[Anteckningar till Sånt händer inte här]

Om texten

Det var visserligen Herbert Grevenius som skrev manus till  Sånt händer inte här, men i detta regimanus finns regissörens handskrivna anmärkningar och scenerier. Bergmans aversion mot denna film är ingen efterhandskonstruktion, vilket framgår av en anteckning i regimanuskriptet: ”Vi började den här inspelningen den 6 juli. Jag ser fram emot den 15 augusti [dvs. inspelningens sista dag] med brännande längtan.” Och på ett annat ställe i manuset lägger han ut texten:

Det hela började i olust och leda: ett yrkesarbete hantverk. Det kan inte bli något att vara stolt över men det kan ju vara så med film men nu i dag onsdagen före midsommar jag vet inte vilket datum det är och orkar inte räkna ut det heller förminner jag en vag olust men också en nyfikenhet och spänning inför allt det nya.

Klart att det blir en kul rollbesättning. Kjellin, Hasso, dansken Ebbe Rodhe. Men nog kommer jag sakna mina egna instrument Maj-Britt, Birger, Stig m.fl.

Inte alls modigt att göra en sån här film. Inte nånting. Inte lockande mer än i vissa avsnitt. Inte verkligt som Hamnstad där jag kunde säga mig Detta är blodig verklighet, detta hänt. Detta är mänskligt lidande, plåga och även storhet.

Det rör sig om spökfigurerna i en spökvärld som har en avlägsen likhet med staden Stockholm. Jag antar att det är därför alla mänskor tycker den här historien är så förträfflig. Den är på något jädrans sätt lagom.

Om jag förlorar min ära på det här så give gud mitt bolag tjänar massor av klöver. Så jag kan få uppta min råddiga balansgång på verklighetens utmarker. Det är inte utan jag längtar dit. Fy fan vad man varit städad egentligen. Full av kompromisser. Utom i Fängelse men den var inte bra för den var påhittad (precis som Herbert sa den gången). Kvinna utan ansikte var en äcklig produkt.

Strängt taget är jag tvingad att underkänna hela min tidigare produktion. Där har kanske funnits enskildheter men bara splitter glasbitar granna fjädrar. Ingenting helt och format.

Kanske att det här hantverksarbetet som jag går in i utan all lidelse kan bli det.