Långfilm, 1992

Söndagsbarn

Daniel Bergman regisserar film om Bergmans barndom efter faderns manuskript.

"Historien är ett barndomsminne. Jag hade - tror jag - just fyllt åtta år och det är en lördag i slutet av juli 1926."

Ingmar Bergman i Aftonbladet

Om filmen

Manuskriptet utgår från ett kapitel i Laterna Magica och Bergman sammanfattade själv filmen i en artikel i Aftonbladet på följande sätt:

Historien är ett barndomsminne. Jag hade – tror jag – just fyllt åtta år och det är en lördag i slutet av juli 1926. Familjen bor i ett obeskrivligt tjechovskt sommarhus i Dalarna. Vi är många: Mor, far, moster Emma, tre barn, tant Märta, barnflickan Maj (som jag älskar), kokerskan Lalla och en ung kvinnlig vän till familjen som heter Marianne (som jag också älskar). Min vackra mor älskar jag emellertid allra mest. På lördag eftermiddag anländer far med Stockholmståget.

Söndagsbarn, Börje Ahlstedt, Henrik Linnros — Farbror Carl (Börje Ahlstedt) och Pu (Henrik Linnros).

Bergman i Söndagsbarn:

Jag minns att både mormor och morbror Carl var synnerligen kritiska mot vårt sommarhus, men av olika skäl. Morbror Carl, som visserligen ansågs något rubbad men visste det mesta om åtskilligt, förklarade att huset inte var något hus, det var absolut inte en villa och under inga omständigheter en bostad. Man kunde möjligen beskriva fenomenet som ett antal rödmålade trälådor ställda bredvid varandra och ovanpå varandra. Lite som Stockholms-Operan, ansåg morbror Carl.

Alltså och således: Några rödmålade trälådor med vita knutar och godtyckligt placerade likaledes vitmålade lister lite härs och tvärs.

Regissör var Ingmar Bergmans son från äktenskapet med Käbi Laretei, Daniel Bergman. Söndagsbarn var dennes långfilmsdebut.

Källor

Ingmar Bergmans Arkiv.
Ingmar Bergman, Laterna Magica.
Ingmar Bergman, Söndagsbarn, (Stockholm: Norstedts Förlag, 1993).
Svensk filmdatabas.

Distributionsuppgifter

Niños del domingo (Spanien)
Samproduktionstitel: Sunnuntailapsi (Finland)
Søndagsbarn (Danmark)
Søndagsbarn (Norge)

Produktionsuppgifter

Produktionsland: Sverige, Danmark, Finland, Island, Norge
Distributör i Sverige (35 mm): Sandrew Film & Teater AB
Laboratorium: FilmTeknik AB
Produktionsbolag: Sandrew Film & Teater AB, Svenska Filminstitutet, Sweetland Films BV, Sveriges Television AB Kanal 1, Metronome Productions A/S, Suomen Elokuvasäätiö, Kvikmyndasjóður Íslands, Norsk Film A/S, FilmTeknik AB, Eurimages du Conseil de l'Europe, Nordisk Film- & TV-fond

Bildformat: Vidfilm
Färgsystem: Färg
Ljudsystem: Dolby Stereo
Originallängd i minuter: 121

Censur: 131.506
Datum: 1992-07-23
Åldersgräns: Tillåten från 11 år
Längd: 3320 meter

Urpremiär: 1992-08-28, Sandrew, Göteborg, Sverige, 121 minuter
Biografpalatset 3, Stockholm, Sverige
Olympia, Stockholm, Sverige
Metropol, Malmö, Sverige

Musik

Titel: Ah! Vous dirai-je, Maman Alternativ titel: Blinka lilla stjärna
Bearbetning: Wolfgang Amadeus Mozart (1778)
Textförfattare: Betty Ehrenborg-Posse (svensk text 1852)
Sångare: Marie Richardson

Titel: Songes
Kompositör: Carl Jonas Love Almqvist (1849)
Textförfattare: Carl Jonas Love Almqvist (1849)
Sångare: Marie Richardson

