Långfilm, 1946

Kris

I Bergmans regidebut uppvaktas fosterdotter till pianolärarinna i småstad av sin biologiska mors dekadente älskare.

"Nästan är ordet för Kris, den är nästan vad som helst men bara nästan, nästan en framgång och nästan ett fiasko."
Filmson i Aftonbladet

Om filmen

Den danske författaren Leck Fischer (1904-1956) skrev ett flertal framgångsrika pjäser, men var under åren 1941–50 även flitigt verksam som manusförfattare inom dansk film. Fischers teaterpjäs Moderhjertet hade premiär 1944 och köptes – nu omdöpt till Moderdyret – strax därpå av Svensk Filmindustri.

kris, arkivmaterial, c00200002a

Handskrivet manusutkast till filmen Kris med arbetstiteln Mitt barn är mitt. Daterat maj 1945.

Foto: Jens Gustafsson © Stiftelsen Ingmar Bergman

 

En annan regissör var från början påtänkt, men i början av juni 1945 fick Ingmar Bergman uppdraget att utarbeta ett filmmanuskript, med vilket han också skulle få debutera som filmregissör. Bergmans förhoppningar om att få regissera det egna manuset med titeln Sentimental resa grusades således. Till en början var den unge Bergman ändå överlycklig. Ur Bilder

Jag hade redan före inspelningen av Hets bombarderat Carl Anders Dymling med böner om att få göra en egen film, men blivit avvisad. Plötsligt skickade han mig en dansk pjäs. Den hettte Moderdyret och var skriven av Leck Fischer. Dymling lovade mig att jag skulle få regissera om jag kunde skriva ett bra manuskript på detta storslagna pekoral. Jag var vild av lycka och skrev på nätterna ett scenario i rasande fart. Jag tvangs sedan bearbeta manuskriptet ett par gånger innan det bestämdes att jag på sommaren 1945 skulle få göra filmen. Efter framgången med Hets döptes den till Kris. Det visade sig vara ett passande namn.

 

Kris, bakombild, Bergman, Inga Landgré, Gösta Roosling

Ingmar Bergman, Inga Landgré (Nelly) och Gösta Roosling under inspelningen av Kris.

Foto: Louis Huch © AB Svensk Filmindustri

 

Inspelning

Om inspelningen skrev Bergman senare följande i Laterna Magica:

Vad jag inte visste var att man ämnade framställa en billig B-film, där man huvudsakligen kunde använda företagets kontraktsanställda skådespelare. Efter åtskilligt tjatande fick jag tillstånd att göra en provfilm med Inga Landgré och Stig Olin. Gunnar Fischer var fotograf. Vi var jämnåriga, entusiastiska och trivdes bra tillsammans. Det blev en lång provfilm. Då jag sett den, visste min entusiasm inga gränser. Jag ringde min hustru, som stannat kvar i Helsingborg, och skrek upphetsat i luren att nu kunde Sjöberg, Molander och Dreyer dra något gammalt över sig. Nu kom Ingmar Bergman.

Medan jag skummade av självförtroende, passade man på att byta ut Gunnar Fischer mot Gösta Roosling, en ärrad samuraj, som vunnit berömmelse med ett antal kortfilmer, som visade vida himlar med vackert belysta moln. Han var en typisk dokumentärfilmare och hade nästan aldrig arbetat i ateljé. Då det gällde ljussättning var han relativt oerfaren, dessutom föraktade han spelfilm, dessutom vantrivdes han inomhus. Från första ögonblicket avskydde vi varandra. Eftersom vi båda var osäkra dolde vi vår osäkerhet under sarkasm och oförskämdhet. 

 

Kris, Inga Landgré, Stig Olin

Jack (Stig Olin) försöker förföra Nelly (Inga Landgré) med sin dekadenta charm.

Foto: Louis Huch © AB Svensk Filmindustri

 

Inspelningen startade de första dagarna i juli 1945 och avslutades under sista veckan i augusti. Filmen hade ett stort antal exteriörscener, vilka spelades in i Hedemora. Bergman i Bilder

Den första inspelningsdagen minns jag fortfarande som en ofattbar fasa. Alla första inspelningsdagar är säreget laddade. Så har det varit he­la vägen ända fram till Fanny och Alexander (1982). Men denna första inspelningsdag var den första i mitt filmliv. Jag hade förberett mig minutiöst. Varje sceneri var noga uttänkt, varje kamerainställning förberedd. Jag visste i teorin precis vad jag ville göra. I praktiken gick allt åt helvete. [...] Dagen var helvetiskt het och vi arbetade i en studio med glastak. Gösta Roosling, fotografen, var inte van vid den tidens komplicerade ljussättning och tunga kameror. Han hade nått sitt mästerskap med lätt utomhuskamera och i ensamt majestät. B-fotografen var oerfaren och ljudteknikern en vandrande katastrof. Huvudrollsinnehavarinnan Dagny Lind, som nästan aldrig filmat, var halvt medvetslös av skräck.

Generellt skulle man på den tiden göra åtta kamerainställningar per dag, vilket motsvarade en kamerainställning i timmen. Denna första dag hann vi två. När vi sedan såg dessa två tagningar hade vi oskärpa. Mikrofonen var synlig i bildkanten. Dagny Lind talade som på teatern. Scenerierna var teaterscenerier. Katastrofen var ett faktum. [...] I ett tidigt stadium då ateljéledningen ville lägga ner inspelningen ingrep Dymling efter att ha sett tre veckors tagningar. Han föreslog att vi skulle börja om från början. Jag var honom djupt tacksam.

