Långfilm, 1957

Smultronstället

Den åldrade professorn Isak Borg omprövar sitt liv under bilfärd mellan Stockholm och Lund.

"Vårt umgänge med andra människor består huvudsakligen i att vi diskuterar och värderar vår nästas karaktär och beteende. Detta har medfört att jag frivilligt avstått från praktiskt taget all så kallad samvaro."
Isak i Smultronstället

Om filmen

Vintern 1956-1957 präglades av intensivt och lyckosamt arbete för Bergman. Sommaren ägnades åt Det sjunde inseglet, och därefter tre uppsättningar på Malmö Stadsteater: Katt på hett plåttak, Erik XIV och Peer Gynt. Själv mådde han dock inget vidare. Under vårvintern skrevs han in på Karolinska Sjukhuset och vistades där i nästan två månader för 'allmän översyn och upprustning'. Under tiden skrev han manuskriptet till Smultronstället.

I en intervju från 1960-talet talar han om hur han under en resa till Dalarna hösten 1956 stannade till i Uppsala vid sin mormors hus på Slottsgatan [ska vara Trädgårdsgatan]. En känsla överföll honom: tänk om den gamla kokerskan Lalla skulle öppna dörren, som hon gjort så många gånger förut?

"Så slog det mig – tänk om man skulle göra en film om det här att man bara kommer alldeles realistiskt och plötsligt öppnar en dörr, och så går man in i sin barndom, och så öppnar man en annan dörr och kommer ut i verkligheten, och sen svänger man om ett gathörn och kommer in i någon annan period av sin tillvaro, och allting pågår, lever. Det var faktiskt uppslaget till Smultronstället."

Senare skulle han revidera tillkomsthistorien. I Bilder kommenterar han sitt tidigare påstående: "Detta är en ganska beskedlig osanning. Det verkliga förhållandet är att jag ständigt lever i min barndom."

 

Smultronstället, bakombild, Bergman, Gunnel Lindblom

Gunnel Broström (Berit Alman) och Ingmar Bergman under inspelningen av Smultronstället.

Foto: Louis Huch © AB Svensk Filmindustri

 

Arbetet med manuskriptet påbörjas hur som helst på allvar under sjukhusvistelsen våren 1957 efter det att Bergman fått klarttecken från Carl Anders Dymling som fått se en kort synopsis. Bergmans läkare på KS var hans gode vän Sture Helander, som inbjöd honom att lyssna på sina föreläsningar om psykosomatik. Helander var dessutom make till Gunnel Lindblom som skulle komma att spela Isaks syster Charlotta i filmen. För övrigt verkar rollbesättning och andra förberedelser ha gått oerhört fort, för det färdiga manuskriptet  är daterat 31 maj och inspelningarna börjar 2 juli. Att ett stort antal av skådespelarna kom från Malmö Stadsteaters fasta ensemble bör ha underlättat.

Besättningen av den överlägset viktigaste rollen – Isak Borg – är en historia för sig. Med tanke på att Smultronstället kanske är den av Bergmans filmer som äger det tydligaste släktskapet med hans favoritfilm Körkarlen, så kunde man tänka sig att Victor Sjöströms medverkan var planerad redan tidigt. Så verkar inte ha varit fallet. I Bergman om Bergman har hävdade Bergman att han kom att tänka på Sjöström först efter det att manuset var färdigt, och då bett Dymling kontakta honom. I Bilder däremot, skriver han: "Det är antagligen signifikativt att jag aldrig för ett ögonblick tänkte på Sjöström då jag skrev manuskriptet. Det var Carl Anders Dymling som kom med förslaget. Jag tror att jag tvekade ganska länge." Vad som är sant lär vi inte få veta, men för den färdiga filmen var Sjöströms rollprestation av absolut central betydelse.


 

Smultronstället, bakombild, Bergman, Victor Sjöström

Den legendariske Victor Sjöström (Isak Borg) hade redan sju år tidigare arbetat med Bergman då han spelade orkesterledare Söderby i Till glädje.

Foto: Louis Huch © AB Svensk Filmindustri

 

Inspirationskällor

Smultronstället är en av Bergmans mest kopierade och refererade verk, och även det omvända gäller: i få andra Bergmanfilmer är det lika enkelt att se förebilder och kreativa lån.

