Macbeth

Om uppsättningen

Flera recensenter framhöll särskilt andra akten. Bland annat rördes de av att hur Bergman lät Macbeth uttala sina sista ord invid hustruns lik. Ingrid Luterkort som spelade Ladyn har vittnat om hur ansträngande det var att spela död så länge.

I Laterna Magica berättade Bergman om arbetet med uppsättningen:

Varken jag eller mina kamrater hade, begripligt nog, tillräcklig mänsklig erfarenhet för att kunna fördjupa oss i Macbethdramats problematik. 

En natt var jag på hemväg från teatern. Plötsligt visste jag hur jag skulle hantera häxorna då de visar sig i dramats senare del. Macbeth och hans Lady ligger på sin säng, hustrun i djup sömn. Mannen i halvdvala, halvvaka. Feberskuggor rör sig över väggen. Häxorna dyker upp ur golvet vid sängens fotända, de viskar och fnittrar, tätt sammanlänkade. Deras lemmar rör sig som växter i strömmande vatten. Bakom scenen slår någon på strängarna i ett ostämt piano. Macbeth står på knä i sängen, halvnaken med huvudet bortvänt, ser inte häxorna. 

Jag stannade på den tysta gatan, stod orörlig flera minuter och upprepade tyst för mig själv, jag är fan ta mig begåvad, jag är nog genial. Det var ett utbrott som gjorde mig yr och varm. I allt mitt elände fanns ett ordentligt självförtroende, en stålpelare tvärs genom själens ruckliga ruiner.

Ingmar Bergman satte upp pjäsen tre gånger på 40-talet:

Mäster Olofsgården 1940 med Curt Edgard i titelrollen.
Hälsingborgs stadsteater 1944 med Sture Ericson i titelrollen.
Göteborgs stadsteater 1948 med Anders Ek i titelrollen.