Prästen i Uddarbo
I regi av Kenne Fant med anonym manusmedverkan av Ingmar Bergman.
"Ingmar var över huvud ytterst hjälpsam när det gällde andra regissörer"Kenne Fant i Röster i Radio/TV
Om filmen
Axel Hambræus" (1890-1983) roman "Prästen i Uddarbo" utkom 1953. Romanens titelperson har en verklig förebild, Oscar Leonard Sjödin (1878-1947), född i Ytterlännäs i Ångermanland och i unga år flottare. Efter frikyrklig predikantskola och tjänstgöring i Östergötland och Stockholms skärgård drogs han till statskyrkan. Han ville bli präst. Biskop Nils Lövgren i Västerås hjälpte till att lägga upp studierna, som Sjödin klarade med knapp nöd, och sedan kunde han prästvigas på dispens. Som kyrkoherde i Malung 1930-1936 kom Axel Hambræus att samarbeta med Sjödin som då var komminister i Malungsfors. Det senare tog Sjödin som en utmaning, och med stöd av Hambræus drev han igenom ett kyrkbygge. 1936 stod kyrkan färdig.
I en artikel av Torsten Jungstedt i Röster i Radio/TV berättar Kenne Fant om arbetet med manuskriptet till Prästen i Uddarbo:
Jag och Rune Lindström skrev manus i konsultationer med Axel Hambræus. Men mycket viktigt var att Ingmar Bergman medarbetade anonymt. Han läste romanen och han tog del av mitt manus och sa ironiskt en gång: 'Ett korrugerat plåttak hade du väl kunnat filma på Gärdet. Det behöver du väl inte resa till Dalarna för.' Vad Ingmar menade var att jag raderat bort miljön från romanen och inriktat mig enbart på närbilder, för det var min fluga just då. Men då skämdes jag och började plocka tillbaka avståndsbilder i manus. Ingmar var över huvud ytterst hjälpsam när det gällde andra regissörer och han kunde offra mycken fritid på någonting som han varken fick pengar eller råd av", tillägger Fant.
Källor
- Ingmar Bergmans Arkiv.
- Torsten Jungstedt, Röster i Radio/TV, nr 21, 1976.
- Svensk filmdatabas.
Texten avslöjar filmens slut.
Gustaf Ömark kommer till Allerö som ny predikant i frikyrkoförsamlingen. Redan från början kommer han på kant med församlingens starke man, direktör Alsing, genom sitt odogmatiska sätt att tillämpa sin gudstro.
Gustaf besöker kyrkoherden på ön och blir även presenterad för dennes systerdotter Hanna. Vid kaffebordet drabbas Gustaf av våldsamma darrningar i händerna. Han spiller kaffe. Plötsligt reser han sig från bordet och rusar i väg.
Hanna söker upp Gustaf i hans bostad och ger honom en liten Jesus-statyett. Jag vill att du ska ha den, säger hon. Jag fick den av mor.
När Gustaf kommer hem en kväll efter att ha försökt övertala en man att ta ansvar för sin familj, möts han av Hanna som hälsar honom välkommen. Efter en stund säger de god natt, och hon går.
Alsing anser att Gustafs frigjordhet har gått för långt och låter honom stå till svars inför församlingens äldste. Till stöd har han även kallat församlingens distriktsordförande.
Gustaf får höra att han röker, intresserar sig för teater och predikar obibliskt. Och så har man hört att han har en kvinna hos sig på nätterna.
När det sista är sagt, går Gustaf. Gustaf ger sig ut på vandring. Han går till Västerås där han söker upp biskopen. Gustaf, som inte har någon teologisk skolning, vill bli präst. Biskopen lovar att ge honom chansen. Han får två år på sig att läsa in en reducerad utbildning. Han slipper latin men måste lära sig grekiska.
Gustaf börjar studera grekiska i Uppsala för den ateistiskt provocerande docenten Naaman. För att försörja sig bär Gustaf tunga mjölsäckar. Dubbelarbetet och Naamans antireligiösa pikar blir till sist för mycket för honom. På Valborgsmässoafton bryter han sönder den Jesus-figur han fått av Hanna och faller sedan själv ihop själsligen.
Gustaf återvinner sin inre styrka och jämvikt på ett sinnessjukhus. När han känner sig frisk igen, får han besök av Hanna. Jag vill gifta mig med dig, säger hon.
Med tvekan godkänns Gustaf som präst av biskopen i Västerås. Gustafs grekiska är det inte mycket bevänt med, men den levande gudstro han vittnar om är desto starkare.
