Om Faragó

Född som Katerina Faragó i Wien, Österrike den 16 december 1936 av ungerska föräldrar på flykt. Vid andra världskrigets utbrott flydde familjen än en gång för att 1940 anlända i Sverige. Hennes far Alexander Faragó var författare och filmskribent och skrev bland annat manus till de så kallade Loffe-filmerna. Efter att Katinka som trettonåring följt med till inspelningen av Loffe blir polis, där hon fick passa Elof Ahrles hund, fick hon jobb som scripta på inspelningen av Harry Martinsons Vägen till Klockrike. I intervjuer har hon gett en krass bild av dåtidens arbetsförhållanden för kvinnor i filmbranschen:

"När jag började som scripta gav en äldre kollega mig rådet: Lär dig aldrig stenografi. Då hamnar du bara som sekreterare åt männen."

Två år senare, samma dag som hon gick ut flickskolan, fick hon veta att hon skulle jobba med Ingmar Bergman den sommaren. Ingen annan ville och hon formligen beordrades att ta jobbet. Hon var 17 år och filmen som skulle spelas in Kvinnodröm. Inför det första mötet med regissören blev hon tilldelad strikta förhållningsorder: "Om han stirrar på dig, stirra tillbaka, om han spottar på dig, spotta tillbaka."

På den tiden var alla rädda för Bergman har Faragó berättat i intervjuer:

"Han hade ett förfärligt rykte som regissör, fick vredesutbrott och kunde vara verkligt tuff. Det lugnade tack och lov ned sig med åren. Det handlar naturligtvis om tillit och han visste att jag aldrig bluffade honom. Ingmar tycker om kvinnor, känner dem bättre än männen och ser deras potential. Det framgår också i filmerna."

Efter avslutad inspelning följde hon med Bergman till Svensk Filmindustri för att där göra Sommarnattens leende. Hon anställdes på SF, stannade där i tio år och filmade med Bergman: "Det fanns ju ingen tv på den tiden så det gjordes väldigt, väldigt mycket film. På somrarna var det fullt kaos", har hon berättat. Totalt sträcker sig hennes arbete för och med Bergman över tre decennier, hela fyra om man räknar in filmatiseringen av Söndagsbarn. Det var Faragó som höll reda på alla detaljer under inspelningarna av klassiker som Smultronstället, Det sjunde inseglet och Nattvardsgästerna.

Inspelningarna av Trollflöjten och Fanny och Alexander beskriver hon själv som sina två lyckligaste med Bergman. I Trollflöjten fick hon möjlighet att arbeta med skådespelare från operavärlden. Som scripta var arbetet dock besvärligt; Mozarts musik gick inte att klippa i hur som helst och de filmovana skådespelarna hade svårt att upprepa scenerna. Till Trollflöjten gjorde hon även en bakomfilm Tystnad, tagning Trollflöjten, tillsammans med sin make, tillika filmens producent, Måns Reuterswärd. Filmen blev också slutpunkten för arbetet som scripta, i stället anställdes hon som produktionsledare på Bergmans eget produktionsbolag, Cinematograph.

Arbetet med Fanny och Alexander blev deras mest omfattande tillsammans, där bara förarbetet tog över ett års tid. Filmen vann fyra Oscar, bland annat för bästa utländska film.

1985 var det dags för nästa storfilm, då som produktionsledare för Andrej Tarkovskijs Offret som spelades in på Gotland. Samma år blev hon produktionschef på Svenska filminstitutet innan hon 1990 istället intog samma roll på Sandrews. Under 90-talet jobbade hon bland annat med namnkunniga regissörer som Kjell-Åke Andersson och Daniel Alfredson.

Våren 2008 släpptes boken Katinka och regissörerna – 125 filmer och 55 år bakom kameran, skriven tillsammans med Birgitta Kristoffersson.

2017 belönades Katinka Faragó med Hedersguldbaggen på Guldbaggegalan.