Om Ullmann

Född Liv Johanne Ullmann den 16 december 1938 i Tokyo, Japan. Fadern Viggo var utlandsbaserad flygplansingenjör och Ullmann växte därför upp i både Tokyo (som familjen lämnade på grund av Japans allians med Tyskland 1940), Toronto och New York. Viggo Ullmann avled i New York 1944 i sviterna av en olycka och efter krigsslutet flyttade modern Janna tillsammans med sina två döttrar hem till Trondheim. Liv Ullmann var sju år gammal när hon för första gången kom till Norge.

Ullmanns teaterdebut skedde, efter studier på Webber-Douglas Academy i London, i Anne Franks dagbok (ungefär samtidigt som Harriet Andersson spelade samma roll i Stockholm) i Stavanger. 1957 följde filmdebuten i Fjols til fjells. Efter några lovande film- och teaterroller i Norge kom Liv Ullmann till Sverige för att spela in Persona, filmen som skulle komma att bli hennes stora genombrott. Hon blev kvar i Sverige som Ingmar Bergmans sambo i fem år och blev även återkommande huvudrollsinnehaverska i hans filmer fram till och med Höstsonaten 1978, däribland Vargtimmen, Skammen, En passion, Viskningar och rop och Scener ur ett äktenskap.

Liv Ullmann kom först i komtakt med Bergman via Bibi Andersson som Ullmann lärt känna 1962 under inspelningen av Bjarne Henning-Jensen Kort är sommaren. En avgörande anledning till att hon fick rollen i Persona var hennes likhet med Andersson. Ullmann blev med rollen i Persona första icke-svenska skådespelare att göra en större roll i en Bergmanfilm. Samma år som filmen hade premiär fick Bergman och Ullmann dottern Linn. 

I början av 70-talet spelade Ullmann Kristina i Jan Troells filmatisering av Vilhelm Mobergs emigrantböcker Utvandrarna och Nybyggarna, en roll som renderade hennes såväl Oscarnominering som Golden Globe. Hennes följande utlandssatsningar blev däremot inte lika lyckade, vare sig det gällt komedin 40 karat, rollen som drottning Kristina i En drottning abdikerar eller Jan Troells Pionjärerna.

Liv Ullmann har ett par gånger återvänt till teatern. Hon spelade Eliza i Pygmalion mot Erland Josephson på Maxim i Stockholm 1975 och hade stor framgång i Noël Cowards komedi Private Lives i Oslo i slutet på 80-talet. Däremot lyckades hon inte lika väl i Richard Rodgers musikal I Remember Mama på Broadway 1979.

Under 80-talet engagerade sig Ullmann som goodwillambassadör för UNICEF och debuterade 1982 som regissör med episoden Parting i den kanadensiska episodfilmen Love. Hon fortsatte sedan sin regissörskarriär under 90-talet med långfilmerna Sofie, Kristin Lavrandsatter (titelrollen hade hon tidigare gjort på teaterscenen), Enskilda samtal och Trolösa. De två sistnämnda efter manus av Ingmar Bergman. Hon repriserade även rollen som Marianne från Scener ur ett äktenskap i Saraband. 

Liv Ullmann har skrivit två självbiografiska böcker – Förändringen från 1976 och Tidvatten som publicerade 1984. Hon var även redaktör för brevsamlingen Brev til mitt barnebarn. 

Ullmann har varit gift två gånger, först med den norske läkaren Gappe Stang mellan åren 1960–65 och sen 1985 med den amerikanske fastighetsmäklaren Donald Saunders.

Om sin starka inlevelse i sina roller har Ullmann sagt:

"Också när jag inbillar mig att jag visar en roll, så kan jag aldrig helt dölja vem jag är, vad jag är. Publiken möter i ögonblick av identifikation en människa inte en roll, inte en skådespelerska. Ett ansikte möter ett ansikte. Detta är vad jag vet om kvinnor. Detta är vad jag har erfarit, har sett. Detta är vad jag vill dela med dig."