Väsentligt och oväsentligt

Om texten

Som så många av Bergmans förord, tillkomna inför kollationeringen av en ny film, inleds det med adresseringen "Kära goda vänner! Vi ska nu göra en film tillsammans."

Några utdrag ur texten:

Alla våra interiörer är röda, i olika nyanser. Fråga mig inte varför det ska vara så, för jag vet det inte. Jag har själv funderat på orsaken och funnit den ena förklaringen mer komisk än den andra. Den trubbigaste men också hållbaraste är väl att alltsammans är någonting invärtes och att jag, ända sen barndomen, föreställt mig själens insida som en fuktig hinna i röda nyanser.

Möbler, attribut och övriga attiraljer sak vara ytterst precisa, men vi ska kunna utnyttja dem nyckfullt och allteftersom det passar våra syften. Men vackert och samstämmigt måste det vara. Det ska vara som i drömmen: något finns för att vi önskar det eller behöver det, just för ögonblicket.

Därefter beskriver Bergman dramats fyra huvudpersoner.

Om Agnes: "Vid trettiosju års ålder drabbas hon av cancer i underlivet och bereder sig nu att försvinna ur världen lika stillsamt och undergivet som hon levat i den."

Om Karin: ”Mitt i detta tumult av tyglat ursinne bär hon på en begåvning för hängivenhet, innerlighet och längtan efter närhet.

Om Maria: "Hennes enda lag är att behaga."

Slutligen tjänarinnan i huset: "Anna är mycket tystlåten, mycket skygg, otillgänglig. Men hon är ständigt närvarande, hon ser, forskar och lyssnar. Allt hos Anna är tyngd. Hennes kropp, hennes ansikte, hennes mun, hennes blick. Men hon talar inte, kanske tänker hon inte heller."