Television, 1975

Trollflöjten

Kongenial filmatisering av Mozarts opera på fejkad Drottningholmsteater.

"Här finns illusionsteaterns ädla magi. Ingenting är, allting föreställer. I samma ögonblick som ridån går upp manifesteras överenskommelsen mellan scen och salong: Nu diktar vi tillsammans!"

Ingmar Bergman i Bilder

Om filmen

Wolfgang Amadeus Mozarts Trollflöjten är otvivelaktligen en av historiens mest berömda operor. Den uruppfördes 30 september 1791 på Theater auf der Wieden i Wien. Tilläggas kan att librettisten Emanuel Schikaneder vid denna tid även var teaterns chef. Det svenska uruppförandet ägde rum 30 mars 1812 på Kungliga Operan i Stockholm.

Trollflöjten, Josef Köstlinger — Josef Köstlinger (Tamino) och musikern ansvarig för att frambringa den magiska flöjtens förtrollande toner.

Foto: Per Adolphson © SVT Bild

Bergmans televisering kom att bli mycket omskriven i pressen redan under förberedelse- och produktionsstadierna. Inte minst var det de för TV jämförelsevis höga produktionskostnaderna som skapade rubriker. Beroende på hur man räknar skulle den komma att kosta mellan 2,5 och 4 miljoner kronor, det överlägset högsta beloppet för en svensk TV-produktion dittills. Precis som i fallen Viskningar och rop och Fanny och Alexander, höjdes irriterade röster som klagade på de resurser som Bergman fick och därmed förvägrades andra, mindre bemedlade regissörer och producenter. TV-producenten John Sune Carlson, som var facklig representant, sade exempelvis senare i en intervju: ”Det var en enorm skillnad mellan de oinskränkta möjligheter som skapades för Bergman – i skärande kontrast till alla andra producenter på TV. Vi hade ju mycket ont om pengar och det har vi fortfarande, säger han. Missnöjet grundade sig inte på avundsjuka utan var ett 'rättvisekrav'.”

Det visade sig dock – som i de andra just anförda fallen – att oron var obefogad. Med den omfattande utlandsförsäljningen inräknad blev Trollflöjten en ekonomisk framgång för TV2, med en vinst på ett par miljoner kronor.

Trollflöjten, Håkan Hagegård — För inspelningen lätt Bergman bygga en fullskalig kopia av Drottningholmsteaterns scen i Filmhuset. Trollflöjten skulle komma att bli den överlägset dyraste svenska TV-produktion dittills.

Foto: Per Adolphson © SVT Bild

Inspirationskällor

Bergmans kärlek till Trollflöjten grundlades i tidig ålder. Ur Bilder:

Jag var tolv år när jag för första gången såg Trollflöjten på Operan i Stockholm. [...] Jag hade redan då min dockteater. Där spelade jag huvudsakligen sådant som fanns att hämta ur barnbiblioteket Sagas teatervolymer. Vi var fyra tämligen jämnåriga omkring verksamheten. [...] Vi gjorde allting själva: dockor, dockornas kostymer, dekor och belysning. Det fanns både vridscen, sänkscen och rundhorisont. Vi blev alltmer sofistikerade i vårt programval. Jag började se mig om efter skådespel med stiliga belysningar och täta dekorationsbyten. Det var naturligt att Trollflöjten började sysselsätta teaterdirektörens fantasi. En kväll såg direktoratet Trollflöjten och beslöt sätta upp stycket. Tyvärr föll projektet, eftersom det visade sig alltför dyrbart att införskaffa en någorlunda komplett grammofoninspelning av verket.

Trollflöjten har blivit en följeslagare genom livet. [...] Så småningom kom jag till Malmö Stadsteater. På stora scenen gavs minst två operor varje säsong och jag röstade ivrigt för att vi skulle spela Trollflöjten. Jag var angelägen om att själv sätta upp den. Det hade nog blivit så om inte teatern helårsengagerat en tysk operaregissör av den gamla stammen. Han var i sextioårsåldern och hade under en lång karriär satt upp det mesta i operaväg. Det blev naturligtvis han som iscensatte Trollflöjten, en statuarisk mastodontföreställning med tunga byggnationer. Jag upplevde den med dubbel besvikelse.

Det finns en annan linje som löper samman med min kärlek till Trollflöjten. Som pojke var jag en strövare. En oktoberdag gav jag mig ut till Drottningholm och Drottningholms slottsteater. Av någon anledning var sceningången öppen. Jag trädde in och såg för första gången den just nyrenoverade barockteatern. Jag minns med stor tydlighet att det var en förhäxande upplevelse: ljusdunklet, tystnaden, scenrummet. Jag har i min föreställning alltid sett Trollflöjten innesluten i det där gamla teaterhuset, i den fina akustiska trälådan med sitt milt sluttande scengolv, sina fonder och sidostycken. Här finns illusionsteaterns ädla magi. Ingenting är, allting föreställer. I samma ögonblick som ridån går upp manifesteras överenskommelsen mellan scen och salong: Nu diktar vi tillsammans! Det är alltså självklart att Trollflöjtens drama utspelar sig i barockteatern med barockteaterns effektiva och ojämförliga maskineri.

