Teater, 1994

Vintersagan

Vintersagan var tänkt som ett avsked till teatern och recenserades som sådant. Redan några månader senare repeterade Bergman Misantropen för tredje gången. Avskedet fick vänta.

"Vilken av mina föreställningar står mitt hjärta närmast? - Det är Vintersagan, i särklass. Den som jag är tacksammast och gladast för, den betydelsefullaste."

Ingmar Bergman

Om uppsättningen

Bergman kombinerade i denna uppsättning Shakespeares Vintersagan med Carl Jonas Love Almqvist. I en intervju med Henrik Sjögren berättade han om sitt första möte med Vintersagan och sin relation till Almqvist:

Jag såg den på Nya Teatern när jag var grabb. Sandro Malmquist satte upp den med åtta skådespelare och ett skynke. Det var en oförglömlig, lekfull och fin föreställning. Så har jag hela mitt liv sysslat med Jonas Love Almqvist, som har en otrolig dragningskraft. Jag har talat en hel del med olika chefer på Dramaten som jag skulle vilja göra både Drottningens juvelsmycke och Amorina. Men jag tyckte aldrig att jag hade den riktiga besättningen. Att koppla ihop Vintersagan och Almqvist, det var ju så enkelt. Det är samma andas barn.

Uppsättningen av Vintersagan sågs som en hommage till Dramaten där Lennart Mörks scenografi blev en scenisk förlängning av salongen. Leif Zern gav en utförlig beskrivning i sin recension i Dagens Nyheter:

I Lennart Mörks scenografi fortsätter salongen upp på scen och upprepar de stiliserade jugend pelarna tills cirkeln är sluten. Fönsterbågarna känner man igen från Dramatens fasad, rampen får man tänka sig som den gräns mellan scen och salong som när som helst kan överkorsas. Bergman har iscensatt en låtsasvärld som finns på plats när publiken anländer. Handlingen i Shakespeares sagopjäs har flyttats till 1800-talets mitt och framförs som ett sällskapsspektakel, och publik är både vi som sitter i salongen och aktörerna på scenen.

I Berlingske Tidene skrev Me Lund två veckor efter att ha recenserat föreställningen ytterligare en artikel där hon utnämnde Bergmans Vintersagan till en av den moderna teaterhistoriens höjdpunkter: "Den er alt, hvad man kan ønske sig – poetisk, generøs, musikalisk, intelligent, imødekommende, rystende og øverrumplende".

Källor

Ingmar Bergmans Arkiv.
Rikard Loman, Avstånd - Närhet, Ingmar Bergmans Vintersagan på Dramaten, (Stockholm: Carlsson Bokförlag, 2005).
Henrik Sjögren, Lek och raseri: Ingmar Bergmans teater 1938-2002, (Stockholm: Carlsson Bokförlag, 2002).
Birgitta Steene, Ingmar Bergman: A Reference Guide, (Amsterdam University Press, 2005).

USA, New York, Bergmanfestival, maj- juni 1995
Fyra gästspelsföreställningar gavs under New Yorks Bergmanfestval 1995. Kritikerna var splittrade inför Vintersagan. En översvallande positiv kritiker menade att Shakespeare måste ha varit svensk: "Varför skulle han annars verka så mer förståelig på det språket? Det är Shakespeare betraktad genom Strindbergs prisma vilket skulle kunna verka märkligt, om det inte också vore ytterst Shakespearskt." Den syrligaste av kritikerna menade att Bergman led av AMS, det vill säga Aging Master Syndrome.

Föreställningen bjöds också in till Barbican i London men Bergman avböjde då han ansåg att dess scenrum skulle förstöra atmosfären i hans Vintersaga.