Det blev inte en helt problemfri inspelning. Speciellt problematiskt var samarbetet med Ingrid Bergman. Trots radikalt olika arbetssätt kom aktrisen och regissören tillslut ändå rätt bra överens. Som det heter i Bilder: "En gång sa hon till mig: 'Om du inte säger hur jag ska göra den här scenen, så smäller jag till dig.' Det tyckte jag ganska mycket om."
Paul (Gunnar Björnstrand), Charlottes agent. Den lilla birollen blev Björnstrands näst sista roll i en Bergman film. Den sista skulle bli som aktören och regissören Filip Landhal i Fanny och Alexander fyra år senare.
Charlotte (Ingrid Bergman): "Chopin var känslostark, Eva, men inte känslosam. Det är en avgrund mellan känsla och sentimentalitet. Preludiet du spelar talar om återhållen smärta, inte om drömmerier. Du måste vara lugn, klar och kärv. Se du här, bara de första takterna… Det gör ont, men han visar det inte."
Bergman, Liv Ullmann (Eva), Ingrid Bergman (Charlotte) och Sven Nykvist under inspelningen av Höstsonaten strax utanför Oslo. Bergman trivdes i den främmande miljön, även om han hade visa reservationer. Som han skriver i Bilder: "Allt fanns men var lite förfallet och vanskött. Medarbetarna var vänliga men aningen amatörmässiga."
Viktor (Halvar Björk): "Jag frågade om hon älskade någon annan. Hon svarade att hon aldrig hade älskat någon människa, och att hon var oförmögen att älska."
Eva (Liv Ullman): "För mig är människan en oerhörd skapelse, liksom en ofattbar tanke. Och i människan finns allt från det högsta till det lägsta. Människan är Guds avbild, och i Gud finns allt. Och så skapas människan, men också demonerna och helgonen, profeterna och konstnärerna, och alla dom som förstör. Allting finns sida vid sida och växer in i vart annat, väldiga mönster som hela tiden förändras, förstår du hur jag menar?"
Redan det handskrivna manuset innehåller förordet till Höstsonaten. Daterat Fårö den 10 augusti 1976. "Nu skall jag säga något väsentligt, visserligen en självklarhet [...]"