Långfilm, 1955

Sommarnattens leende

Vassa repliker och partnerbyten i inflytelserik sekelskifteskomedi som belönades i Cannes och på allvar satte Bergman på den internationella filmkartan.

"Vi höll på i femtiofem dar och vi var verkligen på gränsen till nervsammanbrott allihopa. [...] Det märks inte i filmen att den är gjord under en av mina svartaste perioder."

Ingmar Bergman i Bilder

Om filmen

I intervjuboken Bergman om Bergman berättar regissören följande:

Med Sommarnattens leende var det väl så, att då gällde det för mig att göra succé igen. Då hade Kvinnodröm gått åt helvete och så skulle jag återförena mig med Svensk Filmindustri. Det var en av de svartaste perioderna i mitt liv. Jag var regissör i Malmö sen ett par år tillbaka och Harrietperioden var slut, och jag hade lovat Carl Anders Dymling att nästa film inte skulle bli någon tragedi. Han hade också antytt att om det blir något allvarligare stycke, så är det väl knappast någon mening att tänka sig någon film den här sommaren. Jag behövde pengar så jag tänkte att det är nog klokast att göra en komedi.

Jag tyckte att det var en teknisk utmaning att göra en komedi med ett matematiskt förhållande: man-kvinna, man-kvinna [...] det är fyra par, och så blanda ihop dem och sen reda ut ekvationen.

Sommarnattens leende, Gunnar Björnstrand, Eva Dahlbeck — Sommarnattens leende blev Bergmans tredje och sista komedi med radarparet Eva Dahlbeck (Desirée Armfeldt) och Gunnar Björnstrand (Fredrik Egerman).

Foto: Louis Huch © AB Svensk Filmindustri

Inspelning

Inspelningen av Sommarnattens leende påbörjades 28 juni och avslutades 29 augusti 1955. Därtill gjordes kompletteringar under två dagar i november 1955. I Bilder berättar Bergman följande:

"Så startade vi efter midsommar. Den varmaste sommaren i mannaminne. Det var fruktansvärt hett. [...] När skådespelarna var iordninggjorda, så sa man "tagning" och "kamera" och så slog svetten ur på dem. Det var en påfrestande inspelning och jag var magsjuk hela tiden. [...] Vi höll på i femtiofem dar och vi var verkligen på gränsen till nervsammanbrott allihopa. [...] Det märks inte i filmen att den är gjord under en av mina svartaste perioder."

Sommarnattens leende, bakombild, Bergman, Ulla Jacobsson — Bergman och Ulla Jacobsson (Ann Egerman) under inspelningen av Sommarnattens leende.

© AB Svensk Filmindustri

Efterspel

I Bergman om Bergman drar regissören sig till minnes SF:s reaktion på den färdiga filmen: "Jag kommer ihåg att när huvudkontoret sedan såg filmen, så talade huvudkontoret om för mig att de var djupt missräknade. Filmen var inte rolig, den var stiliserad, den var för lam, för lång. De hade också upptäckt att den var i kostym och kostymfilmer gick inte."

Sommarnattens leende, bakombild, Gunnar Björnstrand, Ulla Jacobsson — Kostymtest för Fredrik (Gunnar Björnstrand) och Ann Egerman (Ulla Jacobsson).

Foto: Louis Huch © AB Svensk Filmindustri

Åsikterna på SF speglade emellertid inte mottagandet. Sommarnattens leende fick överlag strålande recensioner. Filmen blev Sveriges bidrag vid filmfestivalen i Cannes 1956, där den belönades med Prix de l'Humour Poétique. Enligt Ingmar Bergman själv visste han inte ens att filmen deltog:

"Jag satt på skithuset och läste tidningen. Så läste jag 'Svensk film prisbelönad i Cannes', 'Svensk film gör sensation', eller något sånt. Vad fan är det för en film, tänkte jag; jag trodde inte mina ögon när jag såg att det var Sommarnattens leende."

