Kris

Bang i Dagens Nyheter:

Det förefaller mig som om Ingmar Bergman här vore svaret på den bön, att inte säga det med åren allt otåligare tjat, som höjts för svensk films räkning. Vad den behöver är personligheter som håller ihop verken, har det sagts; vi måste komma ifrån denna filmtillverkning i rutigt och randigt med femton kockar, som sneglar åt publiken. [...] Kris är utan tvekan det längsta, djärvaste och målmedvetnaste klivet upp ur ankdammen som svensk film gjort på länge.

U Sm i Svenska Dagbladet:

Ingmar Bergmans Kris är en djärvt realistisk, intelligent analyserande, intensiv och spänningsfylld berättelse om fullkomligt vardagliga saker. [...] Det enkla dramat återges i ett sugande tempo och med ett överflöd av intensivt stämningsskapande detaljer. Filmen rymmer scener, som utan vidare måste sägas stå på höjden av vad man har sett presteras i filmväg. Dit hör kanske framför allt de inledande scenerna, särskilt Jacks ankomst till landsortsstaden, hans möte med Jenny på hotellrummet och hans exaltation under och efter småstadsbalen. [...] Regissörens val av skådespelare är på sitt sätt lika beundransvärt som deras egna spelprestationer. [...] Gösta Rooslings distinkta och orädda foto och Erland von Kochs diskreta och suggestiva musikbeledsagning är också värda beröm. Kris är med andra ord en upplevelse. Man är tacksam för att det görs sådan film. Och för att den görs i Sverige.

Georg Svensson i Bonniers Litterära Magasin:

Undertecknad måste för sin del säga att han sällan sett något mera misslyckat, förljuget och tråkigt. Kris har givetvis beredvilligt inordnats under begreppet experimenterande. Vari ligger då experimentet? Inte kan det vara i handlingen, för den är inte mera experimentbetonad än vilken Hela Världen novell eller vilket svenskt filmpekoral som helst. [...] Nej, handlingen är vid Gud inte experimenterande, det har tydligen också Ingmar Bergman insett, eftersom han ansträngt sig så påtagligt att göra figurerna intressantare än de tål vid. [...] Det finns något tygellöst, nervöst obehärskat i Bergmans fantasi som gör ett oroande intryck. Han kastas från den ena överdriften till den andra och tycks vara oförmögen att hålla ett andligt normalläge. [...]

Vad svensk film behöver är inte i första hand experimentatorer, utan intelligent, förnuftigt folk som kan ge oss levande människor och väsentliga konflikter.
 

Filmson i Aftonbladet:

Nästan är ordet för Kris, den är nästan vad som helst men bara nästan, nästan en framgång och nästan ett fiasko. Det finns så mycket som är bra, ja, lysande i filmen, riktigt tänkt och skickligt utfört, men det gör bara att man blir dubbelt förargad över det som är omoget och misslyckat och lämnar filmen med en känsla av otillfredsställelse. [...] Men hela tiden blir det innehållsrika, fascinerande bilder som är lysande i och för sig. En vacker dag lär Ingmar Bergman sig konsten att foga dem samman till en logisk helhet.
 

Distributionstitlar

Kriisi (Finland)
Krise (Norge)
Moderhjertet (Danmark)
Crise (Frankrike)
Crisi (Italien)
Crisis (Storbritannien)
Crisis (Spanien)
Krise (Västtyskland

Produktionsuppgifter

Produktionsland: Sverige
Distributör i Sverige (35 mm): Svensk Filmindustri
Laboratorium: Svensk Filmindustris filmlaboratorium
Produktionsbolag: Svensk Filmindustri
Smink: Firma Carl M. Lundh AB
Förlaga: Moderhjertet (Pjäs) av Leck Fischer

Bildformat: Normalbild (1,37:1)
Färgsystem: Svartvit
Ljudsystem: AGA-Baltic

Originallängd i minuter: 93

Censur: 069.774
Datum: 1963
Åldersgräns: Tillåten från 15 år
Längd: 2540 meter

Censur: 069.774
Datum: 1946-02-12
Åldersgräns: Tillåten från 15 år
Längd: 2555meter

Urpremiär: 1946-02-25 Palladium, Helsingborg, Sverige 93 minuter
Spegeln, Stockholm, Sverige

Inspelningsplatser

Sverige (1945-07-04-1945-08-31)
Filmstaden, Råsunda (ateljé)
Hedemora (bl.a. - exteriörer)

Musik

Titel: An der schönen blauen Donau, op. 314
Kompositör: Johann Strauss, d.y. (1867)
Kommentar: Instrumental.

Titel: Frühlingsstimmen, op. 410
Kompositör: Johann Strauss, d.y. (1882)
Kommentar: Instrumental.

Titel: Rosen aus dem Süden, vals, op. 388
Kompositör: Johann Strauss, d.y. (1880)
Kommentar: Instrumental.

Titel: Il bacio Alternativ titel: Kyssen
Kompositör: Luigi Arditi (1860)
Textförfattare: Gottardo Aldighieri (italiensk text 1860)
Sångare: Dagmar Olsson

Titel: Jitterbug
Kompositör: Charlie Norman
Kommentar: Instrumental.

Berättarröst: Stycket kan börja. Jag vill inte påstå att det är något stort och skakande drama. Det är nog bara en vardagspjäs. Nästan en komedi. Vi låter ridån gå upp.

