Tre sår för Julie...

Om texten

Liksom med Julie som han gjort i München några år tidigare använde sig Bergman för denna uppsättning en passage som Strindberg skrivit i originalmanuskriptet men strukit till den första uppsättningen, en passage som Bergman hittat i den då nyligen lanserade nationalutgåvan av Strindbergs samlade verk. I öppningsscenen återger Jean för Kristin hur Julie "tränerat" fästmannen och låtit honom springa över sitt ridspö:

Jean: Han sprang två gånger och fick ett rapp för var gång; men tredje tog han ridspöet ur handen på henne och frog en strimma över hennes vänstra kindben; och så gick han!

Kristin: Nej vad han säger? Och då det är därför hon målar sig så vit nu!

Förutom att Bergman låter repliksskiftet vara med i pjäsen, såg han också till att Jule var vitsminkad "som en rasande liten clown" och att den röda strimman lät sig anas på den vänstra kinden. Bergman avslutar sin lilla essä:

Faktum kvarstår lika fullt: Julie är en påtagligt skadad liten fågel, som klumpigt flaxar in och slår ner i för henne livsfarligt revir, det är Kristins kök. Hon tillfogas ytterligare ett blödande sår i det grymma spelet med Jean. Det tredje såret, hennes genomskurna strupe, är bara en konsekvens av de två tidigare.