Musik i mörker

C B-n i Dagens Nyheter:

Nej, jag tror att Ingmar Bergman är inne på farliga vägar om hans inscenering av moderna svenska romaner skall ske efter den mall han skär ut åt sig i Musik i mörker." Naturligtvis finns där något att glädja sig åt. Man måste ju vara glad åt att det i en svensk filmproduktion som alltjämt rymmer så mycken grovhet och så många fadäser har kommit en regissör med så omutliga artistiska ambitioner som Ingmar Bergman, så samvetsgrann när det gäller att hålla ogräset borta. Hans nya film Musik i mörker är en alltigenom snygg film, den är proper in i minsta detalj, glättad som illustrationspapper.

Nils Beyer i Morgontidningen:

Det fanns i Dagmar Edqvists roman så många fina psykologiska valörer, som gått förlorade i filmen.Helt har inte Ingmar Bergman haft sitt hjärta med i historien om den blinde musikern, som efter hård inre och yttre kamp lyckas övervinna sitt handikapp. Hela den sociala aspekten på hans problem är borttrollad. Det som fängslat regissören är blindheten som ångestfenomen – och till sist löser han alla svårigheter genom en helt traditionell happy end.

Filmson i Aftonbladet: 

Filmens motiv skulle vara helt frånstötande om inte Bergman fått med så mycket just av Dagmar Edqvists osentimentala medkänsla för de blindas värld och av uttryck för deras egna förnuftssynpunkter på en särskilt komplicerad men annars allmänmänsklig tillvaro. Först och främst är det dock en film om ung famlande men till sist trosviss kärlek och även här har Ingmar Bergman lyckats få en djup värme och ömhet över den inspirerade bildberättelsen som man tidigare endast anat. Mai Zetterling chosar en smula i början som lillpiga men hennes sanna kvinnlighet växer med starka hjärterötter och hennes ljusa genomskinliga ansikte har något av förklarad enkelhet som står särskilt vackert mot Malmstens mörkt inbundna värme.

"Musik i mörker är i sin lyrik en betagande film. Litet långsam kanske, mot slutet, men dock ett exempel på att en film kan vara bättre än den bok, den bygger på."
Robin Hood i Stockholms-Tidningen

Distributionstitlar

Música en la oscuridad (Spanien)
Musiikkia pimeässä (Finland)
Musik i mørket (Danmark)
Musikk i mørket (Norge)
Musique dans les ténèbres (Belgien)
Musique dans les ténèbres (Frankrike)
Night Is My Future (Storbritannien)
Night Is My Future (USA)
Noche eterna (Spanien)

Produktionsuppgifter

Produktionsland: Sverige
Distributör i Sverige (35 mm): Terrafilm, Stjärnfilm
Distributör i Sverige (DVD): Studio S Entertainment
Laboratorium: Film-Labor
Produktionsbolag: Terrafilms Produktions AB
Förlaga: Musik i mörker (Roman) av Dagmar Edqvist

Bildformat: Normalbild (1,37:1)
Färgsystem: Svartvit
Ljudsystem: Optisk mono
Originallängd i minuter: 88

Censur: 073.134
Datum: 1948-01-15
Åldersgräns: Tillåten från 15 år
Längd: 2350meter

Censur: 073.134
Datum: 1962-05-28
Aldersgräns: Tillåten från 15 år
Längd: 2390meter

Urpremiär: 1948-01-17, Royal, Stockholm ,Sverige, 88 minuter

Inspelningsplats

Sverige (1947-11-01-1947-12-30)
AB Sandrew-Ateljéerna, Stockholm (Centrumateljéerna)

Musik

Titel: Serse. Ombra mai fù/Largo Alternativ titel: Largo
Kompositör: Georg Friedrich Händel (1738)
Textförfattare: Nicola Minatò (1738) Silvio Stampiglia
Instrumentalist: Birger Malmsten

Titel: Sonat, piano, nr 14, op. 27:2, ciss-moll, "Månskenssonaten" Alternativ titel: Månskenssonaten
Kompositör: Ludwig van Beethoven (1802)

Titel: Fantasistycke, piano, op. 12. Nr 2: Aufschwung Alternativ titel: Aufschwung
Kompositör: Robert Schumann (1837)
Instrumentalist: Birger Malmsten

Titel: Ballad, piano, nr 3, op. 47, Ass-dur
Kompositör: Frédéric Chopin (1840-41)
Kommentar: Instrumental.

Titel: Vals, piano, nr 7, op. 64:2, ciss-moll
Kompositör: Frédéric Chopin (1846-1847)
Instrumentalist: Birger Malmsten

Titel: Bedstefars Vals Alternativ titel: Se, farfar dansar gammal vals
Kompositör: Tom Andy (Pseudonym) (1932)
Textförfattare: Arvid Müller (dansk text 1932) Dix Dennie (Pseudonym) (svensk text 1932)
Instrumentalist: Birger Malmsten

Titel: Modlitwa dziewicy/La prière d'une vierge Alternativ titel: Jungfruns bön
Kompositör: Tekla Badarzewska-Baranowska (1851)
Instrumentalist: Birger Malmsten, Gunnar Björnstrand

Titel: Preludium, piano, nr 24, op. 28, d-moll
Kompositör: Frédéric Chopin (1836-38)
Kommentar: Instrumental.

Titel: Swingimprovisation
Kompositör: Erland von Koch (1948)
Instrumentalist: Reinhold Svensson

Titel: Symfoni, nr 3, op. 55, Ess-dur. Sats 4 Alternativ titel: Eroica. Sats 4
Kompositör: Ludwig van Beethoven (1804)
Kommentar: Instrumental (grammofonskiva).

