Jungfrukällan

Filmen splittrade kritikerna. Med enstaka undantag erkände de Bergmans lysande formella behärskning av iscensättningen men gjorde invändningar mot själva motivet och Ulla Isakssons litterära underlag. Carl Björkman i Dagens Nyheter tillhörde de starkt gripna. Han kallade Jungfrukällan Ingmar Bergmans bästa film, "ett verk i klass med det finaste som nu görs inom svensk dikt och konst", och ansåg att dess artistiska valörer placerade den 'i världsfilmens elit'. En stark upplevelse redovisade även Lill i Svenska Dagbladet: "I det väsentligaste är Jungfru- källan [...] det hemskaste man sett på film. Den går som en knytnäve mellan ögonbrynen, den träffar som ett spjut i hjärtat. Men i sin tystnad, sitt asketiska allvar och sin artistiska beräkning befinner den sig ändå långt borta ifrån den enklare sorts nervpirrare som i vardagslag serveras från biodukarna."

Jurgen Schildt skrev i Aftonbladet:

"Jungfrukällan hör inte till hans filmhistoriska insatser, inte till dem som påkallar våra mest sprakande superlativer. Filmen är - paradoxalt nog med tanke på stoffets täthet - en smula lös i greppet, en smula ryckig i kompositionen, en smula kluven och iakttagande i sin inställning till de känslor den avser att frampiska."

Expressens Staffan Tjerneld kände sig stå inför "ett helt, slutgiltigt, särpräglat konstverk"”, men det betydde inte att allt var invändningsfritt: "En del tycker att Ingmar Bergman kunde ha förälskat sig i en inte fullt så hemsk legend. Andra - och dit hör jag - finner våldtäktsscenens utformning stötande. Kanske också olämplig i en tid som har sådan fallenhet för detta brott.

Robin Hood i Stockholms-Tidningen hade synpunkter på manuskriptet:

"Ulla Isaksson är mera litterär författare än filmdiktare. Hon är därför svag för ord. [...] Det talas inte mycket i filmen, men det talas ändå för mycket. [...] Man har känslan att Bergman gått till uppgiften med glädje men som en regissör vilken haft att iscensätta en annans redan färdiga "pjäs". [...] Det är som ett mästerstycke av filmregi man avnjuter Jungfrukällan."

Jörn Donner genomförde i Bonniers Litterära Magasin en detaljerad analys av filmens idévärld och underströk dess förbindelse med Bergmans tidigare motivkrets:

”Det är uppenbart att "Jungfrukällan" fortsätter en viktig linje i hans produktion. Det finns hos honom, i synnerhet i "Gycklarnas afton", en moral om förnedringens ära, den besegrades heder, en direkt fortsättning på hans 40-talistiska frågor. Som konstnär står han på de besegrades, de förtappades, de oskyldigt lidandes sida, och han vet att gränsen mellan synd och dygd är ringa och vag. Tanken på en förlösning och en resning ur ondskan plågar honom, och [...] hans konst växer från denna grund till en allmän dikt.

Distributionstitlar

Die Jungfrauenquelle (Västtyskland)
El manantial de la doncella (Spanien)
La source (Frankrike)

Produktionsuppgifter

Produktionsland: Sverige
Distributör i Sverige (35 mm): Svensk Filmindustri, Svenska Filminstitutet
Distributör i Sverige (hyrvideo) (fysisk): Svenska Filminstitutet
Distributör i Sverige (köpvideo): Svenska Filminstitutet
Laboratorium: FilmTeknik AB
Produktionsbolag: Svensk Filmindustri
Förlaga: Töres dotter i Wänge (Sång)

Bildformat: Normalbild (1,37:1)
Färgsystem: Svartvit
Ljudsystem: Optisk mono
Originallängd i minuter: 89

Censur: 095.321
Datum: 1960-01-19
Aldersgräns: Tillåten från 15 år
Längd: 2435 meter

Urpremiär: 1960-02-08, Röda Kvarn, Stockholm, Sverige, 89 minuter

Inspelningsplats

Sverige
Dalarna, bland annat vid Styggforsen och Skattungby.