Gustaf får sin första tjänst i Uddarbo. Där ska han vara adjunkt och skolpräst.
På väg till Uddarbo besöker Gustaf sin kyrkoherde som visar sig ligga döende. Gustaf får packa upp nattvardskalk och oblatask.
Sista biten till Uddarbo skjutsas Gustaf med häst och vagn av kyrkvaktmästaren Per Halvarsson. De stannar till vid en skogshuggarbarack där en ung flicka finns till arbetarnas uppassning och förnöjelse. Gustaf tar flickan, Inger, med sig därifrån, trots protester från en arbetare.
Framme i Uddarbo konstaterar Gustaf att det inte finns någon kyrka. Man har hittills nöjt sig med ordenshuset.
Gustaf och Inger installerar sig i prästgården. Hon lovar att be aftonbön. Hon ska tacka för att hon har fått en så snäll husbonde. Han säger att han ska tacka för att han har fått en så fin piga.
Gustaf driver igenom att en kyrka ska byggas i Uddarbo, trots motstånd från Ris Erik Eriksson, ordförande i skolrådet och kommunstyrelsen. Kyrkan ska inte kosta en massa pengar. Människorna i bygden ska i stället låna ut sina händer, sitt arbete. När det är klart, ska jag skänka en kyrkklocka, säger Ris Erik. Är det ett vad? frågar Gustaf. Ja, svarar Ris Erik.
Hanna anländer till Uddarbo med en vagn fullastad med möbler och husgeråd. Var ska vi gifta oss? undrar Gustaf. Här! säger Hanna.
Kyrkan växer upp. Många villiga händer hjälper till. Över älven i Uddarbo går en liten färja som drivs med handkraft. Gustaf är med om en olycka med färjan. En människa omkommer. Det är inte en kyrka vi ska bygga, konstaterar Gustaf, det är en bro.
Brobygget är i full gång, när Gustaf kommer till Hanna för att berätta något viktigt. Han har just fått läkarbesked. Du ska snart mista mig, säger han. Men han vill inte att det ska vara ett uppbrott i förtvivlan. Han önskar glädje och hopp på den sista biten av vägen.
Kyrkan håller på att bli färdig. Ris Erik levererar kyrkklockan enligt sitt löfte.
Gustaf sitter i en stol hemma med en filt över benen. Det hörs hammarslag från kyrkbygget. Hanna är hos honom. Han tackar henne för allt som varit.
Borta vid kyrkbygget slår någon med en klubba på kyrkklockan.
Hör! Hör du? säger Gustaf till Hanna. Sedan dör han.
Medarbetare
- Kenne Fant, Regi
- Ingmar Bergman, Rådgivare
- Rune Lindström, Manus
- Max Wilén, Foto
- Carl-Olov Skeppstedt, Klippning
- Ingrid Wallin, Scripta
- Eric Whiten, Smink
- Bibi Lindström, Arkitekt
- Sven Sköld , Musik
- Ingvar Wieslander, Musik
- Nils Skeppstedt, Ljudtekniker
- Georg Rydeberg, Naaman, docent
- Anders Henrikson, Teodor, kyrkoherde på Allerö
- Ann-Marie Gyllenspetz, Hanna, Teodors systerdotter
- Lennart Landheim, Inspelningsledare
- Gösta Hammarbäck, Produktionsledare
- Gunnar Lundin, Inspicient
- Sven Brodin, B-foto
- Holger Löwenadler, Alsing, direktör
- Max von Sydow, Gustaf Ömark
- Erik Strandmark, Ris Erik Eriksson, ordförande i skolrådet och kommunstyrelsen
- Tord Stål, Biskop i Västerås
- Olof Thunberg, Per Halvarsson, kyrkvaktmästare
- Maud Elfsiö, Inger
- Björn Berglund, Ordförande i frikyrkodistrikt
- Georg Adelly, Affärsbiträde
- Svenerik Perzon, Rutger, man i båt
- Artur Cederborgh, Bonde
- Bengt Sundmark, Arbetare i Uppsala
- Claes Thelander, Läkare i Uppsala
- Yngve Nordwall, Lektor
- Oscar Rundblom, Domprost
- Gunnar Öhlund, Man i skogshuggarbarack
- Aurore Palmgren, Gamle kyrkoherdens fru
- Ingvar Kjellson, Läkare i Uddarbo
- Gudrun Brost, Albertina, kallad Gäsfröken
- John Norrman, Johannes
- Ingmar Lind, Göte
- Elsa Ebbesen-Thornblad, Amalia Larsson, lärarinna
- Brita Öberg, Kvinna på barndop
- Börje Lindqvist