Långfilm, 1968

Skammen

Musikerpar odlar sin trädgård och försöker förgäves undkomma det annalkande kriget.

"Med 'Skammen' träder Bergman ut ur kampen med sina egna demoner och talar om tiden, om något som är utanför och större än han själv. Det ger hans språk en enkelhet och öppenhet som han mycket sällan uppnått, i sina starkaste ögonblick en förfäran som man sitter alldeles hjälplös inför."

Mauritz Edström i Dagens Nyheter

Om filmen

Max von Sydow och Liv Ullmann spelar ett konstnärspar som lever på en ö i havsbandet och förgäves försöker undkomma det annalkande kriget i denna Bergmans enda framtidsskildring. Situationen förenklas inte av deras barnlösa och ofta uppslitande förhållande.

Filmprojektet bar från början titeln "Kriget" men under arbetet med manuskriptet ändrades den till "Skammens drömmar". Den slutgiltiga titeln växte fram när filmen visade sig bli mindre drömlik än den var tänkt från början.

Budgeten uppgick till 2,8 miljoner kronor, vilket var mycket för en svensk, svartvit film. Beloppet var emellertid nästan täckt före premiären genom försäljning till United Artists.

Det är knappast en tillfällighet att Skammen tillkom i slutet av 60-talet. Bergman hade länge, både inom filmen och inom teatern, kritiserats för att i en omvälvande tid stå vänd från samhället. Skammen blev sålunda en av Bergmans mest uttalat politiska filmer, dock fortfarande med utgångspunkt i enskilda människoöden.

skammen, Liv Ullmann, Max von Sydow — Överste Jacobi (Gunnar Björnstrand): "Det där att vara konstnär. Är det nu så fint? Befriar från alla förpliktelser? Men ni har fel."

© AB Svensk Filmindustri

I Bilder skriver Bergman:

"Det hade länge föresvävat mig att försöka fokusera det 'lilla' kriget. Utkantskriget där förvirringen är total och ingen egentligen vet någonting. Hade jag haft tålamod med manuskriptet hade jag kunnat gestalta detta 'lilla krig' annorlunda. Jag hade inte det tålamodet."

skammen, Max von Sydow, Liv Ullmann — Varken Jan (Max von Sydow) eller Eva (Liv Ullmann) intresserar sig för den politiska utvecklingen i landet men Eva har en robustare och mer verklighetsnära karaktär.

© AB Svensk Filmindustri

Inspirationskällor

Bergman fortsätter i Bilder:

Att göra en krigsfilm är att skildra det kollektiva och enskilda våldet. I amerikansk film har våldsskildringen lång tradition. I japansk är den mästerlig ritual och makalös koreografi. När jag gjorde Skammen fanns en intensiv lust att framställa krigets våld utan omskrivningar. Men mina intentioner och önskningar tog loven av min kompetens. Jag förstod inte att det utav en nutida krigsskildrare krävdes en helt annan sorts uthållighet och professionell precision än vad jag kunde åstadkomma.

I samma ögonblick som det yttre våldet upphör och det inre tar vid, blir Skammen en bra film. När samhället slutar fungera mister huvudpersonerna sina referenspunkter. Deras sociala relationer upphör. De faller handlöst. Den svage mannen blir brutal. Kvinnan, som varit den starkare, bryter samman. Allting glider ut i ett drömspel som avslutas i flyktbåten. Allt är berättat i bild, som i en mardröm. I mardrömmens värld var jag hemma. I krigets verklighet var jag förlorad. (Under hela manusarbetet hette historien Skammens drömmar.)

Det handlar alltså om ett felkonstruerat manuskript. Den första avdelningen i filmen är i själva verket en oändligt utdragen prolog, som borde stökats undan på tio minuter. Det som sedan händer hade kunnat byggas ut hur mycket som helst. Det såg jag inte. Jag såg det inte när jag skrev manuskriptet, jag såg det inte när jag gjorde filmen, jag såg det inte när jag klippte den. Jag levde hela tiden i föreställningen att Skammen rakt igenom var en självklar och homogen film.

