Om Fridh

Född i Göteborg den 26 november 1921. Efter examen vid Nya elementars flickskola beslutade Fridh sig för att bli skådespelerska, något som inte stöttades hemifrån. Hon gick sin egen väg och kom 1941 in vid Göteborgs stadsteaters nyinrättade elevskola. Fridh utsågs till premiärelev och fick redan under elevtiden roller. Efter examen engagerades hon vid teatern. 

Fridh förblev engagerad på Göteborgs stadsteatern fram till 1949 och fick där sitt stora genombrott med rollen som Malins Maria i Vilhem Mobergs Vår ofödde son, som uppmärksammades med fina recensioner av bland andra Herbert Grevenius. I Göteborg medverkade hon även i en handfull Bergmanuppsättningar, bland annat hade hon 1949 en huvudroll i En vildfågel. Efter att 1950 ha flyttat till Stockholm och under två år frilansat på stockholmsteatrarna Intima teatern och Alléteatern återkom hon 1952 till Bergmans ensemble, denna gång i Malmö. I Malmö spelade hon bland annat Nora i Ett dockhem, Rosalinda i Som ni behagar, dottern i Pirandellos Sex roller söker en författare och en kallt gäckande Célimène i Misantropen. De båda senare i regi av Ingmar Bergman.

Liksom många andra av Bergmans Malmö-skådespelare fick Gertrud Fridh fast engagemang vid Dramaten 1958 och gjorde där flera större roller, bland annat som Faidra i Alf Sjöbergs iscensättning av Euripides Hippolytos 1965. Hennes karriärs kanske största framgång var dock titelrollen i Bergmans uppsättning av Hedda Gabler.

Fridh spelade även komedi på privatteatrar och gästspelade 1963 som Maggie i Teenagerlove mot Jarl Kulle på Oscarsteatern. Även om hon främst betraktade sig själv som teaterskådespelare gjorde Fridh även ett femtontal filmer, varav sex med Bergman.

Hon var mycket uppskattad under hela sin karriär för sin intensiva, smått självförbrännande och utlevande spelstil. Hon var känd för sin dova röst och sas ha svensk teaters största ögon vilka enligt en kritiker var en känslig spegel för rädsla, förtvivlan och ibland även ondska. Hon var, som en annan kritiker uttryckt det, "blomma och eldslåga på en och samma gång". Detta är märkbart i en av hennes första och bästa filmroller som den prostituerade Sally i Bergmans Skepp till India land. När hon å andra sidan placerades i rena lustspelsroller som i Trav, hopp och kärlek blev effekten ganska märklig genom kontrasten mellan hennes speciella intensivt vemodiga stil och den i övrigt hurtiga stämningen i filmen.

1977 pensionerades hon från Dramaten och hennes sista filmroll blev i tv-filmen Kärlek genom ett fönster från 1978.

Sina sista år tillbringade Gertrud Fridh i Spanien där hon gick bort den 11 oktober 1984.