Fröet såddes i slutet av 60-talet. Radioorkestern hade sedan flera år givit offentliga konserter i Cirkus på Djurgården. [...] En kväll träffade jag dåvarande chefen för musikradion Magnus Enhörning. Vi satt och språkade under pausen och jag påpekade att det här var rätta lokalen för att göra Stravinskijs Oedipus Rex. 'Det gör vi', sa han. [...] Enhörning frågade om jag hade något mer operaförslag och då hör jag mig själv säga: 'Jag vill göra Trollflöjten. Jag vill göra Trollflöjten för TV'. 'Vi gör den med', sa Enhörning, och så började en omständlig beslutsprocess. [...] Utan Magnus Enhörnings envisa entusiasm hade Trollflöjten förblivit ogjord. Han var outröttlig och gammal i gården. Han kunde handgreppen och hittade de rätta beslutsvägarna.

Först av allt behövde vi en dirigent. Jag frågade Hans Schmidt-Isserstedt, en gammal vän. Med ett oefterhärmligt tonfall svarade han: "Nein Ingmar, nicht das alles noch mal!" Det var ett exakt sätt att uttrycka en av komplikationerna med Trollflöjten: musikaliskt är den svindlande svår. Trots detta får dirigenten sällan någon glädje av sina ansträngningar. Jag vände mig därför till Eric Ericson som jag beundrade och respekterade som kör- och oratoriedirigent. Han sa bestämt nej. Men jag gav mig inte. Han hade allt det jag tänkt mig: värmen i musicerandet, lidelsen för människor och - framför allt - en känsla för den naturliga rösten som han utvecklat under sin makalösa väg som kördirigent. Till slut accepterade han.

Eftersom vi inte skulle spela Trollflöjten på en scen utan framför en mikrofon och en kamera hade vi inte behov av stora röster. Vi behövde däremot varma, sinnliga, personliga röster. För mig var det dessutom helt avgörande att pjäsen spelades av unga mänskor, med naturlig närhet till de svindlande kasten mellan glädje och smärta, sentiment och passion. Tamino måste vara en vacker ung man. Pamina måste vara en ljuvlig flicka. För att inte tala om Papageno och Papagena. 

Trollflöjten, Birgit Nordin — Maktkampen mellan Sarastro (Ulrik Cold) och Nattens drottning (Birgit Nordin) förvandlades i Bergmans tolkning till scener ur ett äktenskap.

Foto: Per Adolphson © SVT Bild

Inspelning och efterspel

Bergman fortsätter i Bilder:

När vi filmade märkte jag att havandeskapet varit långvarigt. Aldrig har en iscensättning rullat ut sig så hinderlöst. Lösningarna stod i kö och anmälde sig självmant. I inget fall rörde det sig om tvångsförlossning eller en idé som kommit till enbart för att jag skulle visa mig duktig som regissör. Det var en kreativ tid, som dag och natt lyftes och bars av Mozarts musik.

[…] Filmen klipptes på Fårö. När arbetskopian låg färdig med ett komplett ljudband hade vi urpremiär i min dåvarande filmateljé. Premiärgästerna var medarbetare, grannar, barn och barnbarn. Det var en sen augustikväll med magiskt månsken över havet. Vi drack champagne, tände kulörta lyktor och ett litet fyrverkeri.

Trollflöjten, bakombild, Nina Harte, Lauri Lehto — Nina Harte kryper in i drakkostymen.

Foto: Per Adolphson © SVT Bild

Källor

Ingmar Bergmans Arkiv.
Ingmar Bergman, Bilder.
Svensk filmdatabas.
Svensk filmdatabas.

Alf Thoor i Expressen:

Ingmar Bergman vill göra teater. Han har inte valt röster. Han har valt människor. Josef Köstlinger och Irma Urrila är t.ex inte det mest fulländade i sångväg han hade kunnat leta upp för Tamino och Pamina. Men de ser ut, låter, för sig som om de hade stigit direkt ut ur en gammal riddarsaga. Jag föredrar den sanningen. [...]

Och se på Papageno! Självklart går det nu som alla andra gånger i Trollflöjten, det blir han som stjäl showen. [...]

