Långfilm, 1953

Sommaren med Monika

Ungt förälskat par flyr staden och tillbringar sommaren i Stockholms skärgård.

"[D]et är en tjej och en kille, som bryter upp från sina respektive jobb och familjer, hemskt unga, och sticker i väg ut i skärgården och sen kommer tillbaka och försöker etablera sig i en sorts borgerlighet."

Per Anders Fogelström

Om filmen

1952 är ett av Ingmar Bergmans mest produktiva år. Sannolikt fanns ett uppdämt behov; året innan hade han förhindrats att göra långfilm på grund av att de svenska filmproducenterna bedrev en lockout i protest mot den höga nöjesskatten. För att över huvud taget kunna försörja sig ägnade han sig åt reklamfilm: sammanlagt nio filmer för svenska Unilever om tvålen Bris ("som dödar bakterier - inga bakterier - ingen lukt"). I Bilder skriver han:

Brisfilmerna kom till för att rädda livet på mig och mina familjer. Men det var ett sekundärt problem. Primärt var att jag kunde rumstera fritt med resurserna och fick göra precis vad jag ville med det kommersiella budskapet. Jag har förresten alltid haft svårt att bli indignerad när industrin kommer rusande till kulturen med pengar. Hela min filmiska verksamhet har varit sponsrad av privatkapitalet. Jag har aldrig fått något till skänks för mina vackra ögons skull. Kapitalismen som arbetsgivare är grymt uppriktig och tämligen generös när det passar. Man behöver aldrig sväva i tvivelsmål om sitt dagsvärde - en nyttig och härdande erfarenhet.

Hur som helst, när konflikten mellan filmbranschen och staten väl var avvärjd fick Bergman mycket att göra. Mellan januari och april regisserade han fyra pjäser för Radioteatern och satte upp sin egen Mordet i Barjärna på Malmö Stadsteater (där han nu anställdes som fast regissör). Dessutom spelades Bergmans pjäs Dagen slutar tidigt på R i regi av Bengt Ekerot. Sedan följde inspelningen av två filmer: Kvinnors väntan mellan april och juni, och Sommaren med Monika från juli till oktober.

Sommaren med Monika, Harriet Andersson, Lars Ekborg — Monika (Harriet Andersson) och Harry Lund (Lars Ekborg) är ett av Bergmans många unga kärlekspar ur arbetarklassen.

Foto: Louis Huch © AB Svensk Filmindustri

Efter sitt internationella genombrott i slutet av 1950-talet kom Bergman att få rykte om sig som borgerlighetens skildrare par excellence. Hans rollfigurer var ofta konstnärer och intellektuella, med fast förankring i den övre medelklassen. Att han själv stammade från en sådan miljö är knappast oväsentligt. Därför kan det för den som är mer bekant med filmer som Sommarnattens leende, Smultronstället och Fanny och Alexander verka förvånande att hans tidigare verk så ofta befolkas av hjältar ur arbetarklassen. Sommaren med Monika bygger på en novell som senare bearbetades till en roman av Per Anders Fogelström, en av Sveriges populäraste författare, i synnerhet såsom skildrare av stockholmsproletariatet. Hans mest kända verk är romansviten om Stockholm, inledd med Mina drömmars stad (1960) och avslutad med Stad i världen (1968).

Bergman och Fogelström hade samarbetat tidigare, vid manusbearbetningen till filmatiseringen av författarens Medan staden sover. I intervjuboken Bergman om Bergman berättar regissören hur de åter träffades av en slump på Kungsgatan i centrala Stockholm:

Jag frågade vad han höll på med och då sa han: 'Jag går och funderar på en grej som jag inte vet vad det ska bli? Vad då?' 'Jo, det är en tjej och en kille, som bryter upp från sina respektive jobb och familjer, hemskt unga, och sticker i väg ut i skärgården och sen kommer tillbaka och försöker etablera sig i en sorts borgerlighet. Sen går det åt helvete för dem.'

Jag kommer ihåg att jag hoppade en meter praktiskt taget och sa:

'Det här ska vi göra film på. Kom ihåg att det här ska vi göra film på!?' Det tyckte han också och sedan kom andra saker emellan, men varje gång vi träffades så frågade jag hur det hade gått med det paret och så småningom så kom vi väl under filmstoppet i gång med det här hjärtemanuskriptet.

