Television, 1992

Den goda viljan

Ingmar Bergman skildrar föräldrarnas äktenskapliga demoner. Regi Bille August efter Bergmans manus.

"Den fantastiska fördelen ur min synvinkel var att jag blev vän med både min mor och min far innan de hann försvinna."

Ingmar Bergman

Om filmen

Den goda viljan var den första "spin-offen" från Bergmans öppet självbiografiska projekt, vilket på allvar inleddes med självbiografin Laterna Magica.

Denna historia om Bergmans föräldrar regisserades av danske Bille August, som bland annat haft internationell framgång med Pelle Erövraren. Den gjordes ursprungligen som TV-serie men fick även biografdistribution i nedkortat skick. På en presskonferens inför inspelningsstarten 1989 höll Bergman följande anförande:

När jag skrev på min självbiografi eller vad man nu ska kalla den för, 'Laterna magica', så strövade jag mycket, mycket mer än vad som kom med i boken, på min barndoms gator och i de miljöer som fanns där. Dofterna, ljuset [...] Då kom jag också i de här miljöerna att möta mina föräldrar. Inte de mytiska gestalterna som jag redan kämpat med under så många år av mitt vuxna liv, utan två unga människor; en väldigt fattig teologie studerande, Erik Bergman, som bodde i ett uselt studentrum på ett ställe som hette Helvetets sju gluggar, och en 20-årig flicka, som bodde på den tysta och vackra Trädgårdsgatan.

Han, mycket fattig, kommer från oerhört svåra omständigheter. Hon en älskad, bortskämd prinsessa i en väletablerad borgerlig miljö med stor familj runt omkring . En far och mor, som älskade henne. Jag mötte de där två och de började göra sig alltmer påminda men förstod att de inte kunde vara med i biografin utan jag måste syssla med dem utanför biografin och började egentligen bara för skojs skull att skriva och fantisera om dem. Den fantastiska fördelen ur min synvinkel var att jag blev vän med både min mor och min far innan de hann försvinna. När mor hade sin första hjärtinfarkt besökte jag henne ofta på sjukhuset och vi kom då att tala med varandra och mor började berätta litet om sitt liv och jag tyckte att det var oerhört fängslande och märkvärdigt. Jag mötte min mor, inte den mytiska gestalten, den älskade och hatade, utan jag mötte en människa som berättade om sitt tidiga liv och jag frågade henne väldigt mycket. Sedan dog mor och far blev änkling och var änkling i fyra år.

Det fanns anledning att under den här tiden träffa honom ganska mycket och vi blev också vänner. Nu handlar inte det här om – från vaggan till graven – utan det handlar om tio år av mina föräldrars liv. Tio viktiga, avgörande år, nämligen från 1909 då de träffas och till försommaren 1918 då författaren ligger i sin mammas mage och är beredd att träda ut i livet. Så komplicerat som det blev [...] Hade jag vetat att det var så jobbigt vet jag inte om jag gjort det! Det är de här tio åren det handlar om. De träffas de här två. Det är nästan klassiskt: Det visar sig att hennes föräldrar absolut inte vill den här relationen. Det blir uppslitande och dramatiskt och ibland våldsamma konflikter. Och deras äktenskap... I början av den här tiden var de uppenbarligen mycket lyckliga tillsammans men sedan kommer påfrestningarna på de här två människorna som vi nästan inte kan göra oss en föreställning om. Både mänskligt och socialt.

Romanen Den goda viljan gavs ut i november 1991, tv-versionen hade premiär på Sveriges Television 25 december 1991 (andra avsnittet visades veckan efter) och bioversionen premiärvisades vid filmfestivalen i Cannes i maj 1992. Filmen belönades med Guldpalmen och Pernilla August fick det kvinnliga skådespelarpriset. Bille August sällade sig därmed till den lilla skara regissörer som tagit hem filmvärldens kanske mest prestigefyllda pris två gånger. Första gången var med Pelle Erövraren 1988, då en annan Bergmanskådespelare, Max von Sydow, spelad en av huvudrollerna.

Källor

Ingmar Bergmans Arkiv.
Svensk filmdatabas.

