Dagbladet:

Det vore fel att säga att den har en huvudperson, annat än i kollektiv bemärkelse: fåröborna, från skolbarn till småbönder, lantbruksfamiljer och fiskare, spelar huvudrollen. Men ett vardagsöde framhävs med sådan regelbundenhet i skildringen av öbefolkningens liv att det får ett slags representativt symbolvärde. Den personen är lantbrukare Valter Broman, en man i 70-årsåldern som - enligt den speakertext regissören själv talat in - 'lever och arbetar i total och självvald ensamhet'. [...] Det är tydligt att Bergman varit starkt fascinerad av denna åldrade arbetsmänniska. Avsnitten om honom blir en på en gång kontemplativ och mycket sinnlig hyllning till arbetets innehåll, händernas känslighet och skicklighet och till modet och konsekvensen i valet av livsväg. Till slut har Broman kommit oss närmre och blivit mer gripande än många av regissörens diktade huvudpersoner. Ändå är replikerna extremt få och den yttre dramatiken närmast obefintlig.

Kommentarer

Jörn Donner, 1979:

Ingmar Bergman kom första gången till Fårö i samband med att han letade efter inspelningsplatser för sin långfilm Såsom i en spegel (1961). Egentligen hade han tänkt filma på Hebriderna.

Detta besök ledde till att Bergman spelade in flera av sina viktigaste 60-talsfilmer på Fårö, bland annat Persona och Skammen.

Det ledde också till att han köpte mark på Fårö, och småningom lät bygga ett hus, där de flesta av hans filmmanuskript skrivs. År 1969 gjorde han sedan tillsammans med Sven Nykvist som fotograf filmen Fårödokument, som slutade I en relativt pessimistisk bild av öns framtid. Filmen innehöll bland annat en skildring aven skolbuss och dess unga passagerare. Till dessa, och till nuets verklighet återvänder nu Bergman i den långa dokumentärfilmen Fårödokument 1979, som är ett resultat av tre års arbete och nära tjugo års erfarenheter på Fårö.

Perspektivet i den nya filmen är vidare, men avsikten är densamma, att skildra en liten del av ett större ställe, en levande miljö där människor arbetar och älskar, där oro blandas med tvekan, bitterhet med glädje. Genom att filmarbetet pågått under flera år får berättelsen ett djup och en närhet som de flesta dokumentärfilmer saknar. Där skildras en gammal man och hans ensamma dagar, i arbete och vila. Där skildras också hans begravning, en blåsig dag i vinterkyla.

Man kan kanske säga att Fårödokument 1979 är mindre pessimistisk än den tidigare filmen, eftersom Fårö som levande miljö trots alla profetior om motsatsen har överlevt. Det finns i dag unga människor som söker sig tillbaka till hemön och vänder stadscivilisationen ryggen. De enskilda människorna i filmen kämpar en envis kamp mot byråkratier av olika slag, mot administrativ stelhet, för sin egen tillvaro, och sin rätt att leva kvar på ön.

I Fårödokument 1979 berättas med humor och medkänsla om människoöden som är lika gripande som Ingmar Bergmans diktade gestalter. Långvarig kunskap och medkänsla har gett Bergman möjligheten att skapa ett filmverk som kommer att gå till historien. Som dekor för berättelserna avtecknar sig den unika skönheten i Fårölandskapet, människors beroende av naturen, deras sega kamp att överleva.

Distributionsuppgifter

Fårö 1979 (Storbritannien)
Fårö-dokument 1979 (Danmark)
Mon île Fåro (Frankrike)

Produktionsuppgifter

Produktionsland: Sverige
Distributör i Sverige (16 mm): Svenska Filminstitutet
Laboratorium: FilmTeknik AB
Produktionsbolag: Cinematograph AB

Bildformat: Normalbild (1,37:1)
Färgsystem: Svartvit och färg
Ljudsystem: Optisk mono
Originallängd i minuter: 121

Censur: 121.251
Datum: 1980-04-23
Åldersgräns: Tillåten från 11 år
Längd: 1128 meter

Urpremiär: 1979-12-24, TV1, Sverige, 116 minuter
Biografpremiär: 1981-10-19, Filmstaden, Stockholm, Sverige, 103 minuter

Inspelningsplats

Fårö (1977-1979)

Musik

Titel: Mary Jones
Kompositör: Claes af Geijerstam (1967)
Textförfattare: Claes af Geijerstam (1967) Johannes Olsson (1967)