Hur samarbetet exakt gick till är svårt att säga, men av det bevarade materialet framgår att Fogelström skrev ett manusutkast som sedan utvecklades av antingen dem båda eller Bergman ensam. Klart är att med Fogelströms goda minne kom fokus i filmversionen att förskjutas från Harry till Monika.

Med tanke på att filmen i så stor utsträckning är berättad ur Monikas perspektiv är titeln, som behållits från romanen, lite märklig: "Sommaren med Monika" antyder väl att det är mannens historia som berättas? Sannolikt ville emellertid SF (och kanske Bergman själv) behålla romanens nimbus: i marknadsföringen av filmen användes Fogelströms namn flitigt. Bergmans och Fogelströms manus lämnades in till Carl Anders Dymling på SF under löfte om att detta skulle bli "världens billigaste film, kolossalt liten och enkel." Efter filmstoppet behövde bolaget i stort sett alla filmer de kunde få och trots - eller tack vare - manuskriptets erotiska detaljer accepterades det, även om, som Bergman påstår, en styrelseledamot avgick i protest mot snusket.

Monika kom att spelas av Harriet Andersson, en ung skådespelerska med några småroller bakom sig, bland annat i Gustaf Molanders Trots (efter manus av Vilgot Sjöman). "Jag frågade Gustaf Molander om Harriet. Han tittade på mig och blinkade: '- Tror du att du kan få ut någonting av henne, är det väl trevligt.' Jag fattade först senare den vänligt skabrösa undermeningen i den äldre kollegans rekommendation." Bergman blev också 'märkvärdigt förtjust' i Andersson vilket först ledde till "mycket ingående klädprovningar" och senare ett förhållande. I Bergman om Bergman säger han att det "har inte funnits en tjej i svensk film, som utstrålade mera ohämmad erotisk charm än Harriet." I Bilder utvidgas berömmet även till hennes talang: "Harriet Andersson är ett av de cinematografiska genierna. Man träffar bara på några sällsynta skimrande exemplar under den slingriga vägen genom branschens djungler."

Sommaren med Monika, Lars Ekborg — Åter i staden efter sommaren slåss Harry (Lars Ekborg) och Monikas idyll snart i spillror.

Foto: Louis Huch © AB Svensk Filmindustri

Rollen som Harry gick till Lars Ekborg. Några år senare skulle han göra sin andra roll för Bergman i Ansiktet; annars har han mest gjort sig känd som utsökt komiker i filmer av Hans Alfredson och Tage Danielsson samt i revy- och teatersammanhang. Som framgår av den bevarade budgeten arbetade Ekborg under kontrakt med SF, medan Anderssons gage uppgick till 4.000 kronor. Även omräknat till dagens penningvärde är det en ganska blygsam summa för en huvudroll i en prestigeproduktion: cirka 50.000 kronor.

Inspirationskällor

Bergmans föregående film Kvinnors väntan avslutades med att ett förälskat par ungdomar lämnar sin förstockade släkt i skärgårdsvillan och flyr i en båt mot friheten. Sommaren med Monika är på sätt och vis fortsättningen.

Fogelströms roman hade utkommit i september 1951 på Bonniers Förlag och publicerades våren 1952 som följetong i Folket i Bild. Illustrationerna, signerade Eric Palmquist, verkar ofta ha inspirerat Bergmans bildkompositioner.

Skärgårdsmotivet var heller ingen nyhet för Bergman: Skepp till India land, Törst, Sommarlek och Kvinnors väntan hade alla haft scener från övärlden i Östersjön strax utanför Stockholm. Kanske är det som Dagens Nyheter skrev i en recension av Sommarlek: "själva stoffet är ju så tacksamt att leka med, vindar, vågor och skär, granna ungdomar, bekymmerslösa och lyckliga."

Influenserna från den italienska neorealismen är tydliga i många av Bergmans tidigare filmer, så också denna. Jörn Donner skriver i sin bok Djävulens ansikte att Sommaren med Monika i synnerhet visar släktskap med Giuseppe De Santis "nästan kommersiella sensualism", och något kan det väl ligga i det.