Sommarnattens leende, arkivmaterial, c00400003a1 — "Detta är en vårdag anno 1901." Ur det handskrivna manuset till Sommarnattens leende.

Foto: Jens Gustafsson © Stiftelsen Ingmar Bergman

1973 bearbetades Sommarnattens leende till en broadwaymusikal med text av Hugh Wheeler och musik av Stephen Sondheim. Den fick namnet ''A Little Night Music''. Musikalen hade premiär i New York februari 1973 och spelades senare även på en rad svenska scener. 1977 filmatiserades musikalen i Österrike (!), i regi av Harold Prince och med Elizabeth Taylor i rollen som Desirée Armfeldt. Den blev ett välförtjänt fiasko. Mer förtjänstfull är Woody Allens En midsommarnatts sexkomedi, som lånar väsentliga delar från Sommarnattens leende.

Källor

Ingmar Bergmans Arkiv.
Ingmar Bergman, Bilder.
Stig Björkman, Torsten Manns och Jonas Sima, Bergman om Bergman (Norstedts, Stockholm 1970).
Svensk filmdatabas.
Svensk filmdatabas.

Nils Beyer i Morgontidningen:

Ingmar Bergmans nya komedi Sommarnattens leende är inte bara en mycket rolig och strålande skickligt gjord film. Framför allt är den en diktares verk. [...]Att Ingmar Bergman också kan skriva, det visar hans dialog, som alltmer mognat och djupnat, inte minst sedan han övergått till komedier. Replikerna i Sommarnattens leende är de kvickaste man hittills hört i en svensk film. Men det är inte bara som manuskriptförfattare Ingmar Bergman är diktare, han är det lika mycket som bildkonstnär, i formandet av dramatiska situationer, kanske framför allt som personinstruktör. Gud vet, hur han bär sig åt med sina skådespelare. Att han ryter i filmateljéerna är omvittnat, men det räcker inte som förklaring till den magiska uttrycksfullhet skådespelarna får i hans regi. Antagligen hypnotiserar han dem med några djävulskonster, som är hans yrkeshemlighet. [...]

Kanske hans bästa - och utan tvekan en av de bästa svenska filmer, som någonsin gjorts.

Mauritz Edström i Arbetaren:

En så fint genomarbetad och i så många detaljer uppfinningsrik och välberättad film har Ingmar Bergman knappast lämnat ifrån sig tidigare - i varje fall inte sedan och förutom Gycklarnas afton som jag håller för en av de bästa i svensk film.

En avvikande uppfattning från de överlag översvallande recensionerna stod Dagens Nyheters Olof Lagercrantz för. Det var i samband med att tidskriften Folket i Bild delade ut sitt första filmpris till Sommarnattens leende som han skrev en kommentar vilken har blivit historisk:

"Hur förtvivlat skall det inte vara att arbeta med film i vårt land om filmer som Sommarnattens leende beröms och belönas. [...] En finnig ynglings dåliga fantasi, ett omoget hjärtas fräcka drömmar, ett gränslöst förakt för konstnärlig och mänsklig sanning är de makter som skapat denna 'komedi'. Jag skäms att jag sett den.''

Distributionstitlar

Kesäyön hymyilyä (Finland)
Das Lächeln einer Sommernacht (Västtyskland)
Das Lächeln einer Sommernacht (Östtyskland)
Smiles of a Summer Night (Storbritannien)
Smiles of a Summer Night (USA)
Sommernattens smil (Danmark)
Sommernattens smil (Norge)
Sonrisas de una noche de verano (Spanien)
Sorrisi di una notte d'estate (Italien)
Sourires d'une nuit d'été (Frankrike)

Produktionsuppgifter

Produktionsland: Sverige
Distributör i Sverige (35 mm): Svensk Filmindustri, Svenska Filminstitutet
Distributör i Sverige (hyrvideo) (fysisk): Svenska Filminstitutet
Distributör i Sverige (köpvideo): Svenska Filminstitutet
Laboratorium: Svensk Filmindustri
Produktionsbolag: Svensk Filmindustri

