Om Laretei

Född Käbi Alma Laretei den 14 juli 1922 i Tartu, Estland. Lareteis far Heinrich Laretei (1892–1973) var Estlands inrikesminister och utrikesminister samt ambassadör i de tre skandinaviska länderna 1936–1940. Vid sovjetockupationen 1940 gick familjen i exil i Sverige. 

Laretei påbörjade sina musikaliska studier vid Tallinns musikkonservatorium 1936-40. Då endast svenskar tilläts studera vid Kungliga Musikaliska akademien fortsatte studierna under 40-talet i privat regi för bland annat Eduard Tubin, Edwin Fischer, Gottfried Boon och Annie Fischer.

Laretei debuterade som konsertpianist på Stockholms konserthus 1946. En mycket framgångsrik internationell karriär följde med turnéer över stora delar av Europa samt Kanada och USA. Bland annat spelade hon 1952 på Carnegie Hall och i Vita huset på begäran av presidenthustrun Ladybird Johnson. Sin första konsert i hemlandet gav hon först 1993. Under loppet av sin karriär arbetade Laretei med storheter som Igor Stravinskij, Paul Hindemith och Eduard Tubin och uruppförde verk av Gösta Nystroem, Moses Pergament och Hilding Rosenberg.

1950 gifte Laretei sig med Gunnar Staern som då var repetitör vid Operan i Stockholm. Tre år senare debuterade han som dirigent och utnämndes året efter till chefsdirigent för Gävleborgs läns orkesterförening. Tillsammans fick de dottern Linda (Stern).

1957 kom Käbi Laretei till Malmö stadsteater för att repetera en konsert av Beethovens pianokonsert i D-dur. Där möte hon teaterns ledande regissör, Ingmar Bergman. Bergman levde vid denna tid tillsammans med skådespelerskan Bibi Andersson. Mötet lede dock till en känslosam brevkorrespondens och två år senare, efter skilsmässa från Staern, gifte Laretei och Bergman sig. 1962 föddes sonen Daniel.

Laretei bidrog med musik till ett flertal av Bergmans filmer, bland dessa Djävulens öga och Ansikte mot Ansikte. I Höstsonaten agerade Laretei även okrediterad body double i de scener då Ingrid Bergmans karaktär Charlotte spelar piano. På ett professionellt plan hade Laretei även ett djupare inflyttande på den väldokumenterat musikintresserade Bergman. (Se bland annat artikeln om Tystnaden.)

Efter tio år tog äktenskapet slut men förhållandet fortsatte i form av en livslång vänskap. Långt senare skymtade Laretei förbi i en liten roll i Bergmans Fanny och Alexander.

Laretei i Vart tog all denna kärlek vägen?: 

”När Ingmar dog hade vi varit skilda i fyrtio år men hade ett varmt vänskapsförhållande som fördjupades, särskilt under de sista åren. Jag tillbringade stora delar av somrarna på Dämba, ett av Ingmars hus på Fårö, skrev flera av mina böcker där eller förberedde mina konsertsäsonger.

Det blev tradition att tillsammans med mina musikervänner spela för Ingmar som med åren blivit alltmer beroende av musiken. Särskilt sedan han bosatt sig på en ö för gott längtade han efter den levande musiken och saknade sina regelbundna besök på Berwaldhallen.”

Mellan 1974–75 var Laretei verksam som musiklärare på Bollnäs folkhögskola och 1975–76 vid Stockholms musikpedagoginstitut. Under 60-, 70- och 80-talet gjorde hon även ett flertal kulturprogram för SVT. 

Vid sidan av pianistkarriären hann Laretei även skriva ett flertal självbiografiska böcker. Hon debuterade 1970 med Vem spelar jag för?, Såsom i en översättning (2004) behandlade bland annat livet i exil och återbesöken i hemlandet, musikerskapet, föräldraskapet samt de båda äktenskapen. I Vart tog all denna kärlek vägen? (2009) skildrades Bergman och Lareteis relation genom brev och dagboksanteckningar.

Från 1968 var Laretei ledamot av Kungliga Musikaliska akademien. Hon har även varit ordförande i Tonkonstnärsförbundet och mellan åren 1991–2001 var hon styrelseledamot i Estniska Nationella Kulturfonden.

Käbi Laretei gick bort den 1 november 2014.