Inspelning

Inspelningen började den 22 juli och en dryg vecka efter inspelningsstart kunde man under rubriken "Blodfull Harriet spelar Monica" läsa i Aftontidningen att Ingmar Bergman med följe dragit till havsbandet och där "slagit sig ned i lugn och ro för att ta de många skärgårdsscenerna till Sommaren med Monica [sic] efter Per Anders Fogelströms succéroman.

"På den lilla idylliska ön Sadelöga utanför Utö har han funnit en idealplats, åtminstone ur synpunkten, att få vara ensam med sin filmtrupp och det enda fritidsnöje man består sig med efter dagens arbete är att låta skägget växa i kapp. En bizarr syn av halvnakna skäggiga karlar och mitt upp i detta Harriet Andersson möter alltså den som till äventyrs letat sig hitut."

SOMMAREN MED MONIKA, BAKOMBILD, GUNNAR FISCHER — Gunnar Fischer under inspelningen av Sommaren med Monika.

Foto: Louis Huch © AB Svensk Filmindustri

I Bergman om Bergman förklarade regissören själv att han aldrig gjort en mindre komplicerad film:

Så stack vi väl i väg då hela inspelningstruppen med båt och förla oss ute i Klockaregården på Ornö. Vi kostade som sagt var ingenting och det var inga uppställningar och vi hade roligt och manuskriptet var mycket summariskt och vi gjorde scener. Alla hittade sina förnöjelser på var sitt håll och var borta på nätterna, och det var över huvud taget en romantisk och något uttröttad grupp som samlades tidigt på mornarna. Det var en underbar augusti.

Sen när vi förberedde hemkomsten hände det: För att vi skulle spara på transporterna så hade vi samlat film på hög under tre veckor. Sen framkallades det och så visade det sig att det var en grov negativrepa på praktiskt taget allt material vi hade tagit. Så vi fick meddelande ifrån Stockholm att det bara var att ta om hela klabbet, praktiskt taget sjuttiofem procent av det. Större krokodiltårar har aldrig gråtits i en filmtrupp, för alla var ju glada att få stanna.

Deras hyresvärd på Klockaregården var den legendariske skärgårdsbon Filip Olsson (klockare, folkskollärare och spelman). Enligt Aftontidningen i det citerade reportaget ovan hade SF i Olsson funnit "en ovärderlig geografisk expert som utan att blinka kan trolla fram precis den miljö man önskar. Den sten inte han känner till i södra skärgården är inte värd att spotta på och ännu mindre att filma vid." En detalj i sammanhanget är att Filip Olsson själv stått förlaga till huvudpersonen Albin Olsson i Alf Sjöbergs Den blomstertid - från 1940.

Sommaren med Monika, arkivmaterial — Inspelningsscema för Sommaren med Monika.

Foto: Anders Roth © Stiftelsen Ingmar Bergman

Stadsscenerna spelades in på plats i Stockholm och i Råsundateljéerna.

Gunnar Fischer var som vanligt filmens fotograf och som vanligt var hans insats berömvärd. Den annars negativa recensionen i Svenska Dagbladet menade att "Gunnar Fischers betagande bildrapsodi kring vårdisets Stockholm och sommarens glittrande skärgårdsparadis står på något underligt sätt för sig själv".

Efterspel

Inspelningarna avslutades den 6 oktober 1952. För klippningen svarade duon Tage Holmberg och Gösta Lewin (bägge med allehanda populärfilmer på sitt samvete, såväl som klippare och regissörer). En tredje klippare var Statens Biografbyrå, det vill säga censuren, som klippte sammanlagt tio meter (det vill säga 22 sekunder), dels av "råa sparkar mot den knockade Harry"; dels "bröstsmekningen efter spritorgien".

Källor

Ingmar Bergmans Arkiv.
Ingmar Bergman, Bilder.
Stig Björkman, Torsten Manns och Jonas Sima, Bergman om Bergman (Norstedts, Stockholm 1970).
Svensk filmdatabas.
Svensk filmdatabas.

Dagens Nyheter menade att den var "späckad med schabloner: svensk films generella och Ingmar Bergmans mera privata schabloner". Robin Hood i Stockholms-Tidningen hade svårt att identifiera sig med Monikas sinnesförändring sedan paret återvänt från skärgårdsidyllen till sin stockholmsmisär:

Vid återkomsten till staden går allting annorlunda än man önskar. Må vara att upplösningen är riktig realistiskt sett. Men den är inte riktig, konstnärligt sett. Regissören Ingmar Bergman har byggt upp något, som ej fullföljes.

