En höjdpunkt bland de fjorton filmer som visas i programmet är att Jungfrukällan introduceras av den annars i bergmansammanhang uppmärksamhetsskygge Max von Sydow! Festivalen pågår 14–20 oktober och Quentin Tarantino kommer också. Får se om jag får tillfälle att fråga honom om han vet om att hans Death Proof är en remake av Persona.
"En annan del av dagens, nu, Gotland är ju det här med både konst och kultur. Och Gotlands natur och ljus och olika miljöer har under många decennier attraherats av många konstnärer och vi hade också möjlighet att besöka, en stund, det var ju Ingmar Bergman. Han, hans boning där uppe vid Får, har vi också möjlighet att besöka. Man förstår ju att den miljön som finns där uppe på ön, att det inspirerade honom till att göra många av hans fantastiska, spännande och intressanta filmer. Det var ju intressant då att just besöka Bergmancentrum, som man har byggt upp och ge möjlighet till turister som är intresserade av honom och hans skapande, att få en liten extra möjlighet att lära mer och känna på det hela. Vi hade även möjlighet att besöka den här lilla skulpturfabriken som jobbar i betong och som förvandlar betong till spännande föremål och, ja, det var härligt. Det finns sådana härliga, spännande olika små innovationer och människor som har idéer och försöker utveckla det här."
Thomas Sjöbergs rafflande bok "Ingmar Bergman: En berättelse om kärlek, sex och svek" har som bekant kommit ut. I sitt förord kommenterar författaren det faktum att han av mig nekats tillträde till Ingmar Bergmans Arkiv. Flera fina recensioner ställer sig frågande och undrar, begripligt nog, vad vi pysslar med.
Är inte själva grejen med arkiv att de skall vara öppna? Information needs to be free! Vad med den journalistiska friheten!
På a) svarar jag: Det beror på arkivet i fråga. På b) svarar jag: Ja, i princip (men bör det inte vara upp till informationslämnaren att bestämma vem som skall få informationen?). På c) svarar jag: Den är viktig.
För att vara mer specifik: Gunnar Bolin i Sveriges Radios Kulturnytt tycker beslutet är fånigt (åtminstone på webben – på radion hörde jag inte det) och Aftonbladets Clara Törnvall tycker att det är obegripligt.
Låt mig så förklara vårt beslut.
Ingmar Bergmans Arkiv är inte ett öppet arkiv. Detta är något vi delar med många arkiv. Också statshemligheter arkiveras (och kan, med ett av svenskans finaste verb, avhemligas). Ett annat exempel är just personarkiv, vars tillträde ofta reglerats av personen själv.
Ett känt exempel är Selma Lagerlöfs samling, som hon donerade genom sitt testamente 1933 på villkoren att:
"… manuskripten och breven deponeras i Kungliga Biblioteket i Stockholm, att breven förseglas med villkor att de icke få öppnas förrän femtio (50) år efter min död och att brev, som härröra från då levande personer, allt fortfarande icke få hållas tillgängliga för allmänheten och forskare, förrän brevskrivaren avlidit, samt att manuskripten och breven icke få överlåtas."
Således avhemligades Lagerlöfsamlingen 1983: varsågoda. När det gäller den mer nyligen bortgångna kollegan Astrid Lindgren, så är hennes arkiv visserligen i princip öppet, men för delar av samlingarna, såsom korrespondensen, måste man söka tillstånd.
Exakt så är det med Ingmar Bergmans Arkiv, reglerat av Bergman själv i det gåvobrev han upprättade när han donerade sina samlingar till det som skulle bli Stiftelsen Ingmar Bergman. Där står bland annat att materialet "får göras tillgängligt för allmänheten tidigast den 31 december 2055."
Också före dess får samlingarna ställas till förfogande för forskare eller välrenommerade skribenter. Om det material som efterfrågas kan bedömas vara av privat natur får det lämnas ut, men under förutsättning att arbetet som utförs "skall avse samverkan mellan konstnärlig verksamhet och privatliv."
Av Thomas Sjöbergs ansökan om tillträde till arkivet, samt av de samtal jag fört med honom på telefon eller per e-post, och, har jag förstått, av den färdiga boken, framgår att han enbart är intresserad av privatlivet. Således kunde vi inte bereda honom tillträde till Ingmar Bergmans Arkiv.
Alla ansökningar är välkomna, och uppfyller de kriterierna ovan kommer de att beviljas. Andra får tåla sig till 2055.
