"Mer eller mindre omedvetet har jag spaltat upp mig själv på tre personer. Sebastian Fischer (Anders Ek) är oansvarig, liderlig, oberäknelig, infantil, känslodrabbad, alltid på gränsen till sammanbrott men sannolikt kreativ och djupt anarkistisk, njutningslysten, lat, älskvärd, mjuk och brutal. Hans Winkelmann (Gunnar Björnstrand) är ordningsam, hårt disciplinerad, känner ansvar, är socialt förnuftig, godlynt och tålmodig. Kvinnan Thea (Ingrid Thulin) är, tror jag, ett halvmedvetet försök att gestalta min intuition."
Domaren (Erik Hell): "Jag medger ju gärna att även inom min profession finns ett moment av grymhet. Att tillrättavisa, förödmjuka, döma och utreda. Grymhetens lust. Hur skulle det annars vara möjligt? Jag frågar er, ni konstnärer. Ni måste ju veta. Ni vet. Sebastian Fisher. Claudio Monteverdi. Hans Winkelmann. Börja er föreställning."
Sebastian (Anders Ek): "Jag saknar trosbekännelse, och tillhör inte något samfund. Jag har aldrig behövt någon gud, eller frälsning eller evigt liv. Jag är min egen gud, jag tillhandahåller mina egna änglar och demoner."