Jenny: Titta, här har vi hennes dagbok.
Ingeborg: Läser ni hennes dagbok?
Jenny: Nej, jag bara bläddrar i den, fröken Johnson, jag bara bläddrar i den. Det står så lustiga saker här så. Hör på det här till exempel. "Jag var med när mor klädde sig i morse, när hon stod naken framför spegeln såg hon så ung ut. Hennes hud är på något sätt yngre än min. Jag är gråare i skinnet."
Ingeborg: Nej tack, nu vill jag inte höra mer.
Jenny: Jaså, då läser vi inte mer då.
Ingeborg: Jag har sett henne skriva dagbok i åtta år, men aldrig läst en rad.
Jenny: Nej, det är ni det, fröken Johnson. Men ni är också så moraliskt högtstående.

Jack: Jag kan inte bli kär. Jag älskar bara mig själv. Men Nelly, hon är… hon är riktig på nåt sätt, om ni förstår.
Ingeborg: Ja, jag förstår.
Jack: Hon är så verklig så att jag blir ännu overkligare, och börjar undrar över varför jag över huvud taget ska leva mitt jäkla spökliv.
Ingeborg: Kanske jag förstår.
Jack: Jag skulle behöva henne som ett sorts ankare i verkligheten, alltså för min egen skull. Det är så att säga en rent egoistisk inställning.
Ingeborg: Det får man betala för.
Jack: Jadå. Vill man bara ta och ingenting ge, då får man betala en alldeles förbannad straffskatt.
Ingeborg: Kan jag få en cigarett? Jag blir lite uppskakad av vad ni säger.

Jack: Ni har bara givit och givit, utan en tanke på att själv få nåt igen.
Ingeborg: Har jag?
Jack: Nelly, hon talar jämt om er, hon älskar er. Hon kommer tillbaka till er en dag Då får ni betalt vad ni givit ut. Och då får Jenny och jag betala. Jenny hon… hon lever på mig. Och jag lever på Nelly. Det är rätt infernaliskt.

Jenny: Han kanske berättade för dig att han har mördat en flicka, som han bodde ihop med och som hade två små barn? Så gasade han ihjäl alla tre för att det skulle se ut som en olyckshändelse. Och han har kanske bett dig att gå med honom till polisen imorgon, hjälpa honom att anmäla sitt brott? Visade han dig sin revolver och sa att han måste göra slut på sitt månskensliv?
Jack: Jenny, inte mera nu.
Jenny: Han kanske talade om för dig att du var hans ankare i verkligheten. Att nu ids han inte gå omkring och flina längre utan nu måste han dö eller gå till polisen. Har du hört det? Åt hur många tror du han har sagt allt det där?

Texten avslöjar filmens slut.

Fröken Ingeborg Johnson bor i en småstad. Hon försörjer sig bl a genom att ge pianolektioner och på att hyra ut ett rum till en ung veterinär, Ulf.

Ingeborg har en fosterdotter, Nelly, som varit hos henne sedan hon var liten. Nelly är nu 18 år och uppvaktas av Ulf. Nelly upplever dock Ulf mer som en snäll gammal farbror än som en tänkbar äktenskapspartner.

Det skall hållas en välgörenhetsbal på Stadshotellet i den lilla staden, vilket gläder Nelly oerhört. Det skall nämligen bli hennes första bal. Ingeborg har hela tiden stora ekonomiska problem, men lyckas trots detta skrapa ihop pengar och köpa en ny klänning åt Nelly.

Nelly har emellertid, utan att Ingeborg vet om det, skrivit till sin riktiga mor - Jenny - som har en skönhetssalong i Stockholm. Jenny skickar henne en söt och exklusiv klänning som Nelly använder på balen i stället för den som Ingeborg köpt.

Samma dag som balen går av stapeln kommer Jenny resande för att hämta hem sin dotter. Ingeborg blir förtvivlad när hon inser att hon måste lämna ifrån sig Nelly.

Jenny har en älskare - Jack - en ung skådespelare utan engagemang, en degenererad och desperat människa som Jenny tagit hand om. Jack behandlar Jenny på ett fruktansvärt nedlåtande sätt.

På balen lyckas Jack få Nelly att dricka sprit och blir sedan närgången mot henne. Ulf blir vittne till detta och lyckas ''rädda'' Nelly. Nelly uppträder mycket chockerande under balen, och ''hela stan'' pratar efteråt om vad som försiggått. Nelly beslutar sig för att följa med sin mor och börja arbeta på skönhetssalongen.

Jack stryker hela tiden omkring Jenny och försöker förföra henne med sin dekadenta charm. Till slut lyckas han en kväll i skönhetssalongen och Jenny blir vittne till vad som sker. Jack, som länge hotat att ta livet av sig utan att någon tagit honom på allvar, gör nu slag i saken och går ut på gatan och skjuter sig.

Nelly blir chockad och återvänder till Ingeborg. Som en trofast vän som aldrig gett upp hoppet träder Ulf in vid hennes sida och nu accepterar Nelly honom. Ingeborg, som lider av en obotlig sjukdom, har i sin läkare haft en trogen vän under Nellys frånvaro. Även nu står han trofast vid hennes sida. Livet i den lilla staden flyter lugnt vidare.