Teater, 2000

Maria Stuart

Bergman bestämmer sig för att göra Maria Stuart när han inser att Dramaten i sin ensemble har två drottningar i form av Lena Endre och Pernilla August.

"Bergmans kvinnodrama framstår som en pjäs i pjäsen. Det vill man inte vara utan. Resten hör inte riktigt dit."

Leif Zern i Dagens Nyheter

Om uppsättningen

Recensionerna fokuserade nästan enbart på de två stjärnskådespelarna Lena Endre and Pernilla August. Frankfurter Allgemeines kritiker lät sig förföras av de två superba aktriserna som sades ha förvandlat en unken gammal tysk klassiker till modern teater.

Källor

Ingmar Bergmans Arkiv.
Birgitta Steene, Ingmar Bergman: A Reference Guide, (Amsterdam University Press, 2005).

Karl G Fredriksson i Nerikes Allehanda, 18 dec 2000:

Om Bergman stått för en traditionell iscensättning av stycket var Lena Endre som gjord att spela Maria Stuart och Pernilla August perfekt för Elisabet – men nu gör han alltså tvärtom. Och så blir Elisabet vacker, utåtriktad och galant: en kvinna som vet att ta för sig och som utnyttjar sin ställning som en man. Hon är stark, beslutsam och äger bara en svaghet: Leicester.

Lars Ring i Svenska Dagbladet, 17 dec 2000:

Det är ett högt betyg åt Ingmar Bergmans regi att han lyckats ge liv åt den lite hårdragna konstellationen Maria-Elisabet. På ett intrikat sätt speglar han (ibland bokstavligen, så att den ena befinner sig någonstans i scenrummets utkanter, även i scener som kretsar kring den andra) de båda kvinnorna i varandra, så att de på en och samma gång framstår som varandras likar och varadras motsatser.

Claes Wahlin i Aftonbladet, 17 dec 2000:

"Accentuerandet av det sena 1700-talets sentimentalism ser jag som en narrspegel för vår egen tid, en tid som – på, märk väl, både gott och ont – än en gång sätter känslan, bilden och kollektivet framför förnuftet, ordet och individen. Hör bara hur Bergman använder musik i föreställningen; precis som på bio illustreras och förstärks känslorna."

Jan Arnald i Göteborgs-Posten, 18 dec 2000:

"Det blir intimt och utlämnande när Bergman regisserar kvinnlig maktkamp på Dramaten. Fast teaterkungen är inte på plats. Han är snarare allnärvarande - det går inte att ta ett andetag utan att Ingmar Bergman syrsätter blodet."

USA, New York, Brooklyn Academy of Music (BAM), 13-16 juni 2002
En kritiker såg ett samband mellan Persona och Maria Stuart i sammansmältandet av de båda huvudpersonerna när de uppslukades av passionen. I övrigt var mottagandet artigt snarare än varmt. En del kritiker fann det historiska ämnet oengagerande.