Bildformat: Normalbild (1,37:1)
Färgsystem: Färg
Ljudsystem: Optisk mono
Originallängd i minuter: 108

Censur: 087.386
Datum: 1955-12-14
Åldersgräns: Tillåten från 15 år
Längd: 2975 meter

Urpremiär: 1955-12-26, Röda Kvarn, Stockholm, Sverige, 108 minuter

Inspelningsplats

Sverige (1955-06-28-1955-08-29)
(kompletteringar två dagar i november 1955)

Filmstaden, Råsunda (ateljé)
Jordberga slott, Anderslöv
Ystad

Musik

''Aufschwung opus 12 nr 2'' (musik Robert Schumann)

''Fantaisie-Impromptu opus 66'' (musik Frédéric Chopin)

''Liebestraum opus 62 nr 3'' (musik Franz Liszt)

''Bort med sorg och bitterhet'' (musik Erik Nordgren, text Ingmar Bergman)

''Du skall ej fruktan bära/La ci darem la mano'' (musik Wolfgang Amadeus Mozart, text Lorenzo Da Ponte, pseudonym för Emanuele Conegliano)

psalm 144 ''I himmelen, i himmelen'' (text Laurentius Laurinus d.ä. till melodi av okänd kompositör)

''Madigans visa/Elvira Madigan'' (text Johan Lindström Saxon till folkmelodi)

folkvisan ''Freut euch des Lebens''

Fredrik: Oh, Desirée, vad jag har längtat efter dig.

Fredrik: Premiären är alltid en bedrövlig fars, min gosse. Det är en stor lycka att kvinnor inte tar saken så allvarligt som vi. Då skulle människosläktet dö ut.
Henrik: Ah, du skojar om allting.
Fredrik: Det kommer du också att göra den dag du upptäckt din egen dåraktighet, dina illusioners brist på betydelse.

Desirée: Fredrik, din gamla bock, ditt fäben, din långnästa dromedar. Vad du ser ovanligt mänsklig ut.
Fredrik: Tack för komplimangen.
Desirée: Har du fått ont i stora bröstmuskeln? Eller hjärtat som det heter på vanligt folk.
Fredrik: Det var inte därför jag kom.
Desirée: Nej, det har alltid varit dina ädlaste attribut som har fört dig till Desirée.

Fredrik: Hur kan en kvinna någonsin älska en man, kan du svara mig på det?
Kvinnans synvinkel är sällan den estetiska. Och i värsta fall kan man ju släcka ljuset.

Desirée: Tänkte du gifta dig med mig?
Fredrik: Nej, det kan väl hända att jag inte tänkte just då.
Desirée: Där ser du. Förresten så hade du det ganska tappert med andra fruntimmer, kan du förneka det?
Fredrik: Du var ju själva högkvarteret.

Desirée: Hur länge stannar du?
Carl-Magnus: Jag har 20 timmars permission, tre timmar hit, nio timmar för dig, fem timmar för min hustru, tre timmar tillbaka. Ja, det gör 20 timmar. Har du någonting emot att jag tar av mig uniformen och sätter på mig min nattrock?

Carl-Magnus: Jag ser att också min nattskjorta har kommit till användning. Den passar bra, hoppas jag. Inte för liten, inte för stor.
Fredrik: Tack, alldeles utmärkt. Inte för lite och inte för stor.

Carl-Magnus: Jag kan tolerera att min hustru bedrar mig. Men kucklar man med min älskarinna då blir jag en tiger!

Charlotte: Så, du anser kära Carl-Magnus, att alla kvinnor är förförbara?
Carl-Magnus: Absolut. Ålder, stånd, villkor, utseende spelar ingen som helst roll.
Desirée: Även de gifta?
Carl-Magnus: Inte minst de gifta.
Desirées mor: I så fall är er främsta bundsförvant ingalunda era egna förekväden, utan den gifta kvinnans äktenskapliga tristess.

