Farbror Carl (Börje Ahlstedt): "Hur blir man en medelmåtta, kan du svara mig på det. Hur faller dammet? När har man förlorat? Först är jag en prins, som ska ärva kungariket. Plötsligt, utan att jag vet ordet av, är jag avsatt. Döden knackar mig på axeln. Det är kallt i rummet och vi kan inte betala veden. Jag är ful och elak. Elakast är jag mot den enda mänska, som bryr sig om mig. Du kan aldrig förlåta mig. Jag är en skit och en fähund."
Bergman, Allan Edwall (Oscar Ekdahl), Ewa Fröling (Emelie Ekdahl), Sven Nykvist, Pernilla Allwin (Fanny Ekdahl). Många i filmteamet, inklusive Bergman och Nykvist, blev sängliggande på riktigt när en influensaepidemin började härja.
En avslappnad Erland Josephson (Isak Jacobi) och Bergman under inspelningen av Fanny och Alexander. Josephson är den skådespelare som kan stoltsera med det längsta samarbetet med Ingmar Bergman, från Köpmannen i Venedig 1940 till Rosmersholm 2004.
Max von Sydow var till en början påtänkt i rollen som Edvard Vergérus, men förhandlingarna om skådespelarens gage slutade med att rollen istället gick till Jan Malmsjö.
Bergman, Ewa Fröling (Emelie Ekdahl, Gunnar Björnstrand (Filip Landhal), Sven Nykvist och Pernilla Allwin (Fanny Ekdahl) under inspelningen av Fanny och Alexander.
Pernilla Allwin (Fanny Ekdahl) och Bertil Guve (Alexander Ekdahl). Det enligt Bergman "utpräglade busfröet" Guve fick rollen som Alexander mycket tack vare att han under provfilmningen, när alla aspiranter ombads att hitta på något hemskt de hade gjort, lyckades prestera den mest hisnande lögnen: "Jag har mördat min morfar!"
Rekvisitafotografier från inspelningen av Fanny och Alexander. Matriarken Helena Ekdahl (Gunn Wållgren) tillsammans med sin make som vid filmens början är död sedan flera år tillbaka.
Biskop Vergeus (Jan Malmsjö): "Jag trodde alltid att mänskor tyckte om mig. Jag såg mig själv som klok, vidsynt och rättvis. Jag anade inte att någon skulle vara i stånd att hata mig."
Rollistan i manuset räknar till femtiofyra rollfigurer (tre ströks senare), så bara i kvantitativa termer skulle Fanny och Alexander bli Bergmans överlägset största produktion.
Rollen som Fanny och Alexanders barnflickan blev Pernilla Augusts första roll för Bergman. Hon skulle senare komma att spela Bergmans mor inte mindre än tre gånger - Den goda viljan, Enskilda samtal och slutligen i Larmar och gör sig till.
Gustav Adolf Ekdahl (Jarl Kulle): "Nu är vi återigen tillsammans, nu har vår lilla värld slutit sig omkring oss i trygghet, vishet och ordning efter en tid av skräck och förvirring. Dödens skuggor har förflyktigats, vintern är jagad på flykt och glädjen har återvänt till våra hjärtan."
Ismael Retzinsky (Stina Ekblad): "Kanske är vi samma person, kanske har vi inga gränser, kanske flyter vi in i varandra, strömmar genom varandra, obegränsat och storartat. Du bär på förfärliga tankar, det är nästan plågsamt att vara i din närhet, samtidigt är det lockande. Vet du varför?"
Emelie Ekdahl (Ewa Fröling): "Jag plågas av ett självförakt utan gräns. Hur kunde jag vara så blind. Hur kunde jag känna medlidande med den där mannen. Jag är ändå skådespelerska och borde ha genomskådat hans förställning. Men han var skickligare än jag. Hans övertygelse var större än min och han bländade mig."
Barnen ser till en början pigan Justina (Harriet Andersson) som sin enda bundsförvant på biskopsgården. Bergman skulle regissera Andersson ytterligare en gång fyra år senare i De två saliga.
Emilie Ekdahls (Ewa Fröling) passionerade känslor för biskop Vergérus (Jan Malmsjö) står i stark kontrast till hennes ömma men i grunden platonska förhållande till Oscar (Allan Edwall).
Gunnar Björnstrand (Filip Landhal), som hade en minimal roll, var under inspelningen sjuklig med en begynnande demens. Fanny och Alexander skulle bli hans sista filmroll.