Ingmar Bergman är inte mindre mångtydig och mångdubbelbottnad här än när han satte upp 'Spöksonaten' och 'Till Damaskus'. På ytan må det vara saga och underhållning och gycklarnas afton. Men inunder finns, här som alltid i Trollflöjten, och i etsande klarteckning, tankarna om livet och döden.

Torsten Manns i Chaplin:

Det är lätt att mitt i ståhejet kring Schikaneders gubbar och Mozarts underbara musik glömma bort att detta faktiskt är en Ingmar Bergman-film. Det skulle föra för långt att gå närmare in på det, men intresserade bergmanianer har säkert redan gjort sina upptäckter. Se om Vargtimmen! Den viktigaste ändringen i operaversionen är att Sarastro gjorts till Paminas far – fast jag undrar väl om detta grepp inte har mer pedagogisk än operahistorisk betydelse. [...]

Operaföreställningens inramning är den bästa tänkbara – Drottningholms slottspark i skymningen. Den förväntansfulla publikens alla ansikten, där både Mozart och Bergman själva skymtar. Mellanakten, när Nattens drottning tar sig ett bloss och en liten slav läser Kalle Anka. Det var verkligen en stor händelse i svenskt kulturliv att konfrontationen Mozart-Bergman blev av.

Kerstin Linder i Svenska Dagbladet:

Bergman har givit 'Trollflöjten' liv och samtidigt visat en teaterföreställning, men eftersom han är så ett med teatern bryts inte stämningen utan intensifieras. [...] Utan att eftersträva stilteater har Bergman gjort 1700-talet så levande att då blir nu, och operan en del av livet. Med Trollflöjten har han skapat ett titthål mot det evigt mänskliga och livets och känslans rikedom.

Distributionstitlar

La flauta magica (Spanien)
La flûte enchantée (Frankrike)
Tryllefløyten (Norge)
V'lsebnata flejta (Bulgarien)
V'lsjebnata flejta (Bulgarien)

Produktionsuppgifter

Produktionsland: Sverige
Distributör i Sverige (35 mm): Svensk Filmindustri, Svenska Filminstitutet
Laboratorium: FilmTeknik AB
Produktionsbolag: Cinematograph AB, TV2, Sveriges Radio AB. Ljudradion
Förlaga: Die Zauberflöte (Opera)

Bildformat: Normalbild (1,37:1)
Färgsystem: Eastman Color
Ljudsystem: Magnetisk stereo
Originallängd i minuter: 135

Censur: 114.973
Datum: 1975-09-26
Åldersgräns: Tillåten från 11 år
Längd: 3705 meter

Censur: 115.104
Datum: 1975-10-30
Åldersgräns: Barntillåten
Längd: 3705 meter

Urpremiär: 1975-10-04, Röda Kvarn, Stockholm, Sverige, 135 minuter, Sverige

Inspelningsplats

(1974-1974)

Filmhuset, Stockholm (ateljé)
Drottningholmsteatern, Ekerö
Drottningholms slott, Ekerö
Drottningholms slottspark, Ekerö

Musik

Titel: Die Zauberflöte
Alternativ titel: Trollflöjten
Kompositör: Wolfgang Amadeus Mozart (1791)
Textförfattare: Emanuel Schikaneder (originallibretto 1791) Alf Henrikson (svenskt libretto)
Kommentar: Soundtrack: RXLP 1226/28.

Die Zauberflöte, opera (sångspel) i två akter av Mozart med text av Emanuel Schikaneder.Först framförd i Wien 1791 (Stockholm 1812). Handlingen utspelas i Orienten (Egypten) i sagotid. Ledande roller är Pamina (sopran), Tamino (tenor), Sarastro (bas), Nattens drottning (sopran), Papageno (baryton), Papagena (sopran) och Monostatos (tenor).

Ouvertyren till ''Trollflöjten'' spelas. Exteriörbilder visas från Drottningholms slott och slottspark. I teatern sitter publik bänkad.

Sedan går ridån upp.

Prins Tamino får i uppdrag av Nattens Drottning att befria hennes dotter Pamina som blivit bortrövad av trollkarlen Sarastro. Han har sett Paminas bild i en medaljong och blivit förälskad. Som skydd mot faror skänker drottningen honom en flöjt. Med den kan han förtrolla alla på vägen.

Tamino får sällskap av fågelfångaren Papageno. Honom skänker drottningen ett skrin med magiska klockor. Tre gossar i korgen till en luftballong sjunger om att visa väg och att vaka över sökandet.

I Sarastros borg är Pamina tillsammans med sin väktare Monostatos. Hon klagar över den saknad och sorg hon orsakat sin mor, när Papageno plötsligt visar sig.

Papageno berättar att han är sändebud från Nattens Drottning, och han berättar om Tamino som är kär i Pamina. Men Tamino söker henne nu på annat håll.