Influenserna från August Strindberg – ofta förekommande hos Bergman – är tydliga. Strindbergs 'Erinran', som inleder Ett Drömspel (och som senare kom att citeras explicit i Fanny och Alexander verkar också kunna vara Smultronställets cred "Tid och rum existera icke; på en obetydlig verklighetsgrund spinner inbillningen ut och väver nya mönster: En blandning av minnen, upplevelser, fria påhitt, orimligheter och improvisationer."

Med tanke på att Bergman under de fem åren före Smultronstället satt upp inte mindre än tre Strindbergpjäser (Kronbruden, Spöksonaten, Erik XIV) är affiniteterna knappast förvånande. Strindbergs svurne fiende Henrik Ibsen tycks även han vara central för Smultronstället. Inte minst Peer Gynt, som Bergman alltså haft premiär på strax före han skrev manuset till filmen. Liksom dramats Peer reviderar filmens Isak sitt liv.


De många lånen uppmärksammades även i en av få negativa recensioner, som exempel på filmens litterära lån och därmed bristande originalitet: "Från Ibsenepoken kommer den gamla schablonen om de levande som egentligen är döda. Från 'Hans Nåd' [Hjalmar Bergmans Hans nåds testamente] de roliga grälen med trotjänaren. I skickligt gjorda drömavsnitt spökar Pär Lagerkvist, då inte Strindberg får bistå med en jubeldoktor som tenteras."


Ett tydligt filmiskt lån är som sagt Sjöströms Körkarlen, den film som enligt Bergman "betytt mest av alla filmer. Jag såg den första gången då jag var femton år. Numera ser jag den minst en gång varje sommar antingen ensam eller tillsammans med yngre personer. Jag ser tydligt hur Körkarlen ända in i minsta detalj har påverkat min yrkesutövning."


 

Smultronstället, arkivmaterial, b20300006a

Nästa alla Bergmans regimanus inleds med ett par handskrivna sidor. Dessa kan innehålla allt från dagboksanteckningar till regianvisningar.

Foto: Jens Gustafsson © Stiftelsen Ingmar Bergman

 

Den första drömsekvensen, med dess likvagn – men utan körkarl – är ett tydligt exempel på influenser från Sjöström, liksom klockan utan visare vilken återfinns i Karin Ingmarsdotter. Men den mest uppenbara hyllningen till idolen är naturligtvis dennes egen medverkan, vilket innebar att Sjöström:

[...] ryckte åt sig min text, förvandlade den till sin egendom, satsade sina erfarenheter: ensamhet, kyla, värme, kärvhet, leda. Han ockuperade min själ i min fars gestalt och gjorde alltsammans till sin egendom – det blev inte en smula över! Han gjorde det med den stora personlighetens suveränitet och besatthet. Jag hade ingenting att tillägga, inte ens en förnuftig eller irrationell kommentar. Smultronstället var inte längre min film, det var Victor Sjöströms film!

Förutom uppenbara lån från tidigare verk kan inspirationen till Smultronstället givetvis också spåras till Bergmans mer personliga erfarenheter. Åtminstone är Bergman som vanligt snabb att själv framhålla biografiska detaljer, i detta fall inte minst hans vid tiden svårartade förhållande till sina föräldrar: "Jag avbildade mig själv i min fars gestalt och sökte förklaringar till de bittra stridigheterna med min mor. [...] Isak Borg = I B = Is och Borg. Det var enkelt och billigt. Jag modellerade en figur som till det yttre liknade min far men som var jag alltigenom."

 

Smultronstället, Victor Sjöström, Gunnar Björnstrand

Det bittra mötet mellan Isak Borg (Victor Sjöström) och sonen Evald (Gunnar Björnstrand) är ännu en i raden av Bergmans många konfrontationer mellan en yngre och en äldre version av ett och samma jag, som här går i dialog med varandra.

Foto: Louis Huch © AB Svensk Filmindustri

 

Den smärtsamma identifikationen med den far som han ändå tagit avstånd ifrån, måste sägas vara en kärna i det insiktsfulla porträttet av Isak Borg, liksom av dennes livströtte son Evald. Och tudelningen av en och samma person som ung och gammal är ett kärt tema fram till de allra senaste verken, men som kan spåras tillbaka i tiden till åtminstone prosatexten Bo Dahlins anteckningar angående föräldrars skilsmässa från 1951, där en scen mellan en svartsjuk son och moderns älskare av Maaret Koskinen har analyserats som just ett i Bergmans verk bekant stilgrepp: "Ja, stundtals får man intryck av att Bergman ställvis har konfronterat en yngre och en äldre version av ett och samma jag, som här går i dialog med varandra (för övrigt ett favoritgrepp också i senare alster)."