Henrik: Oh, herre. Om din värld är synd, så vill jag synda. Låt fåglarna bygga bo i mitt hår. Ta min eländiga dygd ifrån mig. För jag orkar inte med den längre.

Texten avslöjar filmens slut.  

Det är i en liten stad i början av 1900-talet. Advokat Fredrik Egerman har låtit skaffa teaterbiljetter. Desirée Armfeldt gästspelar i kvällens spektakel, säger hans notarie och överlämnar biljetterna.

En gång var Desirée Armfeldt Fredrik Egermans älskarinna. Det pågick i två år, avslöjar notarien för ett biträde.

Fredrik kommer hem till sin unga hustru Anne och sin vuxne son från ett tidigare äktenskap, Henrik, som studerar teologi. Fredrik beklagar att han skaffat bara två biljetter. Man teater är väl ett för världsligt nöje för Henrik, tillägger han.

Fredrik tar sig en eftermiddagslur. Anne ligger bredvid honom. Desirée! säger han i sömnen. Vad jag har längtat efter dig! Anne sätter sig upp i sängen. Under kvällens teaterföreställning börjar Anne plötsligt gråta, när Desirée står på scenen. Fredrik följer Anne hem.

Pigan Petra, som öppnar för dem, är lätt klädd. Henrik sitter vid en ishink med en flaska i och ser skamsen ut. Vi har syndat, säger han i enrum till sin far.

Fredrik kommer in till Anne i sovrummet. En dag ska jag bli din hustru riktigt, säger hon. Och vi ska ha ett barn. Du måste ha tålamod. Anne undrar också hur gammal den där Armfeldtskan kan vara. Kanske 50? Det tror jag inte, säger Fredrik. Sedan tar de god natt.

Fredrik besöker Desirée i hennes loge efter föreställningen. Fredrik, din gamle bock! säger hon glatt. Han berättar om sitt tvååriga äktenskap. Anne är oskuld. Han vill att hon ska komma till honom självmant. Har han älskat någon, är det hon. Hon tycker om honom som en far. Nu söker han Desirées råd och tröst.

Fredrik följer med Desirée hem i sommarnatten. Han råkar falla i en vattenpöl. Han följer med henne in och får låna nattskjorta och nattrock, medan hans egna kläder torkar - en mans nattrock.

Plötsligt får Fredrik syn på en liten pojke i nattskjorta. Den lille heter Fredrik, säger Desirée. Har jag? undrar den vuxne Fredrik. Ungen är min! säger hon. Det var du som gjorde slut, säger han. Tänkte du gifta dig med mig? frågar hon. Nej, det kan väl hända, svarar han.

Det knackar på dörren, och in träder greven och ryttmästaren Carl Magnus Malcolm. Jag har 20 timmars permission, säger han till Desirée. Tre timmar hit, nio för dig, fem för min hustru, tre tillbaka.

Till Fredrik säger han att han är svartsjuk och gärna duellerar. Fredrik körs ut i bara nattskjortan. Hans egna, våta kläder bärs ut efter honom.

Det är tidig morgon. Desirée kommer till ett slott. Det ägs av hennes gamla mor, en gåva mot löfte att aldrig skriva memoarer. Desirée går in i moderns sovrum och berättar att hon gjort slut med greve Malcolm. Sedan ber hon modern ordna en bjudning. Gästerna skulle då vara greven och grevinnan Malcolm, Fredrik och Anne Egerman samt Henrik Egerman.

Malcolm berättar för sin hustru Charlotte om sin nattliga sammanstötning med Fredrik. Jag tolererar att min hustru bedrar mig, säger Malcolm. Men rör någon min älskarinna, blir jag en tiger!

Anne kommer in till Henrik på hans rum. Du ska ha en örfil för att du kurtiserar Petra, säger hon. Hon ger honom örfilen - och smeker sedan hans kind. Han säger inget. Hon rusar ut.

