Lea och Rakel

Om uppsättningen

I en intervju med Henrik Sjögren berättade Ingmar Bergman om sina minnen av Lea och Rakel:

Jag minns bara att när Vilhelm Moberg kom till en förberedande generalrepetition satt han hela tiden med en ficklampa och pjäsexemplaret och prickade för vad vi hade strukit och ändrat och var skitförbannad. Han sa: 'Jag som har skrivit såna jävla bra ridårepliker, dom är ju borta, för du har ju aldrig någon ridå.' Sen var han på premiären, var på kanonhumör efteråt och spelade munspel. Det var nog en ganska bra liten föreställning.

Det enda jag egentligen kommer ihåg av den föreställningen var att jag hade bestämt mig för en tom scen. På den scenen skulle vi ha en sten som dels skulle kunna sittas på, dels vara en brunn och dels stå upp som en monolit. Pelle Falk gjorde scenografin och jag tror att han modellerade tjugo stenar. Till slut fick vi en som passade och som jag tyckte var funktionell. Då var han så utmattad att han fick sjukskriva sig i fjorton dar. Ju mindre grejor man har på scenen, ju jobbigare är det. Det är väldigt lätt att bygga scenen full, det är svårare när man bara ska ha några få grejer.