En annan, mer kuriös källa till greppet att teckna sig själv i två upplagor finns i en underhållande artikel av Bergman i populärmagasinet Se, skriven strax före Smultronställets tillkomst. Artikeln är ett ironiskt självporträtt med utgångspunkt i en påstådd händelse vid filmfestivalen i Cannes, där det "spelades festivalroulette med min film 'Sommarnattens leende'." En rysk konstnär bad att få teckna Bergmans porträtt, och placerade honom halvt bortvänd mot en stor golvspegel.

"Så småningom var bilden färdig och jag fick se den. Där fanns två Bergman, en så att säga direkt och en i spegeln. Den direkte hade ett barnsligt, nästan enfaldigt ansiktsuttryck. Spegelbilden var en gammal man, ett spöke med trött blick, kort sagt en gubbe."

 

Smultronstället, Victor Sjöström, Bibi Andersson

"Har du sett dig i spegeln, Isak? Du är en gammal, ängslig gubbe som snart ska dö."

Foto: Louis Huch © AB Svensk Filmindustri

 

Det är svårt att inte se en av Smultronställets nyckelscener, där Isak i en drömsekvens tvingas titta på sig själv i en spegel som Sara håller upp och ser en gammal man, i ljuset av denna anekdot. Om den sedan verkligen är alldeles sann är en annan sak.

Slutligen kan man spekulera i om inte flera kända målningar stått förebild för enskilda kompositioner i filmen (även om detta aldrig bekräftats av Bergman). Scenen där Isak Borg i en drömsekvens tvingas bevittna hustruns otrohet äger såväl formella som tematiska likheter med Edvard Munchs "Svartsjuka", liksom några av de mer idylliska scenerna från barndomen bär tydliga spår från Carl Larssons "Kräftfiske".
 

Inspelningen

Inspelningen började 2 juli 1957 och ägde till största delen rum i Filmstadens ateljéer i Råsunda utanför Stockholm. Ett par tagningar gjordes i Gamla Stan, och bilder från bilfärden spelades in på plats vid Slussen i Stockholm; i Gränna (bl.a. lunchen på Gyllene Uttern; Dalarö och Ägnö i Stockholms skärgård; samt Universitetsplatsen i Lund.

Under inspelningen vållade den snart 79-årige Sjöströms hälsa vissa problem. Dymling hade övertygat honom om att ta rollen med orden: "Du ska bara ligga under ett träd och käka smultron och tänka på ditt förflutna, så det är inget jobbigt." Men det var nog ganska jobbigt trots allt. Under de första dagarna hade Sjöström problem med sina repliker, vilket gjorde honom frustrerad och ilsken. För att avlasta sin vördade mentor kom Bergman överens med Ingrid Thulin att om något gick fel i scenerna dem emellan skulle hon alltid ta på sig skulden. Småningom blev det bättre, inte minst sedan man ändrade inspelningstiden så att Sjöström alltid kunde komma hem i tid för sin kvällswhisky klockan 16.30. Även den gamle lebemannens uppenbara förtjusning över att spela mot den 22-åriga Bibi Andersson underlättade.

 

Smultronstället, bakombild, Bergman, Victor Sjöström, Bibbi Andersson, Gunnar Fischer

Sjöströms (Isak Borg) medverkan var en källa till underhållning och filmhistorisk bildning för hela filmteamet. Med Bergmans ord: "Victor Sjöström var en utomordentlig berättare, rolig och medryckande - särskilt om någon vacker yngre dam var närvarande. Vi satt vid filmhistoriens källa, både den svenska och den amerikanska."

Foto: Louis Huch © AB Svensk Filmindustri

 

Sjöströms medverkan var även en källa till underhållning och filmhistorisk bildning för teamet. Med Bergmans ord: "Victor Sjöström var en utomordentlig berättare, rolig och medryckande – särskilt om någon vacker yngre dam var närvarande. Vi satt vid filmhistoriens källa, både den svenska och den amerikanska."

