Syster Alma (Bibi Andersson): "Tänk, jag trodde alltid att stora konstnärer upplevde andra människor med en stor medkänsla. Att de var skapade ur ett stort medlidande, och ett behov av att hjälpa. Det var dumt." I förgrunden Elisabet (Liv Ullmann).
Bibi Andersson om Eva Vergérus: "Och jag tror att hon väljer att till exempel bli lärarinna för hörselskadade, därför att hörselskadade är ju människor som lever i en ännu djupare isolering än vad hon någonsin har gjort. Jag tror jag kommer att uppleva en väldig befrielse och en nåd."
Viola (Bibi Andersson) och den kärlekskranke greve Orsino (Heinz Hopf): "Om musiken är kärlekens föda, så spela vidare, giv mig ett överflöd av den så att, i övermättnaden, aptiten må tröttna och sedan dö ut."
Sjöströms (Isak Borg) medverkan var en källa till underhållning och filmhistorisk bildning för hela filmteamet. Med Bergmans ord: "Victor Sjöström var en utomordentlig berättare, rolig och medryckande - särskilt om någon vacker yngre dam var närvarande. Vi satt vid filmhistoriens källa, både den svenska och den amerikanska."