Titel: Den blomstertid nu kommer
Textförfattare: Israel Kolmodin (1694) Johan Olof Wallin (1819)
Britt G. Hallqvist (1979)

Titel: Visa vad du går för
Kompositör: Dante Holmberg (Alternativnamn) Anders "Olle" Olander
Textförfattare: Dante Holmberg (Alternativnamn) Anders "Olle" Olander

Titel: Santa Lucia Alternativ titel: Sankta Lucia
Kompositör: Teodoro Cottrau (1850/51)
Textförfattare: Teodoro Cottrau (italiensk text 1850/51) Arvid Rosén (svensk text "Natten går tunga fjät") Sigrid Elmblad (svensk text "Sankta Lucia, ljusklara
hägring")

Titel: Boys
Kompositör: Staffan Birkenfalk
Textförfattare: Staffan Birkenfalk

Titel: Bröllopsmarsch
Kompositör: Florsen i Burs (Pseudonym)

Titel: Gotlandskadrilj
Kompositör: C.L. Lawergren

Titel: Käringträtan
Kompositör: Rolf Gösta Dahlström

Titel: Luntilua

Titel: Rymm en dag
Kompositör: Hans Olof Svensson
Textförfattare: Hans Olof Svensson

Titel: Skaffarepolskan
Kompositör: Svante Pettersson

Titel: Sommar och sol och semester
Kompositör: Gunnar Sandevärn
Textförfattare: Gunnar Sandevärn

Titel: Åkermans polska
Kompositör: Lars Niclas Åkerman

Ingmar Bergmans reportage spänner över ett år på Fårö och börjar en vinterdag när snön yr kring hus och fä. Det är 10 år sedan han gjorde sitt första Fårö-dokument. Då intervjuade han elever i en skolbuss. De flesta barnen ville lämna ön och söka sig till fastlandet. Nu har han åter talat med dessa barn, de flesta blev kvar på Fårö och trivs bra med det.

Ön hotas dock från många håll. När en cementfabrik sökte tillstånd för att suga sand utanför ön insåg lantbrukaren Richard Östberg de miljömässiga konsekvenserna, fick huvudvärk och började skriva dikter, något han därefter gjort nästan varje morgon.

Annars är hoten mer byråkratiska: postbyråkrati där lantbrevbäraren inte får bära ut post till alla på ön därför att dessa inte bor tätt nog per kilometer räknat enligt reglementet; trafikbyråkrati där affärstransporter och servicebilar inte längre får förtur framför personbilar, vilket medför dramatiskt ökade kostnader som betalas med skattemedel; byggbyråkrati där sommargäster får byggnadslov på några veckor medan bofasta får vänta många år; fiskebyråkrati där svenska fiskare hindras av regler som inte gäller för fiskare från andra länder i samma vatten; skolbyråkrati där det tagit fem år att utrusta en gymnastiksal.
Bergman skildrar också förändringen genom enskilda personer och familjer.

Anton Ekström lever med fru Victoria på familjegården från 1600-talet, där boningshuset brann ner, därför att färjan inte väntade på brandkåren. Där finns också fadern Adolf, som under inspelningens gång avlider och begravs, med högläsning av Richard Östberg.

Valter Broman lever i självvald ensamhet och sköter sitt lantbruk helt på egen hand.
Ingrid Ekman har på grund av sjukdom tvingats lämna över gården till systersonen Per, som dock måste ha ett arbete som byggnadsarbetare vid sidan om för att det ska gå ihop ekonomiskt.

Barnen till Gustav Nyström berättar om hur denne byggde upp sin affärskedja.

Fyrvaktaren begrundar den nya tekniska utrustningen som ska tala om för SMHI i Norrköping hur vädret är och konstaterar lakoniskt att "den där apparaten kan ju inte se ut över havet om det skulle hända något med någon båt."

Vidare får vi bilder från varpaspel, skolavslutning, luciatåg, fårklippning, grisslakt, urskiljning av lamm till slakt, läggning av grästak, höstsådd, skogsavverkning och timmersågning.

Filmens slutsats är mer optimistisk än i den förra filmen. Dagens Fårö-barn vill helst stanna på sin ö, de bofasta har kanske inte fått det så mycket bättre på tio år, men heller inte sämre. Till skillnad från andra glesbygder strömmar turisterna till och blir en allt viktigare näring.