Mediagalleri för
Det sjunde inseglet

Bergman angav bl a Albert Dürers kopparstick Riddaren, Döden och Djävulen från tidigt 1500-talet som en av de konstnärliga inspirationskällorna till Det sjunde inseglet.

I Bilder skriver Bergman: "Vi hade Sveriges yngste brandkapten - allmänt kallad Sprut-Olle - här ute i Solna, och han fick i uppdrag att preparera detta bål. Det visade sig att han var en i särklass inverterad pyroman."

En av filmhistoriens mest berömda scener spelades in i Hovs hallar.

När Bergman satte upp sin enaktspjäs Trämålning, förlagan till Det sjunde inseglet, på Malmö Stadsteater 1954 fick Bengt Ekerot (Döden) spela riddaren. Även Gunnar Björnstrand medverkade i uppsättningen, men till skillnad till Ekerot spelade han redan då sin senare filmroll som väpnaren.

Riddaren (Max von Sydow) berättar för prästen om hur han spelar schack med Döden (Bengt Ekerot) och avslöjar sin strategi, bara för att upptäcka att prästen är Döden själv, gömd i skuggorna.

Tyskt programblad för Det sjunde inseglet.

Bergman, Bibi Andersson (Mia), Gunnar Björnstrand (väpnar Jöns) och Gunnar Fischer under inspelningen av Det sjunde inseglet.

En detalj - som kanske bekräftar antagandet att det var med just Det sjunde inseglet som Bergman följde Bibi Anderssons (Mia) råd att frångå komedigenren - är att det färdiga manuskriptet är tillägnat just henne.

Inga Landgré (Karin) och Bergman under inspelningen av Det sjunde inseglet.

Om sitt långvariga samarbete med Bergman skrev Max Sydow på 70-talet i Loppcirkus: "Jag har aldrig medvetet studerat hur Ingmar gör som regissör – men en del har väl gått in ändå. Jag tror att jag lärt mig mycket om dramatisk rytm av honom, och om växelspelet mellan aggression och attraktion mellan rollfigurer. Även rent allmänt: arbetsdisciplin."

Antonius (Max von Sydow) möter på nytt Döden (Bengt Ekerot) vid schackbrädet. Ännu är inte spelet avgjort.

Jof (Nils Poppe) och hans hustru Mia (Bibi Anderson). Ett par år senare skulle Nils Poppe spela Bibi Anderssons far i Djävulens öga.

Fotografen Gunnar Fischer mindes inspelningen som äventyrlig. Om ljussättningen till filmens överlägset mest berömda scen, där riddaren spelar schack med Döden, har Fischer sagt: "Man ser att var och en har en tvåkiloslampa bakifrån på sin profil, och detta måste ju betyda att du har två solar, sa dom till mig. Ja. Det är nog alldeles rätt, sa jag. Men kan man acceptera att Döden sitter och spelar schack så kan man också acceptera två solar [...]".

Maud Hansson skulle medverka i ytterligare två Bergman-produktioner. Först i Smultronstället samma år och ett år senare i Venetianskan. Mest känd är skådespelerskan dock nog, åtminstone för en svensk publik, för sin roll som Lina i tv-serien Emil i Lönneberga.

Antonius Block (Max von Sydow): "Varför kan jag inte döda Gud inom mig? Varför lever han vidare inom mig på ett smärtsamt och förödmjukande sätt trots att jag förbannar honom och vill vräka ur honom ur mitt hjärta? Varför är han trots allt en gäckande verklighet som jag inte kan bli kvitt?"

Antonius Block (Max von Sydow), väpnare Jöns (Gunnar Björnstrand) och häxan (Maud Hansson).

Väpnar Jöns (Gunnar Björnstrand) och gycklaren Jof (Nils Poppe).

Bengt Ekerot (Döden) och Bergman under inspelningen av Det sjunde inseglet.

Antonius Block (Max von Sydow), Jof (Nils Pope), Mia (Bibi Andersson) och väpnar Jöns (Gunnar Björnstrand).

Bergman lätt sig inspireras av den medeltida målningen i Täby kyrkas innertak, målad av Albertus Pictor. Målningen föreställer en riddare som spelar schack med Döden och arbetsnamnet för filmen var just Riddaren och Döden.

Ur regimanuset till Det sjunde inseglet.

Ur regimanuset till Det sjunde inseglet.

Manusutkast till Riddaren och döden, förlagan till Det sjunde inseglet.

Riddaren: "Min kropp är rädd, inte jag själv."

Handskrivna oordnade manusanteckningar till Det sjunde inseglet.

Döden (Bengt Ekerot): "Har du tappat intresset för vårt spel?"