Filmens fotograf var Gunnar Fischer. Om den berömda, medvetet överexponerade mardrömsscenen i början av filmen har Fischer sagt i intervju med Mårten Blomkvist att han och Bergman försökte att med ljusets hjälp förstärka intrycket av mardrömmen.

Vi kom överens om att vi skulle försöka göra hårda bilder, försöka ta bort gråskalans alla mjuka skiftningar. Och jag råkade också få ett antal filmmeter att göra prov på och det var mycket sällsynt, i allmänhet fick vi hushålla med det […]. Jag tror att jag valde en mycket snabb, ljuskänslig film. Sen hade vi tur med den här gatan vi skulle filma, där var ett knallhårt solljus som passade bra för att göra de här svarta och vita bilderna. Men efter lunch när vi kom ned dit igen hade solen flyttat på sig - den gör ju det - och där stod mitt i den här gatan skuggan av en stor björk. Och vad gör man då" Jag kunde inte gärna gå till ateljén och säga: Kan ni såga ned den där björken? - Det kanske man gör i Hollywood, men inte i Stockholm. Jag vet inte hur vi gjorde, men den syns ibland.

Drömsekvensen spelades in i Filmstadens ateljéer, med undantag för ett par tagningar med likvagnen, som spelades in i Gamla Stan vid tvåtiden på morgonen. Enligt Fischer hörde man vid inspelningen av de sistnämnda tagningarna plötsligt en munter sång; det var nattvandrare på väg hem från en glad afton. När de då fick se en likvagn komma körande utan kusk tystnade sången snabbt.


En av de märkligaste incidenterna vid filminspelningen var historien om de hundratals ormar som skulle statera i drömscenen där Isak bevittnar sin hustrus otrohet. "Vart jag än såg tycktes det välla fram ormar liksom födda ur den sumpiga och porösa markytan."

Som många kommentatorer påpekat, kanske det var lika bra att scenen inte blev av eftersom ormarnas symbolik kunde bli väl uppenbart freudiansk. Men anledningen till att ormarna inte kom med i filmen är värd att återge: natten före tagning hade alla ormar rymt från det terrarium de förvarades i och flytt till Råsundas omgivande skogar.

Efterspel

Inspelningarna avslutades 27 augusti 1957, och efterarbetet påbörjades strax, med Oscar Rosander som klippare. Filmen hade premiär i sju svenska städer den 26 december 1957. Recensionerna var översvallande, med något undantag.


Filmen valdes ut till tävlingssektionen på Berlins filmfestival där den vann Guldbjörnen som bästa film. Den förblir Bergmans mest prisbelönta film, och etablerade på allvar Bergmans rykte som internationell filmskapare.

Med Det sjunde inseglet som möjligt undantag, har ingen annan Bergmanfilm blivit föremål för så många referenser i andra filmer. Philip och Kersti French har till och med framhållit den som "the ur-road movie" och hävdar därmed att andra filmer i genren - som exempelvis Easy Rider (1969) - står i implicit skuld till Bergmans film. Det kanske är överdrivet, men oavsett i form av parodi eller som hommage finns en mängd referenser i Smultronstället i filmer av så skilda regissörer som Pedro Almodóvar (Höga klackar), André Téchiné (Ma saison préferée), Alexander Payne (About Schmidt) och Tim Burton (Big Fish). Den mest outtröttlige av Smultronsställets parafraserare är emellertid Woody Allen, som gjort åtminstone tre filmer som - helt eller delvis - kan betraktas som pendanger till Smultronstället: En annan kvinna, Små och stora brott och Harry bit för bit.


 

Smultronstället, promotion, filmprogram

Färdkarta ur det svenska filmprogrammet för Smultronstället. Filmen har av kritiker ibland framhållits som "the ur-road movie" - som exempelvis Easy Rider (Dennis Hopper, 1969) - står i implicit skuld till.

© AB Svensk Filmindustri

 

Slutligen, med tanke på att Bergman enligt egen uppgift försökte modellera Isak Borg utifrån sin far, med vilken han dessutom låg i bitter fejd vid tiden, är det intressant att se dennes egen reaktion på filmen i ett brev till dess huvudrollsinnehavare:

Herr Regissör Victor Sjöström!