Kanske är Fogelströms manus konsekvent. I så fall har regissören dragit fram vissa drag i början, och trängt undan andra. Hur som helst. Harriet Andersson visar i slutet egenskaper som man inte tycker om. Man blir otillfredsställd.

Långt senare har slutet på Sommaren med Monika delat feministiska uttolkare i två läger: de som applåderar småbarnmammans och hustruns revolt mot ett förtryckande system, och de som menar att Bergman tvingar åskådaren att fördöma henne. Att man, som Robin Hood säger, "inte tycker om" Monika är sannolikt en avgörande faktor till filmens kontroverser, men utan tvivel var greppet en betydande konstnärlig landvinning vid tiden.

Svenska Dagbladet gillade inte filmatiseringens fokusförflyttning från Harry till Monika (även om Harriet Andersson här som överallt annars får lysande recensioner): "Tja, först och främst har han berövat den lilla slampan Monika all den godlynthet och själens oskuldsfullhet, som i boken åtminstone någorlunda balanserar hennas loja lättja, ansvarslöshet och allmänna hondjursmentalitet, och gjort henne till en ilsken ragata, ovädrad, otvättad, okammad och aggressiv." Med tanke på hur Sommaren med Monika ofta framhålls som en av regissörens friskaste" (den genrebetecknades av Stockholmstidningen obegripligt nog som komedi!), är det lite spännande att Dagens Nyheters signatur Lill fortsätter sin recension så här:

Allt som är ömhet och friskhet, hjärta och humor hos Ingmar Bergman verkar vara bortblåst. Gunnar Fischers bildrapsodi kring vårdisets Stockholm och sommarens glittrande skärgårdsparadis står på något underligt sätt för sig själv, utan gensvar i skildringen som sådan. Och det lilla medlidande regissören har till övers för ynglingen är ett intet mot vad han brukar mana fram för sina unga kvinnor. Tycker Ingmar Bergman så mycket om flickor att han inte kan berätta om ett osympatiskt litet stycke utan att slå över.

Flera personer reste sig och gick under premiärföreställningen på Spegeln. Kanske hade de helt enkelt tråkigt. Ty, så otroligt det kan låta, Ingmar Bergman har gjort en tråkig film den här gången, ibland hackig, oftast släpig, illa klippt.

Trots kritiken blev filmen som sagt en succé. Kanske spelade den nakenhet som blev kvar efter censuringreppen in. Bergman hade i alla fall själv föregripit den debatt om syndfullhet som filmen orsakade i SF:s program till filmen i artikeln Ingmar Bergman intervjuar sig själv inför premiären på Sommaren med Monika i SF:s programblad.

Om Sommaren med Monika i hemlandet drabbades av censur så skedde i den amerikanska lanseringen närmast motsatsen. Den amerikanska distributören hade inte bara valt att översätta titeln till den mer suggestiva "Monica: The Story of a Bad Girl", utan också – som en omedveten gest mot den svenska censuren – "bättrat på" filmen med alldeles egna upptagningar av nudistbad på Long Island (samma öde hade tidigare drabbat Sommarlek eller "Illicit Interlude").

Chefen för premiärbiografen Orpheum i Los Angeles anhölls mitt under visningen och Los Angeles-polisens sedlighetsrotel beslagtog kopian under misstanke om pornografi. Distributören Jack Thomas dömdes dessutom till 750$ i böter samt nittio dagars fängelse. Allt kan heller inte skyllas på de kreativa tilläggen; redan Bergmans original var uppenbarligen för mycket för den amerikanska marknaden. Los Angeles Examiner citerade i sin notis om rättegången mot distributören domaren Byron J. Walter: "Monica appeals to potential sex murderers [...] Crime is on the increase and people wonder why. This is one of the reasons."

Även efter att filmen befriats från distributörens tillägg var den amerikanska kritiken förödande, och alla framhöll dess moraliska brister. Films in Review kallade den exempelvis för "a clumsily, carelessly directed sexploiter about a stupid teenager."

