När lägger du av Ingmar?

Ur texten

Denna "intervju" är inte den första Bergman fejkade; och heller inte den första där regissören ställer frågor till sig själv.

Början är en katastrof. Bergman betraktar mig med ögonblicklig avsmak som om jag vore någonting slemmigt på många ben som krälat fram under soffan. Du är förkyld, säger han tonlöst. Jag genmäler att jag är ordentligt förkyld, att mina döttrar, tre och fem år, är förkylda, att min mor, som vårdar dem eftersom jag är tvungen att träffa Ingmar Bergman, är förkyld och att min man som är på reportageresa i Gambia har drabbats av en amöbainfektion.

När jag sagt allt detta blir jag tvungen att djupsnyta, trots att jag just sprejat näsan, tagit två alvedon mot febern och tre mollipect mot en hosta som får lungorna att byta plats. Näsduken som jag försöker gömma i handen är redan genomsnorad, halsen stelt mörkröd. Slutligen skyltar jag med en sårig bula på underläppen. Jag har bacillskräck, säger Bergman och öppnar dörren till sitt rum. Även en beskedlig snuva ger mig nedsatt arbetsresultat. Jag är förfärligt ledsen men redaktionschefen påpekade att det var bråttom med artikeln. Jag kunde omöjligen lämna återbud. Förresten tror jag inte att jag smittar, jag är på tredje dagen. Tredje dagen anses smittsammast, svarar Bergman och sätter sig i sin skrivbordsstol. Han avskyr mig verkligen, tänker jag förvånat. Det är lika bra att jag går. Nej sitt kvar för fan. Olyckan är skedd. Du har redan smittat mig.

Jag ställer fram bandspelaren. Ställ den där, säger Bergman och pekar på bordskanten. Det är viktigare att du hör vad jag säger än att du hör vad du själv säger eftersom du – förhoppningsvis – (som ni skriver nuförtiden) erinrar dig vad du själv har sagt.

Så blir det tyst. Februaridagen sjunker till noll. Det snöregnar långsamt utanför fönstren mot Nybroplan, där trafiken vältrar sig i avlägset dån. Rummet är uppenbarligen ordentligt ljudisolerat. Trots överdosen hostmedicin får jag ett anfall. Bergman vänder bort huvudet och betraktar den snabbt fallande skymningen. Jag vill inte veta vad han tänker. Har du ett glas vatten, frågar jag halvkvävd. Nej, säger Bergman. Vattnet i kranen är rostigt eftersom rören monterade nittonhundraåtta. Men du kan få en slurk Calvados.