Reducera moralen
Bergmans sjätte uppsättning under hans första år på Helsingborgs stadsteater. Ett, enligt honom själv, "vårligt krumsprång” som möttes av blandad kritik.
”[...] en kvick diskussion om moralisk omoral, bitvis vibrerande av ung indignation över mänsklig obarmhärtighet och förstockelse, bitvis farsartat uppsluppen som en amerikansk 'crazy'".Ingmar Bergman i programbladet
Om uppsättningen
Recensenterna fick ett blandat totalintryck av denna debattkomedi, Gunnar Lorentz i Sydsvenska Dagbladet stördes av "en viss kantighet i rörelseschemat, en plastisk överbetoning av de exalterade känslorna."
Signaturen Tom i Skånska Social-Demokraten var mer överslätande och menade att pjäsen "i varje fall i Bergmans påhittiga regi är så pass rolig och skojfrisk, att den med framgång torde kunna värma upp oss under dessa frusna vårkvällar."
I spelårets sista programblad beskriver Bergman pjäsen som: ”en kvick diskussion om moralisk omoral, bitvis vibrerande av ung indignation över mänsklig obarmhärtighet och förstockelse, bitvis farsartat uppsluppen som en amerikansk 'crazy'".
Källor
- Ingmar Bergmans Arkiv.
- Henrik Sjögren, Ingmar Bergman på teatern (Stockholm: Almqvist & Wiksell, 1968).
Bilder / videor
Medarbetare
- Curt Edgard, Medmänniskan
- Ulf Johanson, Konsuln
- Otto Landahl, Lektorn, Mariannes far
- Dagny Lind, Ex-hustrun
- Ingrid Luterkort, Assistenten
- Siv Thulin , Marianne
- Sune Bergström, Författare
- Ingmar Bergman, Regi
- Carin Cederström, Gun, lektorns älskarinna
- Bernt Callenbo, Olle, konsulns son
- Gunnar Lindblad, Scenografi