Även om fenomenet med att initialt förakt förbyts till unisona hyllningar (i synnerhet i fallet Bergman), så gick omprövningen av Sommaren med Monika oerhört fort. Efter framgångarna med Smultronstället och Det sjunde inseglet drogs också många av de tidigare filmerna med i vurmen. Längst i beundran gick väl ändå Jean-Luc Godard, som apropå en Bergmanretrospektiv i Paris 1958 hävdade att filmen "är den originellaste filmskaparens mest originella film. Sommaren med Monika är för filmen idag vad Nationens födelse var för den klassiska filmen. På samma sätt som Griffith influerade Eisenstein, Lang och Gance, på samma sätt, fem år före sin tid, påskyndade Sommaren med Monika den moderna filmens renässans".

Godards kollega François Truffaut skulle nästa år ge en liten men berömd hommage till filmen i sin egen debut långfilmsdebut De 400 slagen, när huvudpersonen Antoine och hans kamrat René stjäl filmens emblematiska bild från en anslagstavla. Sammanfattningsvis har Sommaren med Monika gått till historien som en i Sverige närmast folkkär film och internationellt som en viktig del i den våg av svensk frigjordhet som inletts med Arne Mattssons Hon dansade en sommar (1951) och nådde sin kulmen med Vilgot Sjömans Jag är nyfiken gul. Woody Allen sammanfattar det bra:

Motivet för att se min första Ingmar Bergmanfilm var knappast ädelt. Så här såg fakta ut: jag var en tonåring som bodde i Brooklyn, och ryktet hade spritts att det skulle komma en svensk film till vår biograf för utländska filmer i vilken en ung kvinna simmade helt naken. Jag har sällan sovit över på trottoaren för att komma först i kön till en film, men när Sommaren med Monika hade premiär på Jewel i Flatbush kunde man se en ung pojke med rött hår och svartbågade glasögon slå pensionärer till golvet för att tillförsäkra sig den bästa och minst skymda platsen. Jag visste inte vem som regisserat filmen, och jag brydde mig inte om det. Inte heller var jag vid den åldern mottaglig för kraften i verket självt ironin, spänningarna, den tyska expressionistiska stilen med sitt poetiska svartvita foto och filmens erotiska sado-masochistiska undertoner. När jag gick därifrån återupplevde jag bara det ögonblick när Harriet Andersson klädde av sig, och även om det var första gången som jag utsattes för den regissör som jag skulle komma att anse vara den bästa filmskaparen av alla, visste jag inte om det då.

Distributionstitlar

Un été avec Monika (Frankrike)
Furyo shojo Monika (Japan)
Kesä Monikan kanssa (Finland)
Ljato s Monika (Bulgarien)
Monika (Frankrike)
Monika et le désir (Frankrike)
Monika, the Story of a Bad Girl (USA)
Sommeren med Monika (Norge)
Sommeren med Monika (Danmark)
Summer with Monika (Storbritannien)
Un verano con Monica (Spanien)
Die Zeit mit Monika (Västtyskland)

Manustitel: En sommar med Monika

Produktionsuppgifter

Produktionsland: Sverige
Distributör i Sverige (35 mm): Svensk Filmindustri, Svenska Filminstitutet
Distributör i Sverige (hyrvideo) (fysisk): Svenska Filminstitutet
Distributör i Sverige (köpvideo): Svenska Filminstitutet
Laboratorium: Svensk Filmindustris filmlaboratorium
Produktionsbolag: Svensk Filmindustri
Smink: Firma Carl M. Lundh AB
Förlaga: Sommaren med Monika (Ungdomsroman) Per Anders Fogelström

Bildformat: Normalbild (1,37:1)
Färgsystem: Svartvit
Ljudsystem: Optisk mono
Originallängd i minuter: 96

Censur: 081.857
Datum: 1953-02-06
Åldersgräns: Tillåten från 15 år
Längd: 2640 meter

Censur: 081.857
Datum: 1956
Åldersgräns: Tillåten från 15 år
Längd: 2640 meter

Censur: 081.857
Datum: 1962
Åldersgräns: Tillåten från 15 år
Längd: 2640meter

Urpremiär: 1953-02-09, Spegeln, Stockholm, Sverige, 96 minuter

Inspelningsplats

Sverige (1952-07-22-1952-10-06)

Filmstaden, Råsunda (ateljé)
Ornö, Haninge
Boskär utanför Ornö, Haninge
Borgen, Haninge
Sandelöga utanför Utö, Haninge
Stockholms hamninlopp, Stockholm
Södermalm, Stockholm
Strömmen, Stockholm
Riddarfjärden, Stockholm

Musik

Titel: Kärlekens hamn
Kompositör: Filip Olsson (1952)
Kommentar: Instrumental.