Tillåt mig, Ingmars far, att få sända Eder en vördsam hälsning och ett från hjärtat gående tack för Eder strålande medverkan i Ingmars sista film. - Och tack för allt vad Ni skänkt Ingmar och mig och en skara, som ingen kan räkna av ädel konst och andlig lyftning genom hela Eder gärning. – Jag bevarar alltid i tacksamt minne några vänliga uppmuntrande ord som Ni sade mig om Ingmar, då han ännu var mycket ung och jag stod där tvekande och undrande. Min hustru ber att få förena sig med mig i ett varmt tack.

 

Eder vördsamt tillgivne

Erik Bergman

4/1 58

Källor

  • Ingmar Bergmans Arkiv.
  • Ingmar Bergman, Bilder.
  • Ingmar Bergman, Laterna Magica.
  • Ingmar Bergman, "Ingmars självporträtt", Se, nr.9, 3 mars 1957.
  • Stig Björkman, Torsten Manns, Jonas Sima, Bergman om Bergman, (Stockholm: Norstedt, 1970).

  • Bengt Forslund, Victor Sjöström: Hans liv och verk, (Stockholm: Bonniers, 1980).
  • Philip French & Kersti French, Wild Strawberries, (London: BFI Publ.,1995).
  • Maaret Koskinen, I begynnelsen var ordet: Ingmar Bergman och hans tidiga författarskap, (Stockholm: Wahlström & Widstrand, 2002).
  • Mårten Blomkvist, Intervju med Gunnar Fischer inför visningen av Smultronstället på Cinemateket 10 maj 2003.
  • Svensk filmdatabas.
  • Maaret Koskinen, Dagens Nyheter, 18 augusti 1990.
  • Ettore Scola, Chaplin 30, nr. 2-3 1988.

Medarbetare

  • Ingmar Bergman, Regi och manus
  • Gunnar Fischer, Foto
  • Oscar Rosander, Klippning
  • Katinka Faragó, Scripta
  • Gittan Gustafsson, Arkitekt
  • Millie Ström, Kläder
  • Nils Nittel, Smink
  • Karl-Arne Bergman, Rekvisita
  • Erik Nordgren, Musik
  • Eskil Eckert-Lundin, Orkesterledare
  • Johann Sebastian Bach, Musik
  • Carl Axel Lundvall, Musik
  • Alwin Müller, Musik
  • Herman Palm, Musik
  • Göte Lovén, Musik
  • Wilhelm Harteveld, Musik
  • Aaby Wedin, Ljudtekniker
  • Sven Persson, Mixning
  • Sven Sjönell, Inspelningsledare
  • Allan Ekelund, Produktionsledare
  • Björn Thermænius, B-foto
  • Lennart Wallin, B-ljud
  • Gösta Ekman, Regiassistent
  • Louis Huch, Stillbildsfoto
  • Victor Sjöström, Isak Borg, professor
  • Gunnar Björnstrand, Evald Borg, docent, hans son
  • Ingrid Thulin, Marianne, Evalds fru
  • Bibi Andersson, Sara
  • Björn Bjelfvenstam, Viktor
  • Folke Sundquist, Anders
  • Gunnar Sjöberg, Sten Alman, ingenjör
  • Gunnel Broström, Berit Alman, hans fru
  • Gunnel Lindblom, Charlotta Borg
  • Gertrud Fridh, Karin, Isaks hustru
  • Åke Fridell, Karins älskare
  • Naima Wifstrand, Isaks mor
  • Ulf Johanson, Isaks far
  • Jullan Kindahl, Fröken Agda, Isaks hushållerska
  • Lena Bergman, Kristina Borg
  • Monica Ehrling, Birgitta Borg, tvillingsyster till Kristina
  • Per Sjöstrand, Sigfrid Borg
  • Per Skogsberg, Hagbart Borg
  • Göran Lundquist, Benjamin Borg
  • Eva Möller, Anna Borg
  • Gio Petré, Sigbritt Borg
  • Maud Hansson, Angelica Borg
  • Sif Ruud, Moster Olga
  • Yngve Nordwall, Farbror Aron
  • Max von Sydow, Henrik Åkerman
  • Ann-Mari Wiman, Eva Åkerman, hans fru
  • Helge Wulff, Promotor vid doktorspromotionen
  • Vendela Rudbäck, Elisabet, hemhjälp hos Isaks mor
  • Peder Hellman, Sigbritts baby
  • Harry Asklund, (okänd roll)

På kartan