Titel: Nocturne, piano, op. 9. Nr 2
Kompositör: Frédéric Chopin (1831)
Instrumentalist: Birger Malmsten

Titel: Raymond. Uvertyr
Kompositör: Ambroise Thomas (1851)
Textförfattare: Joseph Bernard Rosier (1851) Adolphe de Leuven (1851)
Kommentar: Instrumental (grammofonskiva).

Titel: Treulich geführt, ziehet dahin. Ur Lohengrin Alternativ titel: Brudmarsch. Ur Lohengrin
Kompositör: Richard Wagner (1850)
Textförfattare: Richard Wagner (tysk text 1850) Fritz Ahlgrensson (svensk text 1874)
Kommentar: Instrumental.

Beatrice: En man försvinner, bryter mot den gudomliga lagen med sin helighet, och sen tar han sitt liv.
Bengt: Ja, men det var väl hans liv.
Augustin: Beatrice anser att självmord är detsamma som mord, rättsligt.
Beatrice: Ja, är det inte det? Det är en förbrytelse mot livet.
Agneta: Vi vet ju inte vad den mannen har genomlidit.
Beatrice: Allt kan bäras, Agneta. Smärtan och lidandet hör också till Guds plan.
Agneta: Han kanske har drivits av förtvivlan.
Beatrice: Förtvivlan? Vad är förtvivlan. Ett ögonblicks otålighet ur det stora perspektivet.

Hushållerskan Lovisa: Har du läst din bok så länge?
Ingrid: Oh ja, och vi har fått lov till det. Vi ska läsa många, många böcker, hela vintern.
Lovisa: Det kan aldrig vara bra. Du är av gammal bondesläkt och lika god som löst folk från stan.

Beatrice: Märkvärdigt vad den där flickan har vuxit till sig.
Bengt: Har hon?
Beatrice: Tycker du inte själv hon är behändig?
Bengt: Jo, hon är rar.
Beatrice: Skulle du inte ha en fru som kunde pyssla om dig hela tiden?
Bengt: Pyssla om, tack så mycket. Kan jag aspirera så högt som att bli gift med lillpigan?
Beatrice: Skäms på dig, sämre kan du få. Förresten är det inte säkert att hon vill ha dig.
Bengt: Nej visst, min enda chans är ingen chans.

Musikdirektör Hedström: Men du, du ska inte nöja dig med den lägre examen, du ska sikta på den högre. Vad säger du om det?
Bengt: Jag vet inte. Jag är ur tävlan,  jag vill existera, och ingenting mer.
Hedström: Du, du har inte rätt till den sortens anspråkslöshet. Dina blinda kamrater behöver dig. De behöver att du, med din person och ditt arbete, för deras talan med hela ditt liv.
Bengt: Jag kan inte, vill inte, plåga mig inte!

Ingrid: Jag ska ju fortsätta studera.
Hushållerskan Lovisa: Äsch inte nu, när du valt att ställa till det för dig på det här viset.
Ingrid: Det har jag visst inte.
Lovisa: Va? Är du inte med barn då?
Ingrid: Nej.
Lovisa: Varför gifter du dig då?

Texten avslöjar filmens slut.

Den unge Bengt Vyldeke blir under sin militärtjänstgöring vådaskjuten och förlorar synen. Under den första, svåra omställningsperioden, då hans flickvän överger honom, blir han omhändertagen av sin syster. Därefter får han bo hos sin moster och morbror, som har en lantegendom. Hos dem tjänstgör Ingrid Olofsdotter, en ung, medellös flicka, som blir förälskad i Bengt och som beundrar honom för hans bildnings och musikalitets skull. Hennes egen längtan efter kunskap väcks. När hon av en slump råkar höra hur Bengt inför sin moster nedsättande omnämner Ingrid som ''lillpigan'' blir hon djupt sårad och samtidigt fastare besluten än tidigare att studera vidare för att kunna ta sig upp ur sitt sociala underläge. Hennes och Bengts vägar skiljs.

Bengt prövar in till Musikaliska akademin, men blir inte antagen. Då tar han i sårat trots anställning som restaurangmusiker i Stockholm, men får allt svårare att stå ut med sin arbetsgivare och med krogatmosfären. Han säger upp sig och börjar på blindinstitutet utbilda sig till pianostämmare. En av lärarna erbjuder honom att komma med på en kurs för organister, men nu har Bengts bitterhet över sitt eget öde gjort honom så destruktiv, att han inte vill utveckla sin begåvning, utan bara kunna försörja sig och vara i fred.

En kväll stöter han ihop med Ingrid, som också flyttat till storstaden där hon på statligt stipendium studerar till lärare. Hon bor tillsammans med Ebbe, en yngling ur arbetarklassen med studieambitioner och socialistiska idéer. Ebbe anar omedelbart att Bengt kommer att bli en rival. Ingrid vacklar mellan de båda männen och kan inte välja mellan Ebbes styrka och Bengts känslighet.

Efter en kväll då Bengt djupt upplevt sin ensamhet och utsatthet blir det slutligen en öppen konflikt mellan honom och Ebbe och Ingrid tar äntligen steget och lämnar Ebbe för Bengts skull. Hennes förmyndare, kyrkoherden i hennes hemby, motsätter sig först deras giftermålsplaner, men ger med sig och viger dem. De reser bort på bröllopsresa, nu på mer jämställd fot sedan Bengt fått uppleva hur det är att stå på egna ben och klara sig på låg lön och sedan Ingrid av egen kraft lämnat sin ursprungliga miljö för att få en bättre samhällsställning.