Titel: In My Dream Garden
Kompositör: Gordon Rayner
Kommentar: Instrumental.

Titel: Om stråkarna kunde sjunga om Wien
Kompositör: Harry Lundqvist (1950)
Textförfattare: Harry Lundqvist (1950)
Kommentar: Instrumental.

Titel: Sankt Örjanslåten Alternativ titel: Örjanslåten
Kommentar: Instrumental (klockspel).

Titel: Die Blume von Hawaii Alternativ titel: Blomman från Hawaii
Kompositör: Paul Abraham (1931)
Textförfattare: Paul Abraham (tysk text 1931) Nalle Halldén (Alternativnamn) (svensk text 1932)
S.S. Wilson (Pseudonym) (svensk text 1932)
Kommentar: Instrumental.

Titel: 'O sole mio! Alternativ titel: Du är min sol!
Kompositör: Edoardo Di Capua (1899) Alfredo Mazzucchi (1899)
Textförfattare: Giovanni Capurro (italiensk text 1898) Sven Nyblom (svensk text 1901)
Kommentar: Sjungs av oidentifierad manlig sångare.

Titel: An der schönen blauen Donau, op. 314
Kompositör: Johann Strauss, d.y. (1867)
Kommentar: Instrumental.

Titel: Wiener Blut (vals), op. 354 Alternativ titel: Wienerblod
Kompositör: Johann Strauss, d.y. (1871)
Kommentar: Instrumental.

Titel: Helan går
Sångare: Harriet Andersson, Lars Ekborg

Titel: Tango
Kompositör: Hans Wallin
Textförfattare: Gardar (Pseudonym)
Kommentar: Sjungs.

Titel: Ragtime
Kompositör: Reinhold Svensson
Kommentar: Instrumental.

Arbetare: Kom med mig och jazza i kväll?
Harriet: Sällan, pysen. Jag har annat, ser du. Stadigt.
Arbetare: Du med? Alla gamla lösnummer försvinner.

Harry: Kommer du ihåg vad vi sa första gången på fiket när vi snackade med varann, bara resa, sa vi. Nu kan vi det. Vi struntar i alla som bara jävlas med oss.
Monika: Jag skulle kunna slå ihjäl varenda en, alla de som vill hindra oss, och som vill att man ska krypa för en.
Harry: Då kan de jobba med sina grunkor bäst de vill, vi är inte med.

Monika: Harry, jag tror jag ska ha barn.
Harry: Nej, tror du? Ja, men då måste vi åka härifrån med detsamma. Jag måste åka hem och börja jobba och klara upp allting. Du måste ha riktigt käk.
Monika: Nej, jag åker inte tillbaka. Jag vill ha den här sommaren precis som den är.

Monika: Stekt svamp, kokt svamp, svampsoppa och svamp hit och svamp dit. Om vi fortsätter på det här viset så blir Lill-Harry en svamp i stället för en vanlig unge.

Harry: Vi måste försöka reda upp allting, Monika. Jag vet inte varför det har blivit så här mellan oss.
Monika: Du har aldrig brytt dig om mig. Du har bara pluggat och hållit på med ditt. Jag vill inte gräva ner mig, man ska väl ha nåt kul så länge man är ung.
Harry: Jag har ju gjort det för vår skull, för att vi skulle få det bättre sen, sen när jag blir klar.
Monika: Skyll på det, du.
Harry: Du, då? Hur många killar har du dragit upp här egentligen, medan jag har varit ute och ordnat biopengar åt dig, va?
Monika: Du är rå.
Harry: Vad har du varit då, när du till och med låg här med den idioten Lelle?
Monika: Jag var kär. Slå mig inte.

Texten avslöjar filmens slut.

