Isak (Victor Sjöström): "Det är möjligt att jag blev lite sentimental. Det kan ju hända blev lite trött och kände mig en aning vemodig. Det är inte otroligt att jag kom att tänka på ett eller annat som var förknippat med barndomens lekplatser. Jag vet inte hur det inträffade, men dagens klara verklighet gled över i minnets ännu klarare bilder som steg till mig med styrkan av ett verkligt skeende."
Färdkarta ur det svenska filmprogrammet för Smultronstället. Filmen har av kritiker ibland framhållits som "the ur-road movie" - som exempelvis Easy Rider (Dennis Hopper, 1969) - står i implicit skuld till.
" [...] tänk om man skulle göra en film om det här att man bara kommer alldeles realistiskt och plötsligt öppnar en dörr, och så går man in i sin barndom, och så öppnar man en annan dörr och kommer ut i verkligheten, och sen svänger man om ett gathörn och kommer in i någon annan period av sin tillvaro, och allting pågår, lever."
Borgs (Victor Sjöström) bil får två passagerare till, herr och fru Alman (Gunnar Sjöberg och Gunnel Broström), som från första stund grälar. Han är grymt ironisk, hon förtvivlad. Sedan han kallat henne en prakthysterika och hon börjat slå på honom, ber Marianne (Ingrid Thulin) dem lämna bilen.
Sjöströms (Isak Borg) medverkan var en källa till underhållning och filmhistorisk bildning för hela filmteamet. Med Bergmans ord: "Victor Sjöström var en utomordentlig berättare, rolig och medryckande - särskilt om någon vacker yngre dam var närvarande. Vi satt vid filmhistoriens källa, både den svenska och den amerikanska."
I bilen börjar Marianne (Ingrid Thulin) tala om de 5 000 kr som Evald (Gunnar Björnstrand), hennes man, varje år återbetalar till sin far. Du behöver inte pengarna, säger hon. Sagt är sagt, svarar Borg. Evald respekterar mig. Han hatar dig också, säger hon och påminner honom sedan om hans replik, när hon för en månad sedan kom för att bo hos honom: Blanda inte in mig i era äktenskapliga kalamiteter. Hon säger att hon tycker synd om svärfadern.
Det bittra mötet mellan Isak Borg (Victor Sjöström) och sonen Evald (Gunnar Björnstrand) är ännu en i raden av Bergmans många konfrontationer mellan en yngre och en äldre version av ett och samma jag, som här går i dialog med varandra.
Framme i Lund installerar sig Borg (Victor Sjöström) hemma hos Evald (Gunnar Björnstrand). Marianne (Ingrid Thulin) meddelar Evald att hon tänker ge sig av hemifrån i morgon.
Under bilfärden stannar Isak (Victor Sjöström) till för att besöka sin mor. Borgs mor ( Naima Wifstrand) talar om barn och barnbarn. Hon visar upp gamla leksaker och sin makes guldklocka som har förlorat visarna.
Sara (Bibi Andersson): "Vi har fått lift nästan ända till Italien. Det här är Anders, och han med glasögonen heter Viktor och kallas för Vicke. Och det här är fader Isak. Puddingen som ni står och glor så ni nästan ramlar omkull heter Marianne."