Distributionstitlar

The Best Intentions (USA)
Las mejores intenciones (Spanien)
Samproduktionstitel: The Best Intentions (Storbritannien)
Die besten Absichten (Tyskland)
Con le migliori intenzioni (Italien)
Den gode vilje (Danmark)
Den gode viljen (Norge)
Hyvä tahto (Finland)
Les meilleures intentions (Frankrike)

Produktionsuppgifter

Produktionsland: Sverige, Tyskland, Storbritannien, Italien, Frankrike, Danmark, Finland, Norge, Island
Distributör i Sverige (35 mm): Svensk Filmindustri, Svenska Filminstitutet
Laboratorium: Sveriges Television Filmlaboratoriet
Produktionsbolag: Sveriges Television AB Kanal 1, Zweites Deutsches Fernsehen
Radiotelevisione Italiana RaiDue, Société d'Engénérie et de Programmes de Télévision et d'Audio-Visuels, Danmarks Radio, Yleisradio Ab, Norsk Rikskringkasting, Ríkisútvarpið-Sjónvarpid (RÚV), Film Four International
Övrigt bolag: Optical Vision

Bildformat: Vidfilm (1,66:1)
Färgsystem: Färg
Ljudsystem: Dolby Stereo
Originallängd i minuter: 181

Censur: 131.435
Datum: 1992-06-04
Åldersgräns: Tillåten från 11 år
Längd: 4967 meter

Urpremiär: 1992-10-02, Riviera, Stockholm, Sverige 181 minuter

Inspelningsplats

Sverige Filmhusateljéerna, Stockholm

Musik

Titel: Sinfonia concertante, violin, viola, orkester, K. 364, Ess-dur
Kompositör: Wolfgang Amadeus Mozart

Titel: Trumpet Volontary Alternativ titel: The Prince of Denmark's March
Kompositör: Jeremiah Clarke (1700)

Titel: Gammal vals från Delsbo

Titel: Den signade dag
Bearbetning: Johan Olof Wallin (1812)
Textförfattare: Johan Olof Wallin (1812)

Titel: Geh aus, mein Herz, und suche Freud Alternativ titel: I denna ljuva sommartid
Kompositör: Nathan Söderblom (1916)
Textförfattare: Paul Gerhardt (tysk text 1653) Joachim von Düben (svensk text 1725) Christoffer Olofsson Angeldorff (svensk text 1855) Britt G. Hallqvist (svensk text 1980)

Titel: Nu ha vi ljus här i vårt hus
Alternativ titel: Julpolska
Kompositör: Johanna Ölander

Texten avslöjar filmen slut.

Uppsala 1909. Den fattige Henrik Bergman läser till präst och är hemligt förlovad med servitrisen Frida Strandberg. Han inviteras på middag hos sin vän Ernst Åkerblom och blir fascinerad av Ernsts syster Anna. Hon studerar till sjuksköterska på Sophiahemmet i Stockholm. De är mycket omaka men dras till varandra. När Johan och Karin Åkerblom får veta om Henriks intresse för deras dotter inviterar de honom till sitt sommarhus i Dalarna. Förälskelsen mellan Henrik och Anna börjar spira. Men Karin får kännedom om Frida och gör nu allt för att bekämpa Henriks och Annas förhållande. Och Anna vägrar att ha något mer med Henrik att göra.

Två år förflyter. Henrik prästvigs medan Anna blir sjuk i tbc och sakta återhämtar sig på ett sanatorium i Schweiz. Anna skriver till Henrik men hennes föräldrar förstör brevet. När Karin och Anna är på semester i Italien dör Johan. En förtvivlad Karin berättar för Anna om brevet och Johans missnöje med förbindelsen. Anna återförenar sig med Henrik och annonserar deras förlovning. De far till Forsboda för att se på prästgården där Henrik har blivit placerad. I mars 1913 gifter de sig i Uppsala domkyrka.

I Forsboda går allt väl till en början. Henrik blir omtyckt och Anna är ovärderlig som sköterska. De får en son, Dag, och öpnnar sitt hem för ett oönskat barn, Petrus. Henrik kommer i konflikt med Nordenson, ägare av den lokala fabriken, sedan denne gått emot sin hustrus önskan att deras döttrar ska konfirmeras, och att kyrkan inte ska stödja fabriksarbetarnas krav på högra löner och bättre arbetsvillkor. Henrik får ett erbjudande av drottning Viktoria att bli präst på Sophiahemmet. Till Annas vrede tackar han nej.

Det börjar gå rykten i Forsboda att Henrik och Anna ska lämna byn. Församlingsborna börjar vända sig mot paret, uppmuntrade av den fientlige Nordenson. Petrus stoppas i sista minuten från att dränka Dag och sänds till sina närmaste släktingar. Anna blir med barn igen och desillusionerad över alla ansträngningar med att hålla ihop äktenskapet tar hon Dag med sig för att bo hos Karin i Uppsala. Henriks problem löser sig när Nordenson begår självmord, och han bestämmer sig för att leva ensam. Efter ett par månader inser han sitt misstag och reser till Uppsala och berättar för Anna att han accepterat tjänsten i Stockholm. Henrik och Anna återförenas strax före födelsen av deras andra son, Ingmar, i juli 1918.