Om Mago

Född den 22 mars 1925 i Berlin som Max Goldstein. Fadern var judisk barnläkare och efter Kristallnatten 1938 skickades den då tolvårige Mago tillsammans med sin bror till Sverige. Teaterintresset hade vaknat redan när han var barn och i Sverige inleddes karriären på AT-operetten, Mäster Olofs-gården i Gamla stan samt emigrantteatern Freie Bühne. Under den tidiga karriären illustrerade han även teaterrecensioner och artiklar i Expressen och Aftontidningen.

Sitt genombrott som kostymtecknare fick Mago hösten 1949 när han ritade kostymerna till Sven Paddock och Nils Pernes revy på Scalateatern i Stockholm, Vi skrattar igen. Kritiken mot revyn var inte nådig men Magos insats hyllades.

Året efter blev Mago husleverantör till Sandrewkoncernens tre teatrar i Stockholm – Scala, Södra Teatern och Oscarsteatern. Operetter och revyer kom till följd att dominera under hela 50-talet. Bland annat gjorde Mago kostymerna till åtta Karl Gerhard-revyer.

Under 1960- och 70-talen gjorde Mago både kostym och dekor till en rad uppsättningar på Dramaten och Stockholms Stadsteater. Mago var under tiden även internationellt verksam och gjorde scenbilder och kostymer till en rad europeiska teatrar i bland annat Köpenhamn, London, München och Wien.

Magos första samarbete med Ingmar Bergman innebar också hans första arbete för film. Deras samarbete kom att sträcka sig över 45 år med början 1953 med Gycklarnas afton. Totalt blev det 13 filmer och tre teaterpjäser. Samarbetet visade inte minst på bredden i Magos konstnärsskap. Till Sommarnattens leende gjorde han extravaganta kostymerna medan hans skapelser till Såsom i en spegel och Persona var helt glamourbefriade. Deras sista samarbete blev Bildmakarna på Dramaten. Uppsättningen blev också Magos farväl till teatern. 

Om Mago och Bergmans samarbete skrev Leif Zern i Dagens Nyheter efter Magos bortgång: 

”Det hörs på artistnamnet 'Mago', doften av 50-tal, den där tunna linjen som framhävde kropparnas konturer, den lyxiga känslan av sammet, siden och strutsfjädrar. Ingmar Bergman såg något annat hos honom: den extrema formkänslan. De firade triumfer i 'Hedda Gabler' på Dramaten 1964, ett lyckligt möte mellan två skamlösa esteter. Magos dekor (det hette så på den tiden) frossade i Bergmans kärlek till rött.”

Mago kom även att arbetade nära flera andra framstående svenska filmregissörer. Bland dessa fanns Arne Mattson vars Flickan i frack kom att bli Magos första färgfilm. Samarbetet blev långvarigt och Mago skapade bland annat kostymerna till två av de populära Hillman-filmerna: Mannekäng i rött och Ryttare i blått. Magos sista film blev också Mattsons The Girl.

Utöver sitt arbete för scen och film skapade Mago även galaklänningar till stora stjärnor som Zarah Leander, Eva Dahlbeck och Harriet Andersson.  Den sistnämnde gav Mago smeknamnet "de stora primadonnornas lille vän". Mago stod även den tyska stjärnan Marlene Dietrich nära och skapade den eleganta dräkt som skådespelerskan bar i sin sista film, Just a Gigolo. 

1988 utkom Magos memoarer, Klä av, klä på: tecknat och antecknat.

Mago avled i Stockholm den 4 april 2008.

2009 anordnad Judiska museet i Stockholm utställningen "Mago – den svenska scenens elegant" den första retrospektiva utställningen i Sverige om Magos stora bidrag till den svenska teater- och filmscenen.