Misantropen

Om uppsättningen

I ett samtal med Henrik Sjögren hävdade Bergman att han inte "fattade någonting" när han tog sig an Misantropen i Malmö. Anledningen var tidsbrist, de hade bara arton repetitioner på sig. Att det sedan blev bra ändå förklarade Bergman med ett enkelt konstaterande: "det var ju Gertrud och Max, för fan."



Henrik Sjögren beskriver sina intryck från föreställningen så här:

Rummets enhet var det första starka intrycket när man trädde in i Malmö stadsteaters stora salong. Man sögs direkt in i föreställningens trollkrets. Med utomordentligt bistånd av scenografen Kerstin Hedeby hade Bergman tämjt det kolossala rummet, 'Stora Bu', som han kallade det.
Det var omvandlat till en intim, funktionell enhet och en känslig klangbotten för spelet.
 Ett vaxljussvagt sken svepte in åskådarrum och spelplats i utjämnande clairobscure.

Ivar Harrie i Expressen
 var imponerad, på gränsen till förvånad: "Så har det inträffat som för några år sedan skulle ha låtit som en paradox: Ingmar Bergman har blivit den svenske regissör som kan ge en otvungen Molièreföreställning."