Ellen Bergman

Familj / Koreograf / Regissör 1919-2007

Svensk koreograf, regissör, skådespelare och dramatiker som levde och arbetade tillsammans med Ingmar Bergman under andra delen av 1940-talet. De gifte sig 1945 och fick barnen Eva, Jan, Anna och Mats och arbetade tätt som regissör och koreograf på Helsingborg stadsteater och på Göteborgs stadsteater, där de hyllades bland annat för sina uppsättningar av Camus Caligula och Anouilhs Tjuvarnas bal. Efter skilsmässan från Ingmar Bergman 1950 var Ellen Bergman verksam som teaterchef och skrev även ett 30-tal pjäser, enaktare och monologer.
 

Ellen Bergman

Familj / Koreograf / Regissör 1919-2007

Svensk koreograf, regissör, skådespelare och dramatiker som levde och arbetade tillsammans med Ingmar Bergman under andra delen av 1940-talet. De gifte sig 1945 och fick barnen Eva, Jan, Anna och Mats och arbetade tätt som regissör och koreograf på Helsingborg stadsteater och på Göteborgs stadsteater, där de hyllades bland annat för sina uppsättningar av Camus Caligula och Anouilhs Tjuvarnas bal. Efter skilsmässan från Ingmar Bergman 1950 var Ellen Bergman verksam som teaterchef och skrev även ett 30-tal pjäser, enaktare och monologer.
 

Om Bergman

Född Ellen Anna Hollender, den 23 april 1919 i Göteborg. Hennes fars efternamn var Hollender men innan hon gifte sig hette hon Lundström.

Redan som 16-åring bestämde Ellen Lundström sig för att bli regissör men utbildade sig 1937–39 i dans och koreografi i Dresden, på moderns inrådan.

När Ingmar Bergmans första hustru, koreografen Else Fisher, 1944 drabbades av tuberkulos rekommenderade hon Ellen Lundström som sin efterträdare på Helsingborg stadsteater. Lundström var då gift med den vid tiden relativt okände fotografen Christer Strömholm. Koreograf och teaterchef inledde ett förhållande och Ellen Lundström blev gravid. Efter skilsmässor gifte de sig den 22 juli 1945 och fick i snabb följd barnen Eva, Jan, Anna och Mats.

På Helsingborg stadsteater gjorde paret Bergman bland annat Elsa Collin och Brita von Horns Aschebergskan på Widtskövle, Soyas Fan ger ett anbud och Hjalmar Bergmans Sagan. Utöver sitt arbete som koreograf regisserade Ellen Bergman även under denna period ett flertal pjäser på teatern. 

1946 lämnade de Helsingborg stadsteater för att istället engageras som husregissör respektive koreograf vid Göteborgs stadsteater. I Göteborg gjorde de hyllade uppsättningar av Camus Caligula och Anouilhs Tjuvarnas bal.

I augusti 1949 träffade Ingmar Bergman journalisten Gun Hagberg under inspelningen av Till glädje i Helsingborg. De inledde ett förhållande och reste till Paris där de stannade i tre månader. Vad som följde när de återvände hem finns beskrivet i Ingmar Bergmans självbiografi Laterna Magica och skildras även i Scener ur ett äktenskap och Trolösa. Ellen och Ingmar Bergmans äktenskapet slutade i skilsmässa 1950. 

Mellan 1957–59 var Ellen Bergman regissör och koreograf vid Uppsala stadsteater samt teaterchef för Karlstads nya teater 1955, Atelierteatern 1965-69 och Göteborgs kammarteater 1974-86.

Till Ellen Bergmans mer okonventionella projekt hör arbetet med dövstumma barns uttrycksmöjligheter, och med barnpatienter på Sahlgrenskas psykiatriska avdelning. 1996 startade hon upp den ideella teaterföreningen Teater med stol. Redan 30 år tidigare hade hon försökt starta upp detta projekt i Göteborg, men drömmen om en teatergrupp där alla skådespelare var rullstolsburna kom först att realiseras i slutet av karriären.

Ellen Bergman hann även skriva ett 30-tal pjäser, enaktare och monologer.

Tillsammans med sitt barnbarn, fotografen Lina Ikse Bergman gjorde hon 2006 boken Tre frågor där hon ställde frågor om åldrandet och döden till 48 personer. Bland dessa återfanns bland annat Ingmar Bergman, Erland Josephson och Sigrid Kahle.

Ellen Bergman avled i Stockholm den 6 mars 2007. Hon hade ända sedan 70-talet varit medlem i föreningen Rätten till vår död och mot slutet av sitt liv trädde hon fram i media med en vädjan att få dö.

Källor

  • Victoria Enqvist, "Sista julen - sedan vill få Ellen dö", Expressen, 12 februari 2007.
  • Ingmar Bergmans arkiv.
  • Ingmar Bergman, Laterna Magica.