Min nästa skyddsängel blev Victor Sjöström som hade en diffus roll som konstnärlig rådgivare i Filmstaden:

[...] Mest gick vi tysta men plötsligt sa han saker som var enkelt begripliga: Du gör för krångliga scenerier, varken du eller Roosling klarar de där komplikationerna. Fotografera skådespelarna framifrån, det tycker de om, det blir bäst så. [...] Du ska inte göra allt till huvudsaker, då storknar publiken. En transportsträcka ska behandlas som transportsträcka utan att den nödvändigtvis behöver se ut som en transportsträcka. Vi gick runt, runt, fram och tillbaka på asfalten. Han höll mig i nacken, var konkret, saklig och inte arg på mig, trots att jag var så otrevlig. [...]

Vid sidan av den kollegialt vänlige Victor Sjöström fick jag efter den långa inspelningens slut ytterligare en bundsförvant i klipparen Oscar Rosander: (ur Laterna Magica) ’Då jag kom till honom efter avslutad inspelning, besviken, blödande och ursinnig, bemötte han mig med en burdust vänlig objektivitet. Han påpekade obarmhärtigt vad som var dåligt, uselt eller oacceptabelt. Men han berömde mig för sådant han tyckte var bra. Dessutom invigde han mig i klippandets hemligheter, bland annat en fundamental sanning: klippningen sker redan vid inspelningstillfället, rytmen skapas i manuskriptet. Jag vet att många regissörer gör tvärtom. För mig har Oscar Rosanders lärdom varit grundläggande.

Källor

  • Ingmar Bergmans Arkiv.
  • Ingmar Bergman, Bilder.
  • Ingmar Bergman, Laterna Magica.
  • Svensk filmdatabas.

Medarbetare

  • Ingmar Bergman, Regi och manus
  • Gösta Roosling, Foto
  • Alva Lundin, Förtexter
  • Oscar Rosander, Klippning
  • Seivie Ewerstein, Scripta
  • Arne Åkermark, Arkitekt
  • Erland von Koch, Musik
  • Lennart Svensson, Ljudtekniker
  • Lars-Eric Kjellgren, Inspelningsledare
  • Victor Sjöström, Produktionsledare
  • Harald Molander, Produktionsledare
  • Ragnar Carlberg, Inspicient
  • Harry Malmstedt, Inspicient
  • Jarl Nylander, B-foto
  • Birger Nilsson, B-ljud
  • Louis Huch, Stillbildsfoto
  • Inga Landgré, Nelly, 18 år
  • Stig Olin, Jack, skådespelare
  • Marianne Löfgren, Jenny, Nellys mor, Jacks älskarinna, ägare till skönhetssalongen Maison Jeannie
  • Dagny Lind, fröken Ingeborg Johnson, Nellys fostermor, pianolärarinna
  • Allan Bohlin, Ulf, kallad Uffe, veterinär, inneboende hos fröken Ingeborg
  • Ernst Eklund, Ingeborgs farbror Edvard, läkare
  • Signe Wirff, Jessie, Ingeborgs moster
  • Svea Holst, Malin, städerska hos Ingeborg
  • Arne Lindblad, borgmästaren
  • Julia Cæsar, borgmästarinnan
  • Siv Thulin , biträde i skönhetssalongen
  • Anna-Lisa Baude, kund i skönhetssalongen som får ansiktsbehandling
  • Karl Erik Flens, Nellys balkavaljer
  • Sture Ericson, hornblåsaren på balen
  • Margit Andelius, stadskamrerns fru på balen
  • Carin Cederström, den yngre kvinnan i sovkupén
  • Mona Geijer-Falkner, den äldre kvinnan i sovkupén
  • Dagmar Olsson, sångerskan på balen
  • Wiktor "Kulörten" Andersson, trumpetaren på balen
  • Gus Dahlström, bastubaspelaren på balen
  • John Melin, tvärflöjtspelaren på balen
  • Holger Höglund, klarinettspelaren och orkesterledaren på balen
  • Ulf Johanson, pianisten på balen
  • Hariette Garellick, en kund på skönhetssalongen
  • Monica Schildt, ett biträde i skönhetssalongen
  • Singoalla Lundbäck, zigenerskan på järnvägsstationen
  • K. Koykull, en herre på gatan
  • John W. Björling, en herre på gatan
  • Per Hugo Jacobsson, en herre på gatan
  • Nils Hultgren, en herre på gatan
  • Erik Liebel, en man på skönhetssalongen
  • Hjördis Gille, en dam på konditoriet
  • Rune Ottoson, en ung man på balen
  • Brita Billsten, en flicka på balen
  • Gudrun Stäck, en flicka på balen
  • Maud Hyttenberg, en flicka på balen
  • Ullastina Rettig, en flicka på balen
  • Gustaf Hedström, en man på balen
  • Hortensia Hedström, en kvinna på balen
  • Otto Adelby, en man på balen
  • Hanna Adelby, en kvinna på balen
  • Oscar Heurlin, en man på balen
  • Gösta Qvist, en man på balen
  • Manetta Ryberg, en kvinna på balen
  • Erik Forslund, en herre på balen