"Det är roligt med skandaler och ännu roligare med jätteskandaler. Allra roligast är att vara huvudperson, så att förståndigt folk skakar på huvudet och säger: 'Ja, se den där jäkla Ingmar Bergman.'" (Ingmar Bergman, "Skådespelare bör bo i teatervagn", Aftonbladet, 12 januari, 1953).
I boken, vars ämne framgår av titeln och i synnerhet undertiteln, beklagar sig författaren över att han nekats tillträde till Ingmar Bergmans Arkiv. Här förklarar vi varför.
Eftersom den här bloggen uppdateras, tja, ganska sällan (vi har väl annat för oss!), så känns det lite kymigt att när nu så sker tala mode igen. Som om ingenting viktigare än så hänt sedan sist. Det har det förstås, men när Whyred-visningen på Stockholms modevecka sägs vara inspirerad av Bergmans Fårö i allmänhet och Såsom en spegel [sic] i synnerhet, ja då får det bli så.
Men någon riktig nyhet är det väl inte. Klädföretagets "Bergman jacket" har funnits så länge att den åtminstone av Whyred själva kallas för "klassiker".
Så var det sagt. Återkommer inom kort (arkivbloggens tidsbegrepp är som arkivets eget – vi tar sikte på evigheten). Då kanske det blir om något mer väsentligt. Eller om Thomas Sjöbergs nya bok. Vem vet.
Regissör är den, tja, också legendariske filmskaparen Guy Maddin. Om Jason Schwartzman fortfarande är påtänkt i huvudrollen vet vi inte. Men man lär ju följa utvecklingen här!
Vi har berättat om det tidigare, men när nu den kommer om ett par veckor och Criterion annonserar det på sin Facebooksida är detta vad några av deras följare har att säga:
"Love that movie, one of the greats."
"by the greatest director on earth, one masterpiece"
"One of the crown jewels of the Criterion Collection!"
"Greatest Fathers Day present ever."
"I hate having to upgrade all the time but in this case its worth it. If this gem from Bergman isn't a masterpiece, I don't know what is."
Ingmar Bergman påstod att ”om man lever i en Strindbergstradition, så andas man Strindbergsluft”. Detta manifesterades på många sätt, t ex i hans Strindbergsuppsättningar på Dramaten och hans bostad på Karlaplan. På denna vandring genom Östermalm korsar Strindbergs och Bergmans spår varandra.
Ciceroner: Anita Persson, Strindbergkännare, och Marie Nyreröd, tv-producent och Bergmankännare.
Datum 29 maj och 14 augusti
Tid 18.00 – ca 19.30
Samling på stora trappan framför Dramaten
Alla ni bergmankunniga kyrkobesökare i Åkerbo församling, Östergötland, har naturligtvis känt igen både altarskåpet och nattvardskalken sedan tidigare.
Men nu äntligen är det helt utrett! Tack vare en föredömlig forskningsinsats av församlingens informatör Katarina Sandström Blyme har det nu visat sig att även om kyrkorna Mittsunda och Frostnäs i Nattvardsgästerna är tänkta att ligga i något slags nordligt Svealand (och filmen är inspelad i Dalarna och Filmstaden), så är den autentiska rekvisitan inlånad från Åkerbo församlings medeltidsminsting Lillkyrka.
Kyrkan höll ändå på att renoveras, så kyrkbänkarna eller det svarta kalkklädet med silverdekor skulle inte saknas under de månader inspelningen tog i anspråk. Och Svensk Filmindustri betalade för sig: 1.500 kronor (som gick till en renovering av predikstolen).
Lyckliga Lillkyrkabesökare som får ta sin nattvard i en sådan miljö! (Och – bara en sån sak – dricka ur samma kalk som Ingrid Thulin.)
Hela listan av från Lillkyrka inlånade föremål (hämtad från Sandström Blymes artikel, som i sin tur citerar kyrkorådsprotokollet, juni 1961):
Vinkanna
Vinkalk
Paten
Oblatask
2 st nummertavlor med siffror
1 träkrona
2 malmkronor
2 malmstakar
1 ljusarm
3 ljus
3 st lampetter
4 st lampetter
1 postilla
1 mullspade
1 Karl XII-bibel
Svart kalkkläde med silverdekor
Mässhake
Altarskåp
Alla kyrkbänkar
Sakristidörr
Gravkors av järn