Frida: Jesus Maria, så du ser ut! Vad är det?
Ingeri: Vad det är? Ingeting annat än det gamla vanliga, att oäkta ungar går med oäkta liv.
Frida: Du kan gärna ha det. Som du bär dig åt. Spottar och fräser som en vildkatt, fast du borde tacka Gud på dina bara knän för hans barmhärtighet. Att få komma till en gård som den här, att få stanna här, som barn i huset och vars, fast du är och förblir en risunge.

Märeta: Om du får din vilja fram så gör till slut djävulen så stor förnöjelse så helgonen straffar dig, och dem med både bölder och tandvärk.
Karin: Varför talar du alltid så mycket om djävulen, mor? Aldrig gör far det.
Märeta: Därför att djävulen är oskuldens förförare. Han strävar efter att förgöra allt gott i sin begynnelse.

Karin: Vad är ni för ena egentligen?
Den magre brodern: Vi är tre bröder, som alldeles för tidigt blev fader- och moderlösa.
Karin: Vem tar hand om er, då?
Den magre brodern: Vi vallar i skogen, sover på tuvan, dricker ur träsket, drar rötter ur jorden.

Tiggaren: En dag kan börja aldrig så bra, det blir bara elände innan kvällen i alla fall. Sällan såg man väl en morgon så grann och lovande som den i morse. Solen sken så man glömde all sin svarta vinternöd. Benen ville dansa av fröjd. Men innan kvällen låg hon död, självaste majdrottningen som brukar rida ut i solen. Men hon kom inte tillbaka.

Töre: Jag lovar dig, Gud. Här, vid mitt enda barns döda kropp, lovar jag dig att till bot för min synd bygga dig en kyrka. Här ska jag bygga henne, av kalk och sten. Och med dessa, mina händer.

Texten avslöjar filmens slut.

Karin, dotter till Töre i Vänge, skall rida till kyrkan med Maria-ljus. Hon har varit och dansat kvällen före och vill ogärna stiga upp. Töre sänder sin hustru att väcka henne. Hon lovar att utföra uppdraget men ber att få bära sina finaste kläder. På gården finns även Karins fostersyster Ingeri som ovigd väntar barn. Hon känner sig föraktad och åsidosatt och är därför hatisk mot familjen. Då hon gör i ordning färdkost åt Karin gömmer hon en padda i brödet. Töre tillmötesgår Karins bön att låta Ingeri få följa med. Tillsammans rider de iväg men under färden bryter Ingeris avund fram och det kommer till ett uppträde mellan systrarna. Ingeri uppsöker en brovakt som är förtrogen med hednisk magi. Han skall befria henne från barnet. Innan riten fullbordats flyr hon dock skräckslagen ut i skogen.

Karin rider ensam vidare och möter tre vallare. I själva verket består trion av två fredlösa tjuvar och en pojke men Karin tror att de är vänligt sinnade och bjuder dem dela på sin matsäck då de ser svultna ut. Under måltiden börjar den tunglöse och den magre bli närgångna. Karin blir rädd och räcker avvärjande fram brödet ur vilket paddan hoppar. Nu grips hon, skändas och dödas. Pojken bevittnar skräckslagen våldet, likaså på avstånd Ingeri.

Vid dagens slut kommer vallarna till Töres gård och erbjuds kvällsvard och härbärge för natten. Sedan alla gått till vila tycker sig Töres hustru höra ett skrik från pojken och går in till vallarna. Den magre försöker sälja Karins mantel till henne. Döljande sin smärta reglar hon stugan där de tre ligger och underrättar Töre om sin upptäckt. Sedan även Ingeri bekräftat överfallet bereder sig Töre för hämnden. I gryningen dödar han de två männen och pojken.

Familjen och drängarna drar ut till den plats där Karin ligger. Töre ber Gud om förlåtelse och lovar att till bot bygga en kyrka på platsen. I samma ögonblick som de lyfter Karins kropp från marken springer en källa fram.