Anne har fått besök av Charlotte Malcolm. De skvallrar och talar nedsättande om Desirée Armfeldt. Charlotte visar för ett ögonblick upp sitt privata helvete. Hon hatar sin man - och älskar honom samtidigt. Hon skulle kunna göra vad som helst för honom.

Gästerna börjar anlända till gamla fru Armfeldts slott. Petra får hjälp av kusken Frid att bära in den egermanska packningen. I Henriks sovrum visar han henne en knapp. Trycker man på den, kommer en säng inåkande genom den till synes solida väggen från rummet intill -Fredriks och Annes sovrum.

Greveparet Malcolm kommer till slottet i bil. Desirée talar med Charlotte på tu man hand. Vi är fiender, säger Desirée. Men det händer att fiender får gemensamma intressen. Desirée har en plan.

Vid middagsbordet säger Charlotte att hon skulle kunna förföra advokat Egerman på en kvart. Hennes man ställer sig tvivlande. Hon föreslår ett vad.

Under middagen brister Henriks fördämningar. Han ställer till en scen. Jag skäms över att vara din son! skriker han till Fredrik. Sedan ber han om ursäkt och lämnar bordet.

Utbrottet tycks påverka Fredrik mindre än Annes sätt att se på och tala till Henrik. Också Anne lämnar bordet för att gå till sängs. Hon verkar yr.

I sitt rum hör Henrik glada skratt från slottsparken. Det är Frid som uppvaktar Petra. Han jagar henne.

Jag orkar inte längre, säger Henrik i sin ensamhet. Han tar skärpet till en nattrock för att hänga sig. Han söker fäste för det på en kakelugn - men faller. Han stöter till knappen som Frid visade Petra. In i rummet kommer Annes säng. Hon ligger i den och sover. Han kysser henne, och hon vaknar. Åh, Henrik! säger hon. De förklarar varandra sin kärlek.

Vid ett träd berättar Frid för Petra om sommarnattens tre leenden. Han talar om det första leendet, när Henrik kommer springande.

Frid och Petra hjälper Henrik och Anne att fly med häst och vagn. Förfärad ser Fredrik dem ge sig av.

Frid och Petra nojsar vidare. Hon vill ha honom att avge äktenskapslöfte. Han talar om sommarnattens andra leende. På avstånd ser Desirée Fredrik och Charlotte gå in i ett lusthus. Desirée berättar för Malcolm vad hon sett. Jag tolererar att man kucklar med min älskarinna, säger denne. Men rör någon min hustru, blir jag en tiger.

Malcolm gör entré i lusthuset. Han ber Charlotte gå, och hon lyder. Nu ska han och Fredrik spela rysk roulett: Två skott var. I en vanlig duell skulle Fredrik vara räddningslöst förlorad. De skjuter var sin gång. Revolvern klickar båda gångerna. Malcolm skjuter igen - klick.

Desirée och Charlotte väntar i parken. Ett skott går av.

Malcolm visar sig skrattande i lusthusets dörr. Jag laddade med sot, för fan! ropar han. Tror ni en adelsman riskerar livet för en lagvrängare.

Desirée går in till Fredrik. Charlotte påminner sin man om vadet. Hon hade allt besvär att hålla Fredrik ifrån sig. Som vinnare av vadet vill hon nu ha sin man tillbaka. Han går skrattande med på det. Jag blir dig trogen tills den stora gäspningen skiljer oss åt, säger han.

Desirée tröstar Fredrik. Lämna mig inte! säger han. Jag ger inga löften, svarar hon. Varför döpte du Lill-Fredrik till Fredrik? undrar han. Det är ett bra namn på en liten pojke, säger hon.

Petra har övermannat Frid. Han lovar att gifta sig med henne. Skönare liv än det här livet finns inte, säger han. Då log sommarnatten för tredje gången, säger hon.