Titel: Sonat, cello, op. 8
Kompositör: Zoltán Kodály (1915)
Instrumentalist: Frans Helmerson

Titel: Konsert, violin (2), stråkorkester, BWV 1043, d-moll
Kompositör: Johann Sebastian Bach (1717)

Titel: Härlig är jorden Alternativ titel: Dejlig är Jorden
Textförfattare: Bernhard Severin Ingemann (dansk text 1850 - "Dejlig er Jorden")
Cecilia Bååth-Holmberg (svensk text 1884)

Erik: Så kommer din mor tågande med den där pajasen Carl i släptåg. Hon frågar inte ens om det passar.
Anna: Nu är du verkligen orättvis. Mamma gjorde sig besvär med att komma hit enbart för att önska dig välkommen.
Erik: Hon kommer hit för att genera mig. Vilken triumf för henne att vi bor i detta vedervärdiga ruckel.
Pu: Det är för djävligt.
Erik: I detta vedervärdiga landskap Den kvinnan är kärlekslös, härsklysten, ogin, och så hatar hon mig.
Anna: Jag trodde inte att en guds tjänare fick gå omkring med så mycket hat.

Erik: Ska du ha en sup?
Morbror Carl: Ja tack. Tack tack
Erik: Varsågod, käre bror.
Morbror Carl: Tack, tack. Tack ska du ha, Erik. Du är sannerligen en kristlig människa, som ser nåden till de uslaste bland de usla.

Pu: Vad fan nu då?
Dag: Är du så djävla dum så du käkar upp en metmask för 75 öre, är du alldeles för dum för att tjäna 75 öre och absolut för dum för att vara med i vårt hemliga förbund.

Pu: Far, varför tycker far illa om att vara hos oss i Duvnäs?
Erik: Jag tycker illa om Duvnäs, det är hela saken. Jag tycker om mor, jag tycker om mina barn, men jag tycker inte om Duvnäs.
Varför tycker far illa om Duvnäs.
Erik: Tja, jag känner mig instängd, om du förstår vad jag menar.
Pu: Nej.
Erik: Jag får inte bestämma över mig själv.
Pu: Är det mormor som bestämmer?
Erik: Det kanske man kan säga.
Pu: Varför hatar far mormor?
Erik: Hatar?
Pu: Dag påstår att far och mormor hatar varann.
Erik: Mormor och jag tycker olika i massa saker, så blir vi arga, det måste du förstå.

Ingmar (Pu som vuxen): Jag avskyr alla former av känslomässig utpressning. Var och en får stå för sina misstag. Om far söker samförstånd eller förklaring eller kanske rentav någon form av förlåtelse, så har far vänt sig till fel person. Det förflutna är förpassat till avdelningen ouppklarade mysterier. Ja, om jag börjar rota i det här, nej tack. Låt oss om möjligt vara vänner, jag vill gärna hjälpa till med praktiska problem, jag kommer gärna hit och sällskapar. Men förutsättningen är att jag slipper känslorabalder.

Pu: Nej tack, jag vill inte leka högmässa, och inte begravning heller. Jag tror nämligen inte på Gud.
Konrad: Tror du inte på Gud? Då är du en idiot ju.
Pu: Gud är en skit- och pissgud om man tänker på vad han har ställt till med. Det är du som är idioten.
Konrad: Säger du att jag är en idiot?
Pu: Alla som tror på Gud har en skruv lös, du och min farsa och alla andra.

Dalarna sommaren 1926. Åttaårige Pu väntar ivrigt på sin pappa som ska komma med tåg. Pappan är präst med en stark tro och auktoritet. Relationen mellan pappan och Pu är betydelsefull för båda och sträcker sig långt in i framtiden då pappan är gammal och döende och sonen en medelålders man. De två männen pratar om det förflutna, om bitterhet, rädsla och sorg i ett försök att försonas och förstå.