Stimulantia (Episoden "Daniel")

Om filmen

Sextiotalet var episodfilmernas förlovade decennium med RoGoPaG. som det kanske mest kända exemplet, till vilken Roberto Rossellini, Jean-Luc Godard, Pier Paolo Pasolini och Ugo Gregoretti bidrog med varsin kortfilm. Sverige och Svensk Filmindustri ville inte vara sämre, utan satsade på en film med nio regissörer som skulle göra varsin kortfilm på ett gemensamt tema. Ingmar Bergmans bidrag handlar om sonen Daniel och dennes första levnadsår 1962–65.

Kritiken mot filmen var övervägande negativ. Många gjorde sig lustiga över det övergripande temat – stimulans – eftersom filmerna inte gav någon stimulans alls. Mauritz Edström i Dagens Nyheter menade till exempel att "något lidelsefriare får man söka efter". Om Bergmans bidrag skrev Edström följande: 

"Ingmar Bergman visar brottstycken ur sin egenhändigt upptagna familjefilm med sonen Daniel Sebastian och berättar att samtidigt med att dessa bilder togs skrev han på en film (Människoätarna), där han försökte komma bort från ord som skuld, straff, synd, förlåtelse. Jag tilltalas av modet att tala så personligt (och visa att också den store regissören är filmamatör hemma). Men steget från det privata till det dokumentära är svårt att uppleva."