Sarastro kan komma när som helst, säger Pamina, och hon och Papageno skyndar ut ur borgen.

Tamino stiger ur ballongkorgen. Omgiven av eldar bankar han på en port och kommer in till en talesman för Sarastro. De grälar om Sarastros egenskaper. Det är en stor och helig man, medan Nattens Drottning har förtgiftad tunga, får Tamino veta. Men var Pamina finns kan ännu inte avslöjas. Först måste Tamino knytas till tempeltjänst.

Tamino vandrar i mörker och kommer in i en skog. Han blåser på sin trollflöjt och ropar på Pamina.

Papageno och Pamina springer i skogen. De har hört Taminos försök att nå kontakt. De överraskas dock av Monostatos som tillkallar förstärkning. Tillfälligt klarar de sig undan med hjälp av Papagenos magiska klockor, men sedan tvingas de stå öga mot öga med Sarastro. Denne har också Tamino fängslad.

Pamina erkänner att hon har felat. Hon försökte undfly Sarastros makt. Men denne visar sig försonlig och talar om rätten att följa sitt hjärta. Han kan dock inte ge henne fri. Då skulle Nattens Drottning ödelägga hennes liv. I stället ska han svara för hennes fostran.

Monostatos utpekar Tamino och Papageno som skyldiga till Paminas flykt. Sarastro utmäter prygel!straff. En bindel sätts för Taminos ögon.

Det är mellanakt. Det visas Drottningholmsbilder. Sångarna rör sig bakom scenen.

Sarastro tar plats på scenen, och ridån går upp.

Han talar till sina närmaste i det heliga sällskapet. De sitter vid ett långt bord. Han säger att Tamino söker mening i sitt liv och vill bli upptagen i brödra!skapet.

Jag anser honom värdig min dotter, säger Sarastro. Hennes mor vill behärska världen. Jag vill överlämna min makt till Tamino och Pamina. Bröder, godkänner ni mitt beslut?

Ja, svarar bröderna. Tamino och hans följeslagare ska föras till Prövningarnas hus.

Tamino accepterar att gå in i huset och utsätta sig för tre prövningar. På så sätt ska han nå visshet. Även Papageno är beredd att utstå prövningarna. Han lockas med en egen käresta som belöning, Papagena.

Tamino och Papageno motstår förförelsekonster som utgör den första prövningen.

Monostatos står vid den sovande Paminas säng. Han sjunger om sin kärlek till henne och sina kval. Sedan drar han sig undan.

Nattens Drottning visar sig vid Paminas säng, och Pamina vaknar. Dorttningen har med sig en dolk och begär att dottern ska döda Sarastro. Annars är du inte längre mitt barn, säger drottningen.

Monostatos har iakttagit vad som förevarit. När drottningen har försvunnit, kommer han fram till Pamina. Jag vet allt säger han. Det finns bara ett sätt, om du ska undgå döden.

Pamina har lagt dolken på sängen, när Sarastro kommer. Far, säger hon, hämnas inte på min mor! Du har haft en hemsk dröm, säger han och tar henne i famn.

Tamino och Papageno är klara för prövning nummer två. De ska vandra i ett mörkt skräcklandskap, och där kommer de att möta sina tillkommande -- men hela tiden måste de förbli tysta.

Papageno klarar inte av att hålla tyst, när hans efterlängtade Papagena visar sig. Hon försvinner i tomma intet, och han skriker av sorg och vanmakt.

Tamino tiger ståndaktigt inför Paminas uppenbarelse.

Efteråt är hon alldeles uppriven av hans tigande likgiltighet.

Papageno har tagit sitt misslyckande hårt. Han tänker hänga sig i ett träd. Men i sista stund påminns han om sina magiska klockor, och deras klang åstadkommer nu ett under. Papagena dyker upp, och de unga tu överöser varandra med kärleksförklaringar.

Pamina ska få förena sig med Tamino i Prövningarnas hus. Det har Sarastro bestämt.

Tamino görs klar för den tredje prövningen -- den svåraste.

Pamina och Tamino möts. Deras kärlek ger dem mod, och Taminos trollflöjt gör dem trygga. De går oskadda genom ett eldsrike och ett dödsrike. Men sedan står de inför en mycket större fara -- Nattens Drottning och Monostatos i spetsen för en grupp soldater. Monostatos avslöjar att han egentligen tjänar drottningen. Och nu ska Sarastro oskadliggöras.

Men då visar sig Sarastro personligen och förjagar ondskan.

Han överlämnar makten till Tamino och sin dotter och tar sedan farväl av sitt folk.

Folket hyllar Tamino och Pamina som omfamnar varandra.

Livet leker också för Papageno och Pagagena.

Ridån går ned. Det följer applåder och eftertexter.