Blick in i framtiden

Om texten

Bergman föreställer sig en futuristisk Stockholms stadsteater, med "hypereleganta salonger" och "simbassänger för publiken".

1980 kommer Stockholms nya Stadsteater för film, television och teater att invigas. Det blir helt säkert en mycket märkvärdig teater. Jag tror att den inte bara kommer att vara utrustad med alla de moderniteter, som vi nu känner till, som skjut, vrid, sänk, höj och alla möjliga andra sorters scener samt hypereleganta salonger foyéer och loger, simbassänger för publiken och fritt hängande jättetrappor och tak.

Nej, jag tror också att den kommer att lancera den nye skådespelaren skapad på den statliga fabriken för producerandet av mekaniska artister. Såväl för teater som för opera, operett, film, vådevill, cirkus, varieté och revy. Detta blir givetvis helt och hållet revolutionerande och kommer att få de mest vittgående följder för skådespelarkonsten. Dessa artister äro så konstruerade, att de inom sig bör en fotocell, som ger impulser till ett sinnrikt maskineri av syntetiska nerver, genom vilka lågspända elektriska strömmar går fram. Dessa artisters fotocell står i sin tur i förbindelse med den impulscentral, som behärskar hela teatern och skötes och manövreras av en ensam person, teaterdirektören. Till Stadsteaterns invigningsprogram har fabricerats ett tjugotal mekaniska artister och de äro utexperimenterade under uppsikt av en kommitté bestående av fyra psykologer, några ingenjörer, ett par kända teatermän, två filmdirektörer, en riksdagsman från vardera kammaren samt ett par lektorer från stadens läroverk.