Dödsdans såsom i en spegel
En av Bergmans mest ikoniska bilder är den dödsdans som avslutar Det sjunde inseglet. Just ”bild”, inte ”sekvens”, för stillbilden har spritts så vitt och brett att den fått ett nytt slags liv. Men något är lurt.
På vår Facebook-sida har vi just denna bild som omslagsbild. Vår vän Krister Collin på Svenska Filminstitutets bildarkiv påpekade då att vi – om någon! – borde ha bilden rättvänd. För att vara ärlig hade jag själv aldrig tänkt på att det skulle vara något fel med stillbilden, men Krister har bättre koll (han har det ju rentav inskrivet i efternamnet).
Så här ligger det alltså till: bilden, det vill säga stillbilden, är i nästan alla bokreproduktioner spegelvänd i förhållande till filmscenen. (Detta påpekas också av Egil Törnqvist i hans fina universum-artikel).
Med andra ord är den ”publicity still” som togs för filmens lansering fotograferad från annat håll, eller så är bilden eventuellt felkopierad. Jaja, säger ni. Fixa till det i Photoshop eller nåt, men se åtminstone till att bilden är rätt!
Men vi har ett litet arkivetiskt dilemma. Alla som sett filmen kan beslå stillbildens otaliga reproduktioner med denna felaktighet. Men få personer kan som Krister gå till originalet, det vill säga negativet som finns i Bildarkivet. Och där är också negativet ”felvänt”.
Så vad är rätt och fel? Tja, jag skulle säga att såvitt vi vet[1] ska stillbilden gå från vänster till höger, och filmscenen från höger till vänster. För även stillbilden förtjänar respekten att återges som dess upphovsperson tänkte sig den.
Här kommer också en i sammanhanget besvärlig fråga om kreditering in. För en publicity still är det självklart: fotografen är i detta fall Louis Huch. Men hur är det med en stillbild avfotograferad eller på andra sätt hämtad från filmremsan? Gunnar Fischer är filmens fotograf, men komposition, ljussättning och så vidare är tänkt för rörliga bilder, inte för stillbilder ryckta ur sitt sammanhang (det var ju därför man hade en stillbildsfotograf under inspelningen till att börja med). Att därför ange Gunnar Fischer som fotograf till stillbilden ovan är i vart fall inte oproblematiskt.
Nåja. Vi kommer fortsätta med att låta dödsdansen anträdas från vänster till höger, av respekt för ursprungsmaterialet – som alltså i detta fall är en fotografisk stillbild, inte en filmsekvens.
För övrigt: Våra vänner på Criterion Collection har också Dödsdansen ur Det sjunde inseglet som omslagsbild på sin Facebook-sida, men rättvänd, det vill säga felvänd. Snyggare än vår, hur som helst.
[1] Även om negativet till stillbilden visar döden till höger, så betyder inte det nödvändigtvis att bilden inte ändå är felkopierad. Det kan ju vara så att det negativ som finns bevarat är ett duplikatnegativ och att det är felkopierat från det i så fall förlorade originalet. Det vet vi inte. Varken filmens eller bildens fotograf finns dessvärre att fråga.