Detta att man under arbetets gång inte upptäcker att det är fel på maskineriet beror antagligen på en skyddsmekanism, som verkar under loppet av en lång och komplicerad procedur. Denna skyddsmekanism tystar det kritiska överjaget. Med självkritiken gastande i örat skulle förmodligen filminspelningen bli alltför tung och plågsam.

Inspelningen

Inspelningen ägde rum på Fårö - där Bergman nu bosatt sig - från mitten av september till senare hälften av november 1967. Inspelningsteamet omfattade som mest cirka fyrtio medverkande, inklusive statister från Gotlands Kustartilleriregemente.

Skammen, bakombild, Bergman — Skammen var den första filmen som Bergman spelade in på Fårö efter att han bosatt sig på ön.

© AB Svensk Filmindustri

Källor

Ingmar Bergmans Arkiv.
Ingmar Bergman, Bilder.
Svensk filmdatabas.

Jurgen Schildt i Aftonbladet:

Bergman har gjort försöket, men i stort sett faktiskt inte lyckats. Hans illusionsnummer håller inte den här gången. Det finns, Liv Ullmann undantagen, ett akademiskt drag både över hans gestalter och hans konflikter och hans krigiska bakgrunder. Drillen är synlig och man tycker sig höra den kamratliga kommandorösten: Kårar fram! Fasa känn!

Jag vet inte varför, men för min del vägrar jag att lyda order. Kanske beror det på att tricken märks. Kanske på att Bergman inte kunnat suggerera sig själv innan han försökt suggerera oss andra. Eller på att ämnet varit större än den regissör som flyttat över kriget – Vietnam-problematiken – till några hektar på Fårö med omnejd.

"Björnstrands tolkning av en människa som löpt förnedringens lina ut förefaller mig vara det som naknast markerar vad 'Skammen' handlar om: värdigheten som i ett krig kan existera endast som en dödsmedvetenhet, fegheten hos den som vill överleva, omöjligheten att uppträda mänskligt i en omänsklig situation. Det är en skakande bild i en skakande film."
Lasse Bergström i Expressen

"Med 'Skammen' träder Bergman ut ur kampen med sina egna demoner och talar om tiden, om något som är utanför och större än han själv. Det ger hans språk en enkelhet och öppenhet som han mycket sällan uppnått, i sina starkaste ögonblick en förfäran som man sitter alldeles hjälplös inför."
Mauritz Edström i Dagens Nyheter

Bristen på politiskt engagemang i den tidsaktuella situationen (Vietnamkriget), vilken framhävts av flera recensenter, ledde i början av oktober 1968 till en intensiv tidningsdebatt, utlöst av Sara Lidman genom ett häftigt angrepp på Bergman i Aftonbladet 6 okt. Efter motartiklar återkom hon med preciseringar av sin ståndpunkt 13 och 19 oktober i samma tidning.

Distributionstitlar

La honte (Frankrike - översatt titel)
Schande (Västtyskland)
Shame (USA)
Shame (Storbritannien)
Skammen (Norge)
Szégyen (Ungern)
La verguenza (Spanien)

Manustitel: Skammens drömmar

Produktionsuppgifter

Produktionsland: Sverige
Distributör i Sverige (35 mm): Svensk Filmindustri, Svenska Filminstitutet
Laboratorium: FilmTeknik AB
Produktionsbolag: Svensk Filmindustri
Cinematograph AB

Bildformat: Normalbild (1,37:1)
Färgsystem: Svartvit
Ljudsystem: Optisk mono
Originallängd i minuter: 103

Censur: 106.933
Datum: 1968-06-26
Åldersgräns: Tillåten från 15 år
Längd: 2820 meter

Urpremiär: 1968-09-29, Spegeln, Stockholm, Sverige, 103 minuter

Inspelningsplats

Sudersand, Fårö
Visby, Gotland

Eva: Ibland är det som alltihopa är en dröm. Det är inte min dröm, det är någon annans, som jag måste vara med i. Hur tror du det går när den som drömt oss vaknar och skäms över sig?