Harry Lund, nitton år och hemmahörande på Söder i Stockholm, jobbar på lagret hos Forsbergs Glas- & Porslinsvaru AB. Yngst bland de anställda får han ta emot snubborna. På ett grönsakslager i närheten arbetar Monika. Sjutton år och fysiskt attraktiv utsätts hon ofta för de manliga arbetskamraternas bryska närmanden. Harry och Monika träffas på en kafferast. Det är vår i luften och Monika tar initiativet till bekantskap. Snart håller de ihop. Hennes f_d sällskap, hårdingen Lelle, gillar inte det nya förhållandet, väntar ut Harry en kväll då denne följt Monika till porten, och ger honom ett kraftigt slag i ansiktet.

Harry bor med sin far, som är ensam och sjuklig. Modern var tidigt klen och dog när Harry var åtta år. Monikas miljö är den barnrika och fattiga arbetarfamiljens. Hon har svårt att tåla sin far, en spritglad slarver. En kväll kommer fadern upprymd hem för att fira 25-årsdagen av sitt möte med hustrun. Det skär sig mellan far och dotter; Monika får inkassera några örfilar och flyr upprörd hemmet. Hon har ingenstans att ta vägen och ber att få flytta in hos Harry. Egentligen skulle det gå, eftersom Harrys far tagits in på sjukhus, men fastern har nyckel till lägenheten. Harry vågar därför inte låta Monika bo där. I stället inkvarterar han henne på faderns campingbåt, förtöjd intill Västerbron.

Harry tillbringar sin första natt med Monika ombord på båten och försover sig följande morgon. På lagret håller direktören, kamrern och basen räfst med den försumlige. Harry är inte beredd att svälja de överordnades kritik och gliringar; han och direktören enas om att han bör sluta. Monika har efter förälskelsen i Harry redan givit upp sitt jobb. Nu är de båda fria. Upproret mot förtryckarna fullföljs med båtens hjälp; de lämnar staden bakom sig.

Skimrande dagar bland skären i havsbandet följer. De väver drömmar om en framtid tillsammans. Harry vill utbilda sig till ingenjör, jobba på dagarna och läsa på kvällarna. Monika ser sig i rollen som välbeställd hemmafru, väntande på Harry efter jobbet. Men först vill hon njuta av sommaren.

En dag överraskas de av Lelle medan Monika håller på att lära den fumlige Harry dansa vals i strandkanten. Lelle tar sig osedd ombord på båten, kastar parets persedlar i sjön och anlägger eld. När Harry ingriper får han först stryk av den starkare Lelle, men Monika skyndar till och gemensamt lyckas de besegra inkräktaren i paradiset. Triumfen firas med ett rus.

Sommaren lider mot sitt slut, Monika är havande och resurserna tryter. Hon vill ha annat än svamp att äta och tvingar den tveksamme Harry ut på stöldraider. Själv infångas hon av en villaägare som ringer efter polis. I sista ögonblicket lyckas hon rymma med sitt byte: familjens helgstek. Hon anklagar Harry för att lämna henne i sticket och inte vilja ta några risker. Ögonblicket kommer då de ovillkorligen måste återvända till staden.

Fastern tar det unga paret till prästen och ser till att de får vigselbevis innan barnet föds. De flyttar in i en liten lägenhet. Harry börjar på verkstad och försöker läsa om kvällarna. Monika, ensam med dottern på dagarna, tröttnar snart på modersrollen och överlåter den nattetid på Harry, som inte får mycket sömn. När fastern engagerar sig i barnpassningen i tron att Monika börjat jobba går den senare ut på stan och roar sig.

En morgon återvänder Harry oväntat från ett firmauppdrag norrut och överraskar sin hustru med Lelle i sängen. Hans framtidsdröm rasar. Monika försvarar sig med att han inte kunnat försörja henne och att han lämnat henne ensam. Dessutom är hon kär i Lelle. Förtvivlad och rasande slår han henne. Monika känner igen slagen hemifrån och lämnar honom. Snart blir han vräkt; hustrun har köpt en kappa för hyres!pengarna.

Harry har blivit ensam ansvarig för barnet. I Forsbergs gatuspegel står han med dottern på armen och drömmer sig tillbaka till den fysiska lyckan med Monika vid havet. Det är en erfarenhet som kommit honom att mogna trots det bittra slutet.