Om Dymling

Född den 26 mars 1898 i Göteborg. Högskoleutbildad i födelsestaden med en fil. lic och Shakespeare som expertområde. Dymling började 1925 att skriva litteraturkritik i Göteborgs Morgonpost och Göteborgs Handels- och Sjöfarts-tidning och medverkade även i etern i radions barndom. Han blev 1926 programchef för radion i Göteborg och var under den första tiden där bland annat ansvarig för svensk radios första censuringrepp när han 1930 drog ner reglaget under ett kuplettframförande av Karl Gerhard.

1931 befordrades Dymling till Radioteaterchef och med klara folkbildarambitioner satsade han på nyskriven dramatik av arbetarförfattare. Efter att 1936 ha blivit chef för hela Radiotjänst kom radions programutbud att präglas av reportage och aktualiteter. Han insåg etermediets möjligheter till direktkontakt med allmänheten och startade den regelbundet återkommande programrubriken Riksprogramchefen har ordet. Han gav sig gärna in i debatt med kritiker och hans direkta framtoning gjorde honom populär.

Den 1 oktober 1942 gick Dymling över till Svensk Filmindustri som chef och ersättare för Olof Andersson som då gick i pension. Andersson hade varit direktör för SF sedan 1928 då han ersatte den legendariske Charles Magnusson och under parollen "en bra film är en film som går ihop" lotsat SF genom ett svårt decennium. Dymling ville direkt sätta sin prägel på företaget och utveckla dess verksamhet enligt samma linjer som han gjort på radion.

Vintern 1942/43 rekryterades Victor Sjöström som konstnärlig ledare med ansvar för filmproduktionen och i mars följande år började Ingmar Bergman som manustvättare efter att Dymling och Stina Bergman, chef för manuskriptavdelningen, sett några av dennes uppsättningar på Dramatikerstudion. Dymling berättade senare i intervju om sitt första intryck av Bergman: "Han var mycket ung då, lång och gänglig, med mörkt hår och mörka brinnande ögon. Här, tänkte jag, var en uppfriskande ung begåvning, litet tokig kanske, omogen förstås, men med en massa djärva och fantasifulla idéer." Det var Dymling och Sjöström som sedan lotsade Bergmans novelliknande manus Hets till film i regi av Alf Sjöberg. Under inspelningen var Bergman med som script-boy och fick även regissera några exteriörer på egen hand. 

Dymling utvecklade ett ständigt pågående samtal med biobesökarna, precis som han gjort med radiolyssnarna, genom att regelbundet skriva en ledare i tidningen SF-Nyheter, artiklar som alltid präglades av en då för tiden annars nästan glömd syn på filmens ekonomiska nödvändigheter. Han utnyttjade även sitt chefsskap för SF och sitt medlemsskap i Statens Informationsstyrelse för att förmedla sina anti-nazistiska åsikter. Flera filmer gjorda i början av hans tid på SF skvallrar om detta, såsom Hampe Faustmans Natt i hamn, Ordet och Rid i natt.

Dymling var en flitig skribent och debattör och gav under en period ut sina publicerade recensioner, krönikor och artiklar på årsbasis. Samlingarna var begränsade till 100 exemplar och numrerade, flera av dessa finns idag att läsa på Svenska Filminstitutets bibliotek. Dymling var även tongivande för avskaffandet av nöjesskatten, vilket dock realiserades först efter hans död i och med införandet av filmavtalet och Svenska Filminstitutet.

Han förblev hos SF fram till sin död den 2 juni 1961. Han efterträddes av Kenne Fant.