Konsten att gå på bio

Ur texten

Som filmregissör i sin linda visar Bergman sin uppskattning för det som skulle bli hans medium, men levererar också en del sarkasmer.

Folk har vanligen en mycket egendomlig uppfattning av detta att "gå på bio". Man glömmer så synnerligen lätt att film, när den är bra är en konstart utan vidare kapabel att jämföras med teater, måleri, skulptur eller vilken annan konstgren som helst. [...]

Efter ett gatlopp mellan tre, fyra utsålda biografer till, hamnar man slutligen någonstans i Stockholm. Svettig och med andan i halsen sjunker man ned på anvisad plats. Därvid gör man det ena konstaterandet efter det andra. I. Biljetten, som man tillhandlade sig i flygande fart, belöpte sig på minst 2.45. II. Huvudfilmen har redan börjat tydligen för en bra stund sedan och man vet därefter inte i hela sitt liv om Lady Plattfoth’s älskare var gift med den vackra hertiginnan Plums eller den långbenta kontorsflickan, som man aldrig fick veta namnet på. III. Samtliga på duken uppträdande personager förete en underbar likhet med den berömda Keopspyramiden, i det deras ben och fötter synas väl utvecklade, då däremot bröst, armar och huvuden avsmalna uppåt och i en egendomlig vridning luta mot en lätt halsbrytande vinkel. Med andra ord, man har fått en dyr men usel plats.

När man sedermera knallar hemåt, är man arg och sur. Är det måndag dan efter sitter dysterheten i. (Detta kallas då måndagshumör)

[…]

Ett annat råd: Fäst dig inte så mycket vid skådespelarnamnen […] utan se i stället på regissörs- och producentnamn. Där kan man ha sin bästa facit på, hurudan den film är, som man tänker se. Ett gott regissörsnamn borgar för en god film. Det kan man ta som huvudregel. Exempel: namnen Duvivier, Carné, Capra, Lubitch [sic], Lang, Hitchcock, Cocteau, Renoir, Feyder, Borzage, Korda, Pudovkin, Chaplin, Mamolian [sic] borgar alltid för att man kan ge sig iväg på bion utan farhågor att råka på smörja. Tvivelaktiga och ojämna är däremot våra svenska regissörer, Guitry, Sherman, Bacon, Arzner, Liebeneiner, Hathaway, van Dyke, Boleslawsky, Werker, etc.

Om du nödvändigtvis ska uttrycka ditt missnöje över en film, så gör som min gamla mormor, knarra med pampuscherna. Kyss inte din flamma om du inte sitter ensam med henne på bakersta bänken och berätta inte heller allt som rör dig, din familj, den plats, din framtid och din trosbekännelse för din följeslagare. De kringsittande finna möjligtvis filmen intressantare.