Jan: Jag är inte alls så självisk som du tror.
Eva: Jo, jag tror du är enormt självisk.
Jan: Jag ska bli en mycket bättre människa nästa år, ja i nästa vecka.
Eva: Ska du det?
Jan: Jag lovar, jag tror på fullständiga karaktärsförändringar, bara man vill.
Eva: Du?
Jan: Ja, jag är ingen determinist, förstår du.

Eva: Jag känner att det är viktigt nu, att mycket av det som kanske är fel mellan oss, att det beror just på det att vi icke har barn, att jag som kvinna icke har nåt barn...
Jan: 30 är väl ingen ålder, du kan väl vänta tills du blir 40.

Jan: Konstigt, så länge det var krig var vi i alla fall relativt snälla mot varann.

Soldat: Nå vart hör du?
Jan: Vart jag hör? Ingenstans. Vi är musiker.
Soldat: Ni var musiker. Det finns inte längre några orkestrar.

Jacobi: Det där att vara konstnär. Är det nu så fint? Befriar från alla förpliktelser? Men ni har fel.

Jacobi: Jag har upplevt mänsklig närhet några få gånger. Alltid i förbindelse med smärta. Är det likadant för er?

Texten avslöjar filmens slut.

Eva och Jan Rosenberg är ett musikerpar som dragit sig undan kriget till en ö i havsbandet. Orkestern de medverkade i är upplöst och de försöker försörja sig på trädgårdsodlingar. Året är 1971. De har levat tillsammans i sju år i ett barnlöst äktenskap. Jan är en känslig konstnärsnatur och frikallad från militärtjänst på grund av svagt hjärta. Varken han eller Eva intresserar sig för den politiska utvecklingen i landet men Eva har en robustare och mer verklighetsnära karaktär.

De beger sig till stan (Visby) lingon och möter på vägen fiskaren Filip och borgmästaren överste Jacobi. Filip har hört i radion att en invasionsstyrka landstigit. I stan pågår förberedelser för motstånd. Eva och Jan besöker antikhandlaren Lobelius som inkallats. I hans bod lyssnar de till en gammal speldosa i Meissenporslin och tömmer en av de sista flaskorna av ett utsökt vitt vin. En annan köper de med sig. Vid en festmåltid på gården uttrycker Eva sin starka önskan att få barn och vill att de bägge skall låta undersöka sig hos läkare.

Plötsligt är kriget över dem. Invasionsstyrkan landsätter fallskärmstrupper i närheten och området utsätts för bombning och beskjutning. Jan och Eva försöker ta sig därifrån i sin gamla bil men blir infångade av de invaderande och intervjuade av deras reportrar. Jan faller ihop av skräck. De återvänder till gården.

Landskapet är härjat av förödelse. Försvararna har slagit tillbaka fienden och börjat leta efter samarbetsmän. Dessa förs till en skola och förhörs under tortyr men Jan och Eva undgår efterräkningar för intervjun genom ingripande av överste Jacobi. Han vet att deras uttalanden förfalskats i propagandasyfte.

Demoraliserad av kriget söker Jacobi Evas värme och hon ger sig åt honom, äcklad av Jans svaghet. Som ersättning får hon Jacobis besparingar. Nästa morgon kommer en gerillatrupp under Filips ledning och arresterar översten. Jan, som förstått att Eva varit otrogen, lägger beslag på pengarna och vägrar att hjälpa Jacobi. Utan större tvekan skjuter han på Filips order översten.

Då gerillan inte finner några pengar förstör den parets gård och ger sig av. I ett växthus påträffar Jan och Eva en ung uttröttad desertör som tänker fly från ön med en båt. Kallblodigt tar Jan dennes vapen och skjuter ned honom för att komma över soldatkängorna och en eventuell flyktmöjlighet. Han tvingar Eva med sig och köper för Jacobis pengar plats i båten. Båten styr ut på havet men fastnar i ett fält av flytande, döda soldater. Filip - som är skeppare - kliver överbord och dränker sig i havet.

Eva erinrar sig hur hon i en dröm tillsammans med sin dotter sett ett flygplan sätta eld på en mur av rosor. Det var någonting viktigt hon skulle komma ihåg men hon hade glömt det.